Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Lund kn, HÄLLESTAD 40:1 HÄLLESTADS KYRKA

 Anläggning - Värdering

Hällestads kyrka, HÄLLESTADS KYRKA
9/30/15
Motivering
Med sin höglänta placering intill lanthandeln och skolan framstår Hällestads kyrka som ett typexempel för begreppet ”en kyrka mitt i byn”. Längs den slingrande bygatan ligger många äldre gatehus från byns blomstringstid under första hälften av 1900-talet. Torna Hällestad illustrerar en typisk skånsk bymiljö efter skiftet under 1800-talets förra hälft. Den nyöppnade lanthandeln och skolan på andra sidan Byvägen är bärande delar i den levande bymiljön. Det dynamiska skogs- och slättlandskapet kring byn bidrar väsentligt till platsens karaktär.

Det sägs att det fanns en kyrka i Torna Hällestad redan under 1100-talet. I området finns över 40 fasta fornlämningar och det råder inget tvivel om att platsen varit bebodd sedan stenåldern. Hällestad var sannolikt sockencentrum och således skulle det även ha funnits en kyrka. En romansk gravsten som finns på kyrkogården styrker denna hypotes. Undersökningar visar emellertid att den kyrkobyggnad som står på platsen idag sannolikt byggdes under mitten av 1400-talet. Möjligen ödelades Hällestads romanska kyrka vid Karl Knutssons härjningar i Skåne 1452, en teori som dock ännu saknar vetenskapliga belägg. Dagens kyrkobyggnad härrör alltså i sina äldsta delar från 1400-talet, en tidsperiod då det byggdes få helt nya kyrkor i stiftet, vars medeltida kyrkor istället karaktäriseras av en stor mängd om- och tillbyggnationer.

Tornet tillkom under senmedeltid, omkring hundra år efter det att långhuset uppfördes. De nedre partierna av trappstegsgaveln som avslutade långhuset upptill åt väster syns ännu i mötet mellan långhusets och tornets murar. Inne i tornet finns västgavelns oputsade murar bevarade med mönstermurade gotiska blinderingar. I somliga blinderingar finns även dekorativt måleri. Kyrkobyggnaden, vars utveckling kan fortfarande avläsas i tornet och långhuset, utgör ett betydelsefullt exempel på senmedeltida
kyrkobyggnadskonst.

Kryssvalven i långhuset vilar på konsoler i väggarna, vilket tyder på att de är samtida med långhusets yttermurar. När valven istället vilar på pilastrar, som i vapenhuset, kan detta vara indikation på att valvet uppförts senare än de omkringliggande murarna. Kalkmålningarna i långhuset färdigställdes 1460 och anses ha utförts av den så kallade Vittskövlegruppen. De åtta valvkapporna innehåller scener ur Passionshistorien. Den första visar hur Kristus rider in i Jerusalem följd av sina lärjungar, och den sista hur Jesus förs fram av en åklagare och fyra romerska soldater, medan Pilatus ser sig om efter dem samtidigt som han tvättar sina händer. Bildberättelsen i Hällestad är den främsta i sitt slag i Torna kontrakt. Det är ovanligt att som i Hällestad ägna tre scener åt Jesus inför rätta. Unikt för målningarna är att Vittskövlegruppens målare valt att porträttera även Hannas (Kajafas svärfar, före detta överstepräst) bland förhörsledarna. Normalt sett finns enbart Kajafas återgiven. Tolkningen av målningarna i Hällestad har sedan de återupptäcktes 1909 med åren utvecklas och blivit mer precis, liksom kunskapen om dess upphovsmän. Målningarna är konsthistoriskt värdefulla och de bidrar väsentligt till kyrkans samlade karaktär. Under 2015 konserverades och rengjordes målningarna, vilka återfått mycket av den skärpa och kontrast som under åren dolts av damm och smuts.

Det tre runstenar som sägs ha upptäckts av sockenprästen 1668 finns inmurade i kyrkans murar har daterats till 900-tal. Runstenarna utgör i sig viktiga historiska källor och intressanta vikingatida lämningar. Att runstenarna tillskrivits ett sådant värde att man valde att mura in dem i kyrkans murar illustrerar på ett intressant sätt 1800-talets ökade historieintresse. Runstenarna som finns inmurade i kyrkofasader är en relativt ovanlig företeelse.

Kyrkans inredning från 1907 ritad av Henrik Sjöström är ett välbevarat exempel på den nygotiska ekådrade kyrkorinredningar som blev populära under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Välbevarade nygotiska inredningar är idag relativt ovanliga. Henrik Sjöström var lärling till den välkände domarkitekten Helgo Zettervall. Han genomförde ett stort antal kyrkorestaureringar i Skåne och ligger bakom en rad kulturhistoriska värdefulla byggnader för bland annat universitetets verksamheter i Lund. Sjöström var även tillförordnad domkyrkoarkitekt i Lund mellan åren 1881 och 1902. Inredningen är därtill av lokalhistorisk betydelse då den tillverkades av snickare Nils Wanngren som senare tjänstgjorde som prebendekomminister i Hällestad Förutom den nygotiska inredningen finns det ett antal föremål i Hällestads kyrka som tilldrar särskild uppmärksamhet. Det ur konsthistorisk synvinkel mest intressanta föremålet är predikstolen från 1752. Predikstolen tillverkades av den provinsialbildhuggaren Johan Ullberg. Ullbergs arbeten har under många år nedvärderats på grund av sin lätt naiva och grovhuggna stil. På senare tid har hans alster emellertid uppvärderats både konsthistoriskt och som viktiga uttryck för dåtidens kyrkohantverk och kyrkoinredningar.

På kyrkans västra fasad finns det tornur som tillkom kyrkan 1824. Uret har endast en visare, vilket var typiskt för den tiden. Den välarbetade stentavlan är försedd med inskriptioner om givarens namn och härkomst. Vidare visar dopfunten från 1961 på ett högtstående hantverkskunnande. Även funten har en lokalhistoriskt värde då den tillverkats av stenhuggaren Erik Johansson i Dalby till minne av hans
konfirmation i Hällestad kyrka.

Den gamla kyrkogården som utgörs av området närmast kyrkan har flertalet kulturhistoriskt värdefulla gravstenar. De stenar som finns placerade vid den södra sidan visar på 1700- och 1800-talens hantverkskunnande inom stenhuggeri och är dessutom konsthistoriskt intressanta. Den liggande gravstenen som tros härröra från tidig medeltid är av särskilt intresse.