Stäng fönster Kävlinge kn, DAGSTORP 23:1 DAGSTORPS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Dagstorps kyrka, DAGSTORPS KYRKA | |
| 5/29/17 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Dagstorps kyrkoanläggning Dagstorps kyrka ligger mycket vackert, på en skarp höjd i landskapet med vidsträckt utsikt över omgivningarna. Med sin markanta placering får kyrkan ett stort symbol- och identitetsvärde för den lilla byn. Kyrkoplatsen har en historia sedan 1100-talet, och har fungerat bl.a. som sjömärke. Det kuperade backlandskapet kring kyrkan förknippas med flera traditioner och historier, som är värdefulla delar av det immateriella kulturarvet. Söder om kyrkan ligger kvar en samling f.d. skolhus, som byggts om vid flera tillfällen, och längre ner det välbevarade byggnadsminnet Dagstorps Gamlegård. Merparten gårdar flyttade ut vid skiftena, och har successivt byggts om och kompletterats med ny bebyggelse, vilket gör att bymiljön i övrigt framstår som splittrad. Kyrkogården är, med sina tydliga strukturer och singeltäckta gravar omgärdade av buxbom, en mycket god representant för den skånska landsbygdskyrkogården. Denhar kvar sin utsträckning från tiden före skiftet, rektangulär med kyrkan i mitten, och är tydligt avgränsad mot det omgivande landskapet med miljöskapande murar, häckar och sentida träd. Häcken är nästan manshög, vilket gör att den vackra omgivningarna på nästan symboliskt vis inte synliggörs för besökaren, förrän den står på kyrktrappan. Gravmaterialet är relativt litet och kommer till stor del från tiden kring förra sekelskiftet, vilket vittnar om Dagstorps storhetstid då befolkningsmängden var som störst. Kyrkogården blir på så sätt en länk till tidens jordbruks- och hantverkssamhälle. Dagstorps kyrka uppfördes på samma plats som en medeltida föregångare. Denna hade en på många sätt ovanlig gestaltning; både förekomsten av rundtorn och empor liksom de stora öppningarna mellan torn och långhus var ovanliga drag i det medeltida kyrkobeståndet. Vi känner till åtminstone 17 romanska tornkyrkor med emporer, och 9 stycken med runda torn, varav 4 finns bevarade. Vår kunskap om Dagstorps gamla kyrka kommer framför allt från anteckningar och uppmätningar. I samband med arkeologiska undersökningar har man hittat rester från den tidigare kyrkan i grunden och murverket, och det kan inte uteslutas att fler rester hittas vid framtida arbeten. Dagstorps kyrka är ett illustrativt exempel på de fria arkitekturströmningar som rådde i mitten av 1800-talet. Den är en av hela 37 skånska kyrkor, som nyuppfördes eller radikalt byggdes om under 1860-talet till följd av landskapets stora befolkningstillväxt. Arkitekten Johan Erik Söderlund ritade inom sin anställning på Överintendentsämbetet fem kyrkor. Stilmässigt ansluter sig kyrkan i viss mån till den föregående periodens nyklassicistiska stil, som konsekvent tillämpats bl.a. i närbelägna Västra Karaby kyrka, i kombination med en allmänt hållen rundbågestil. Tornets övre del anknyter med sitt trappgavelmotiv till den skånska medeltidstraditionen, som fick nytt liv med domkyrkoarkitekt Carl Georg Brunius verksamhet i början av 1840-talet. Likt övriga kyrkor från samma tid är Dagstorps kyrka mer eller mindre oförändrad exteriört. Yttertaket av plastbelagd plåt, vars färgskikt flagnar kraftigt, liksom de omålade dörrarna, är exempel på förändringar relativt det ursprungliga utförandet. Takets småplåtsformat tar sitt ursprung i den smidda järnplåt, som var mycket vanlig fram till mitten av 1800-talet. Kyrkorummet upplevs som väl sammanhållet, öppet och värdigt. Tidstypiska stilmarkörer är tredingtaket, golvens viktoriaplattor, de stora fönstren, orgelläktaren liksom förekomsten av sydentré. Det ljusa intrycket förstärks av färgsättningen från 1991-92, då samtliga inventarier inmålades i gråvita toner, vilket gett kyrkorummet en nyklassicistisk prägel. Även om inventarierna en gång gått i brunt och väggarna varit kvadermålade, ger dagens färgsättning en passande stämning åt det stilblandade kyrkorummet. Detta präglas även av Oscar Perssons renovering på 1930-talet, då t.ex. bänkkvarteren och den nuvarande altaranordningen tillkom. Dess uppbyggnad med vita ramverk och speglar ansluter till den ursprungliga predikstolens- och altarringens reducerade gestaltning. Nordblads altartavla från 1937 är typisk för hans stil, kännetecknad av en kraftig penselföring och stark kolorit. Bland de fasta inventarierna betingar framför allt dopfunten från 1100-talet ett högt kulturhistoriskt värde, då den anses stilbildande för Dagstorpsgruppen, vars enkla funtar karakteriseras av rund fot och cuppa. Dopfuntens detaljutformning med ett rektangulärt hål på sidan av foten, troligen för en sidopiscina, är ovanlig och förekommer bara på ett antal skånska och gotländska funtar, vilket kan tyda på en gemensam idébakgrund eller på verkstadsförbindelser. Från gamla kyrkan finns även bl.a. bevarat en pall, kyrkklockan och dopfatet, föremål som alla har ett stort kulturvärde. Förekomsten av ett altarkors, som idag står på dopaltaret, är tidstypiskt för 1860-talet. |
