Stäng fönster Sölvesborg kn, MJÄLLBY 2:30 MJÄLLBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| MJÄLLBY KYRKA | |
| 9/30/13 |
| Motivering |
|---|
|
Mjällby kyrka och kyrkogård utgör en kulturhistoriskt värdefull flerhundraårig miljö med rötter i medeltid. Miljön präglas idag framförallt av senare delen av 1700-talet där kyrkan genom sitt läge och sin speciella utformning utgör ett viktigt landmärke och en symbol för socknen. Kyrkomiljön speglar tillsammans med skolbyggnaderna äldre tiders sockencentrum. Kyrkans exteriör med släta putsfasad och enkla utsmyckning samt det brutna taket och den spånklädda tornhuven tillmäts kulturvärden då de är välbevarade och representerar en för det sena 1700-talets typiska ideal som är kännetecknande för den klassiska svenska sockenkyrkan. I Lunds stift är den i första hand företrädd i Blekinge medan den är mer sällsynt bland de skånska kyrkorna. Under åren 1760-1860 tillkommer förhållandevis många kyrkor i Blekinge, sammantaget byggdes 13 kyrkor dvs. 39% av landskapets dåvarande 32 kyrkor. Av dessa gestaltades närmare hälften i tidens karaktäristiska nyklassiska arkitekturstil. Flera, inom kyrkodekoreringar och kyrkorestaureringar , kända personer har svarat för renoveringar i Mjällby kyrka. Illusionsmåleriet på långhusets östra mur är utfört av konstnären Carl Strömberg som bland annat också utförde altarväggen i Carl Gustafs kyrka i Karlshamn 1843. Theodor Wåhlin (1864-1948) som ledde 1920-års restaurering var domkyrkoarkitekt i Lund från 1902 fram till sin död. Wåhlin var en av Sveriges mer namnkunniga kyrkorestaureringsarkitekter. Kännetecknande och värdefulla delar av den nyklassiska interiören är det stora, ljusa kyrkorummet, tunnvalvet, de ljusa putsväggarna och de höga fönstren. Typisk är även sakristians placering bakom altaret i ett avskilt rum. I interiören avläses framförallt nybyggnadstiden 1788-1792 men även 1600-talets kyrkorum genom den påkostade altaruppsatsen, predikstolen och dopfunten. De tillskrivs särskilda värden och speglar en lång brukartradition för församlingen samtidigt som de representerar den praktfulla inredning som hör samman med reformationstidens kyrkorum. Kyrkans läge i en trakt där fiske och sjöfart har haft stor betydelse återspeglas i kyrkorummet genom två votivskepp. Orgeln med hög och rikt dekorerad 1880-tals fasad och den mycket breda och svängda läktaren bildar en dominerande komposition i kyrkans västra del och ansluter till ett traditionellt mönster som är kännetecknande för 1800-talets stora och nybyggda kyrkor. Orgeln utgör en motsvarighet i väster till kyrkans tyngdpunkt med kor och altare i öster. Tillsammans upplevs orgel och läktare som en betydelsefull del av kyrkorummet. |
