Stäng fönster Nyköping kn, TUNA KYRKBY 9:1 TUNA KYRKA
Anläggning - Värdering
| TUNA KYRKA | |
| 6/3/10 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖN – Tuna socken består av öppen obruten odlingsbygd längs Kilaån i norr och skogsbygd på Kolmården i söder. Sockennamnet Tuna innehåller ordet tun vars grundbetydelse är inhägnad. I socknen finns ett stort antal fornlämningar, bl a rösegravar, skärvstenshögar och en hällristning från bronsåldern. Huvuddelen av fornlämningarna är dock knutna till 11 gravfält som i huvudsak är daterade till yngre järnåldern. Tuna kyrka ligger inom ett område, Kiladalen (D55) som är av riksintresse för kulturmiljövården. Sockenkyrkorna med tillhörande prästgårdar och skolor anges i värdetexten vara en viktig del i uttrycket för riksintresset. I kyrkans närhet finns ett antal byggnader som har inrymt funktioner med nära anknytning till kyrkan och dess administration. Sydost om kyrkan ligger den tidigare prästgården med tillhörande drängstuga och två bodar. Omedelbart öster om kyrkogården ligger den så kallade sockenstugan. Den uppfördes troligen under 1800-talet och har genom åren bland annat fungerat som klockarbostad, barnmorskebostad och kyrkvaktmästarbostad. KYRKOANLÄGGNINGEN – Kyrkoanläggningen vid Tuna kyrka består av en äldre del i anslutning till kyrkan och en utvidgning åt sydväst, utförd på 1920-talet. Kyrkan är uppförd i anläggningens västra del. Den norra delen av kyrkogården omges av en kallmurad terrassmur i söder och sydväst. Övriga sidor avgränsas av låga häckar. Innanför avgränsningen är en del träd från en äldre trädkrans bevarade. Den södra delen av kyrkogården omges av en låg granhäck i väster, norr och öster. I söder är kyrkogården öppen mot angränsande odlingsmark och Kilaån. Ingången flankeras av putsade, ljust gulkalkade grindstolpar med kopparplåtstäckta tälttak krönta av klot och kors. Kyrkogården är gräsbevuxen med asfalterade gångar, undantaget en grusad gång till minneslunden på den södra delen av kyrkogården. Förutom låga häckar som avgränsar gravkvarteren på kyrkogårdens södra finns det få buskar och träd på kyrkogården. På kyrkogårdens norra del står ett tidigare bårhus, troligen uppfört i mitten av 1900-talet. Byggnaden har en betonggjuten, svartmålad sockel. Fasaderna är murade, spritputsade och avfärgade i ljust gul kulör. Byggnadens sadeltak har spåntäckning med mönsterläggning i samma utförande som kyrkans sakristia och vapenhus. KYRKAN – Tuna kyrka består av ett långhus, ett smalare och lägre, rakt avslutat kor i öster, sakristia i norr, vapenhus i söder och ett torn i väster. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i ljust gult med dörr- och fönsteromfattningar samt blinderingar i en slätputs sprutad med grängade färg/tunnputs. Sockeln är avfärgad i svagt rödrosa Kyrkans fasader är utsmyckade med vitputsade blinderingar i olika utföranden. Långhusets och korets fönster är försedda med masverksfönster av svartmålat gjutjärn. I bågarna sitter olikfärgat fönsterglas. Även tornet har en fönsterbåge av svartmålat gjutjärn. Huvudingången är placerad i vapenhusets södra fasad. I ingången sitter en brunmålad port bestående av fem breda plankor. Dörrbladet är på utsidan klätt med profilerad panel i fiskbensmönster. Ingången i tornets västra fasad är placerad i en murad, putsad portal som är utförd i nygotisk stil. I öppningen sitter en utåtgående brunmålad parport bestående av ramverk och släta fyllningar. Tornet har rundbågiga ljudöppningar i söder, väster och norr. I öppningarna sitter tjärade brädluckor. Kyrkans långhus, kor, vapenhus och sakristia täcks av sadeltak klädda med mönsterlagt spån. Långhusets östra gavel kröns av en dekorativ smidesspira som är försedd med en flöjel med årtalet 1693. Tornet täcks av en åttasidig spira med skivtäckning av kopparplåt. Spiran kröns av ett gjutjärnskors. Långhuset och koret har golv av kalksten med ett antal gravhällar infällda i golvet. Sakristian, vapenhuset och tornets bottenvåning har golv av mönsterlagt, rött tegel. Väggar och valv är putsade och vitkalkade. I långhuset finns framtagna medeltida kalkmålningar i det östra valvet och på den östra väggen. Korets väggar och valv täcks av kalkmålningar från 1620-talet. Tuna kyrka uppfördes troligen under 1200-talets andra hälft. Den bestod då sannolikt av ett rektangulärt långhus och smalare, lägre kor i öster samt sakristia i norr. Koret och sakristian valvslogs från början. Under medeltiden försågs kyrkan med kalkmålningar, idag endast bevarade över triumfbågen mellan långhuset och koret. Under 1400-talet uppfördes ett vapenhus av tegel framför kyrkans sydportal. I slutet av 1400-talet eller början av 1500-talet slogs tegelvalv i långhuset och det tidigare trävalvet revs. Under 1600-talets första hälft försågs kyrkan med målningar av Peder Målare. Under århundradets andra hälft vidgades bland annat vapenhusets port och en ny altaruppsats och nya bänkar tillkom. Under 1800-talets första hälft omlades kyrkans golv med äldre gravhällar från kyrkan och kyrkogården. Fasaderna som tidigare stått med teglet bart spritputsades och kyrkans fönsterbågar byttes ut mot nya i gjutjärn. År 1877 uppfördes västtornet av byggmästare C H Hallström. Samtidigt revs klockstapeln som då blev överflödig. År 1898 upprättades ett restaureringsförslag av arkitekt Folke Zettervall som endast delvis genomfördes. Kyrkans orgelfasad samt en ny läktare i jugend/nygotik tillkom tillsammans med en ny öppen bänkinredning. Korets valvmålningar knackades fram och retuscherades. År 1934 togs ytterligare kalkmålningar fram i koret och predikstolen målades om. I början av 1940-talet genomfördes en restaurering med syftet att återskapa delar av den äldre inredningen. Förslaget upprättades av arkitekt Ove Leijonhufvud. En ny sluten bänkinredning efter äldre förlaga, en ny altarring samt en ny läktarbarriär tillkom. Vapenhusets golv lades om med tegel och kalkstenen användes i kyrkorummet. År1949 avlutades orgelfasaden och ett nytt orgelverk med återanvändande av fyra äldre stämmor byggdes. År 1967 putslagades fasaderna och avfärgades i gul kulör med vita omfattningar och blinderingar. Sockeln målades grå, taket tjärströks och fönsterbågarna målades svarta. År 1972 togs ytterligare kalkmålningar fram. Altaruppsatsen konserverades och placerades på altaret sedan fönstret i korets östra mur satts igen. En ny öppen altarring och en ambo inskaffades. Den gamla altarringen sattes tillbaka i början av 1980-talet. År 1995 restaurerades kyrkans fasader och korets östra fönster togs åter upp. År 2004 restaurerades vapenhusets interiör och försågs med ett förberedelserum och RWC. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING Kyrkan har kvar sitt medeltida murverk och sin senmedeltida utsträckning med undantag av det senare tillkomna tornet. Relativt ovanligt för landskapet är murverket av tegel och de med murarna samtida valven i kor och sakristia. Kyrkan har i sin exteriör en för det sena 1800-talet tidstypisk stilblandning av nyklassicism och nygotik mot vilken det mönsterlagda spåntaket kontrasterar. Kyrkorummet har en senmedeltida prägel med rikt artikulerade valv, kraftig triumfbåge samt medeltida kalkmålningar. Karaktärsskapande är också kalkmålningarna från 1620-talet, vilka är typiska för Södermanland. Bevarade medeltida kalkmålningar över kyrkans triumfbåge är mycket ovanliga i Södermanlands län medan målningar i renässansstil finns i flera av landskapets kyrkor. Kyrkorummets nuvarande inredning och färgsättning härrör i huvudsak från restaureringar under 1900-talet, 1941-43 och 1972, och utgör ett vittnesbörd om sin tids syn på bevarandeideologi och gestaltning av ny inredning i äldre kyrkorum. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkan är ett välbevarat byggnadsverk från medeltiden med sitt murverk av tegel och invändiga kalkmålningar och utgör i sig ett omistligt historiskt dokument. - Kyrkans exteriör är välbevarad sedan 1800-talet och utformad i en tidstypisk blandning av nyklassicism och nygotik. - Det mönsterlagda spåntaket är ett av få i landskapet. - Bevarade mer eller mindre orörda triumfbågar är relativt ovanliga i länet. - Den bevarade medeltida kalkmålningen på väggen ovanför kyrkans triumfbåge är mycket ovanlig för landskapet. - Kalkmålningarna från tidigt 1600-tal är representativa för Södermanland och Närke och torde höra samman med Hertig Karls byggnadsverksamhet på Gripsholms slott, Nyköpingshus samt Örebro slott. Landet i övrigt är relativt fattigt på kyrkomålningar från denna period. - Kyrkogårdsutvidgningen åt sydväst planlades ursprungligen av Ester Claesson, Sveriges första kvinnliga trädgårdsarkitekt. Framtida åtgärder bör ta sin utgångspunkt i ursprungliga planer för kyrkogården. |
