Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Höör kn, TJÖRNARP 2:7 TJÖRNARPS KYRKA

 Anläggning - Värdering

TJÖRNARPS KYRKA
2/20/18
Motivering
Tjörnarps kyrka är belägen i den gamla kyrkbyn en knapp kilometer nordväst om stationssamhället som växte fram under 1800-talets senare hälft. Kyrkogården ligger i en svag sluttning mot Tjörnarpssjön i söder och omges av varierande skogs- och odlingslandskap. Den fornlämningsrika fossila åkermarken i området illustrerar ett kontinuerligt ianspråktagande av landskapet sedan förhistorisk tid. Kyrkoanläggningens läge invid byvägen, det bevarade skolhuset, det gamla kyrkstallet, den oförändrade gårdsstrukturen och det öppna jordbrukslandskapet bildar tillsammans ett rikt och värdefullt kulturlandskap.

Den medeltida kyrkoruinen strax öster om den nuvarande 1800-talskyrkan vittnar om en kyrklig verksamhet på platsen i åtminstone 800 år. Den romanska kyrkan uppfördes under den första av Sveriges tre mest intensiva kyrkobyggnadsepoker och revs under den andra, vilken föranleddes av landets ökande befolkning och de ekonomiska möjligheter som industrialismen medförde. Den nya kyrkan uppfördes 1864, ett par hundra meter sydväst om den medeltida kyrkobyggnaden, i ett väl exponerat läge från Tjörnarpssjön vilket ger en karaktäristisk landskapsbild. För ritningarna stod Överintendentsämbetets arkitekt Johan Fredrik Åbom, och kyrkan byggdes delvis med återvunnet material från den medeltida föregångaren i gråsten och tegel. Åbom var en av sin tids mest anlitade arkitekter och ritade såväl hyreshus, hotell och fabriker som sjukhus, stadshus, kyrkor och teatrar. Några av hans mest kända verk är Stockholms första privata bankpalats i kvarteret Pan, Berns salonger och Södra teatern i Stockholm, samt Boo slott i Närke.

Kyrkan har bevarat sin ursprungliga planform med västtorn, rektangulärt långhus samt smalare och lägre rakt avslutat kor i öster, med särpräglat rak och något kantig form. Fasaderna är avfärgade med gul kalkfärg med omfattningar, gesimser, hörn samt listverk markerade i vitt enligt ursprungsutförandet. Trots att takens skiffer ersatts med kopparplåt och den för Åbom karaktäristiskt nätta tornspiran tidigt byttes ut, är Tjörnarps kyrka med sina bevarade fönster, fasadgestaltning i nyklassicistisk/nyromansk stil ett välgestaltat exempel på 1860-talets arkitektur.

Kyrkorummet är utformat som en salskyrka och präglas av ljus och rymd. Orgelläktaren upptar hela den västra sidan medan det ljusa och rymliga koret domineras av den centralt placerade altaruppsatsen. Den bevarade predikstolen med baldakin, altaruppsatsen med altarring samt orgelläktaren är samkomponerade av Åbom, vilket stärker kyrkorummets nyklassicistiska gestaltning. Flertalet av de fasta inventarierna har betydande kultur- och lokalhistoriska samt hantverksmässiga värden. De fåtal inventarier som överfördes från den medeltida kyrkan utgör viktiga länkar till platsens äldre kyrkliga historia. Till dessa hör främst den romanska dopfunten och de två kyrkklockorna.

Kyrkogården anlades samtidigt som kyrkan, det vill säga 1864. Dess asymmetriska planform, varierande karaktärer och omgärdningar bidrar till att utvidgningsfaserna lätt kan utläsas. De äldsta delarna från sent 1800-tal och 1900-tal är bäst bevarade i partiet norr om kyrkan som präglas av högresta vårdar i diabas med omgärdningar av sten och järnstaket samt markbeläggning av singel. Utvidgningen åt söder karaktäriseras istället av låga vårdar typiska för 1900-talets mitt och senare hälft indelade med formklippta rygghäckar i symmetriska och grästäckta kvarter. Bland kyrkogårdens särskilt kulturhistoriskt värdefulla gravanordningar märks bland annat en sarkofag, en hög jugendgravvård samt en bautasten. Kyrkogården omgärdades ursprungligen av en hagtornshäck, vilket var en vanlig häcksort i Skåne redan under medeltiden. Hagtorn på danska heter tjørn vilket kan indikera att hagtorn varit en vanligt förekommande växt i Tjörnarp. De bevarade partierna med hagtornshäck i norr och öster har därigenom ett särskilt kulturhistoriskt värde för platsen.