Stäng fönster Hörby kn, ÄSPINGE 3:8 ÄSPINGE KYRKA
Anläggning - Värdering
| ÄSPINGE KYRKA | |
| 5/8/18 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Äspinge kyrkoanläggning Äspinge ligger i ett för Mellanskåne typiskt småbrutet odlingslandskap, cirka 5 km nordöst om Hörby. Höjdplatån Linderödsåsen med sina lövskogsdungar gör stort avtryck i landskapsbilden. Fornlämningar i området tyder på en bosättningshistoria som går tillbaka till åtminstone järnåldern. De senaste århundradenas utveckling mot ett modernt samhälle kan avläsas i bland annat det tidigare bycentrats utskiftade gårdar, järnvägens ankomst och sedermera nedläggning av stationen, bränneriet och transformatiorstationen. Dessa är uttryck för jordbrukets rationalisering, nya kommunikationsmedel, industrialisering, elektrifiering och avfolkningen av landsbygden. Äspinge kyrka uppfördes på 1200-talet. Senare under medeltiden har byggnadskroppar adderats, av vilka vapenhuset i söder och gravkoret i norr sedan länge är rivna. Tornet tillkom 1844. Exteriören karaktäriseras idag av de medeltida byggnadsdelarna i typiskt utförande, långsmalt långhus, lägre och smalare kor med halvrund absid samt de på 1800-talet förstorade fönsteröppningarna och det adderade breda och satta tornet med sin framträdande inplåtade lanternin. Fasadgestaltningen med rödfärgade takfotsgesimser, fönsternischer och portalomfattningar samt kor-, torntakens och lanterninens röda plåt mot de vitputsade fasaderna sätter även stor prägel på helhetsbilden. I interiören kommer kyrkans 800-åriga historia till uttryck genom representanter för varje sekel. Från 1200-talet bevarar kyrkan de romanska byggnadsvolymerna, omfattningarna till de ursprungliga nord- och sydportalerna samt dopfunten i sandsten. Här bör även nämnas den under golvnivå intakta romanska altartrappan i sju steg, vilken är mycket sällsynt. Korets takstol är möjligen romansk. Från senare medeltid återfinns den adderade västra travén och 1400-talets valvslagningar, vars kalkmålningar i största utsträckning tillkom vid 1500-talets mitt. Dessa delar har höga byggnads- och konsthistoriska värden, inte minst de säregna kalkmålningarna som är av stor betydelse för upplevelsen av kyrkorummet och tros ha tillkommit efter reformationen då traditionen med kalkmålningar avtog. 1600-talet representeras av predikstolen, som av konsthistoriker Anna Maria Göransson utpekats som ett av den namnkunnige träsnidaren Jacob Krembergs första verk, vilket gör den synnerligen intressant ur konsthistoriskt perspektiv. 1700-talets stora bidrag är Johan Ullbergs altaruppsats, som är ett relativt tidigt verk i Ullbergs nästan 40-åriga produktion av altaruppsatser och predikstolar, möjligen hans femte predikstol, där alla följer ett repetitivt mönster i så kallad bondbarock med mycket små variationer. 1800-talets största avtryck är precis som exteriört tornet och de förstorade fönsteröppningarna som skapar ett ljust kyrkorum enligt dåtidens ideal. Läktaren, som även då den förkortats på 1900-talet och nu endast har funktion som orgelläktare, bär på historien om 1800-talet befolkningsökning som var den bakomliggande orsaken till dess tillkomst. Eiler Græbes restaureringar på 1950-talet sätter stor prägel på kyrkorummet, främst genom den slutna bänkinredningen, tegelgolven, innerdörrarna och fönsterbågarna i lackad ek samt placeringen av den fasta inredningen. Dessa detaljer håller, liksom förändringarna av läktaren på 1960-talet, genomgående en hög material- och hantverksmässig kvalitet. De två äldsta delarna av Äspinge kyrkogård, närmast kyrkan samt 1890-talets utvidgning i norr, karaktäriseras av gräsbevuxna ytor med sparsam vegetation och glest placerade högresta gravvårdar från decennierna kring sekelskiftet 1900. Den yngsta delen i öster präglas av de kyrkogårdsideal som fick sitt genombrott ungefär samtidigt som utvidgningen, det vill säga kring 1930. Typiska uttryck är de lägre och horisontellt hållna gravstenarna, rygghäckarna, de rätvinkliga gångsystemen samt raderna av hamlade lindar. Det vid slutet av 1940-talet uppförda bårhuset ansluter väl till denna karaktär. |
