Stäng fönster Helsingborg kn, OTTARP 10:1 OTTARPS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Ottarps kyrka, OTTARPS KYRKA | |
| 6/26/16 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Ottarps kyrkoanläggning Ottarps kyrka är idylliskt belägen vid Rååns lummiga dalgång. Det låga läget i landskapet är gemensamt för runt 15% av Skånes kyrkor, med kyrkan och bebyggelsen tydligt lokaliserade till vattnet och de näringsgivande markerna däromkring. Den lilla byn har bevarat en ålderdomlig karaktär, som fortfarande präglas helt och fullt av sockencentrat och Bälteberga sätesgård. Kring kyrkan finns både klockargården och prästgården kvar på ursprunglig plats. I synnerhet prästgården från 1658, som ännu är i bruk, är välbevarad och klassas som en av de äldsta i Skåne. Runt byn finns ett öppet odlingslandskap, som mot Bälteberga övergår i en typisk storgodsmiljö med vida åkerfält, utglesad bebyggelse och raka, allékantade vägar. Kyrkogården har byggts ut vid tre olika tillfällen. Den äldsta delen har en friare karaktär än de övriga med flera monumentala vårdar, som kan knytas till patronatet. Spår av en tidigare mer strukturerad utformning märks norr om kyrkan genom ett fåtal buxbomskantade grusgravar. Sådana dominerar helt på den tidstypiskt utformade utvidgningen från 1884. Det starkt individualiserade gravstensbeståndet är rikt med både typiska och mer ovanliga vårdar, och ett välordnat lapidarium längs häcken kring kyrkogården. Även den tredje utvidgningen från skiftet 1920-30 har en tidstypisk karaktär med generellt lägre vårdar och mindre gravplatser med plattsatta gångstråk. Kyrkogårdens utvecklingshistoria kan tydligt avläsas i dess gångar och strukturer med rader av pelarekar och prydnadsapel. Askgravplats och minneslund är båda varsamt infogade på väl utvalda platser på kyrkogården. Ottarps kyrka uppfördes under sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal med ett välbearbetat murverk. Av den romanska kyrkan finns endast bevarat vissa murpartier i det vid två tillfällen förhöjda koret. Av stort värde är dess kalkmålningar från 1100-talets slut, som syns på norra korväggen och längs tribunbågen med sin bevarade vederlagssten. När den ursprungliga absiden revs utplånades de flesta av motiven. Kvarvarande bilder är idag fragmentiserade, men man kan ana en typiskt romansk Majestas Domini- uppställning, liksom indelningen av målningarna i olika figurkransar. Kyrkan utvidgades redan under 1400-talet med en travé västerut. Anledningen till detta är oklar, men det finns tecken på att ungefär 70 av de romanska kyrkorna utökats västerut under medeltiden, kanske i samband med ett ökat befolkningstryck. Under samma tid valvslogs kyrkorummet, och tornet liksom troligen även det numer rivna vapenhuset uppfördes. Tornet har en storkvadratisk plan som är typisk för senmedeltiden, och är en av flera samtida kyrktorntillbyggnader i närområdet, som utförts med trapptorn på norra sidan. Tornet har sedan dess byggts om vid flera tillfällen, något de många ankarsluten och den sekundära strävpelaren vittnar om. Även de spetsbågiga halvstensvalven bär 1400-talets karaktär med fyrsidiga ribbor förlängda ner till vederlagen. Långhusets och tornets fönsteröppningar tillkom vid 1700-talets slut, liksom tornporten som framstår som intakt med bevarad beslagning. Kyrkans kulturhistoriska värden är i hög grad kopplade till relationen mellan kyrka och patronus på Bälteberga. Exteriört manifesteras denna framför allt i korsarmarna från 1867, som uppfördes på greve Adlercreutz initiativ. Det dominanta tvärskeppet har ett nyklassicistiskt utryck med rundbågiga fönster och portaler flankerade av pilastrar. Arkitekten bakom utbyggnaden var Överintendentsämbetets Johan Åbom, som i närområdet även ritat bl.a. Frillestads kyrka. Kyrkorummet är ljust och rymligt med ett generöst kor under korsmittens kryssvalv. Tvärskeppet domineras av det sparsamt dekorerade tunnvalvet från 1867. Det flacka tunnvalvet blev typiskt för den nyklassicistiska kyrkan under 1800-talets första hälft, men förekom sparsamt under 1860- och 70-talen. Från Theodor Wåhlins praktiskt inriktade restaurering på 1920-talet kommer klinkergolven, altaruppsatsen, predikstolens ljudtak, bänkinredningen, orgelfasaden och -läktaren. Bänkdörrarnas- och läktarbarriärens röd- och blåmålade speglar utgör enkla färgaccenter i kyrkorummet. Bland kyrkans inventarier finns ett stort antal med påtagliga kulturhistoriska värden från vitt skilda tidsperioder. Om det Skånska kriget, som till stor del utplånade byarna runt Landskrona, minner kyrkans klockor från 1691, som är prydda med den svenske fältherrens Karl XI:s monogram och chiffer. Släkten Bennetts gravkor är numer rivet, men från familjen finns bevarat både en mässhake, ett antependium och en kalkduk. Än mer värdefull är den röda mässhaken med vackra dekorer, som skänktes till kyrkan under 1630-talet av familjen Urup. Bland kyrkans samling av patronatsanknutna inventarier finns även en kalk med tillhörande paten, som kan kopplas till Bennett. I den fasta inredningen märks framför allt predikstolen, vars korg från 1624 är utförd i en burlesk och ornamentälskade renässansstil. Från romansk tid finns dopfunten, vars funt och cuppa är från olika skolor och inte helt avpassade för varandra. Båda delarna har fint huggna men enkla dekorer. Samlingen av gravhällar som förtjänstfullt fällts in i golvet påminner om viktiga personer i Ottarps historia, och illustrerar hur gravstenar utformades mellan 1100- och 1600-talet. Till sist ska nämnas kororgeln av den kände orgelbyggaren Ramus, som är varsamt renoverad med i stort sett all originalsubstans kvar, och därför har ett stort antikvariskt- och musikhistoriskt värde. |
