Stäng fönster Kungsbacka kn, VALLDA 53:1 VALLDA KYRKA
Anläggning - Värdering
| VALLDA KYRKA | |
| 9/28/06 |
| Motivering |
|---|
|
VALLDA KYRKA är belägen på Onsalahalvön på medeltida kyrkplats i en kyrkby av hög ålder och omgiven av bebyggelse från 1800-talets mitt, representativ för Nordhalland. Norr om kyrkan ligger pastorsexpedition och församlingshem och i nordväst finns prästgården med anor från 1700-talets mitt. Strax nordost om kyrkan återfinns också Vallda säteri där familjen Wernle fick patronatsrätt 1671. Vallda kyrkby bildar riksintresse för kulturmiljövården som en jordbruks- och kyrkby av hög ålder. Fyra vitputsade stigluckor från 1600-talet leder besökaren in genom den kallmurade kyrkogårdsmuren som kringgärdar kyrkogården. Muren kantas av en äldre utglesad trädkrans. Till anläggningen hör en äldre rödfärgad ekonomibyggnad. Den vitputsade murade stenkyrkan har medeltida ursprung och i kyrkans murar ingår medeltida mursträckningar, troligen från 1200-talet. Långhuset förlängdes åt öster 1662 och då tillkom den nuvarande halvrunda koravslutningen som var typisk för tidens ombyggnader i Halland. Ombyggnaden bekostades av ägaren till Vallda säteri, Markus Larsson, vars initialer tillsammans med hustruns och årtalet återfinns på korfasaden. Det kraftiga stentornet i väster uppfördes under åren 1765-70. Sakristian med polygonal planform vidbyggdes 1929 på kyrkans norra sida och dess plåttäckta spira ansluter i sitt formspråk till tornets. Takspirorna är karaktärsskapande för exteriören, liksom tornets kraftiga dimensioner och huvudingången i väster med ovanligt djup ingångsnisch och stenomfattning från 1700-talet. Den nuvarande rumsformen härstammar från 1662 då triumfbågen borttogs, väggarna förlängdes och avslutades med det rundade koret samtidigt som fönsteröppningarna vidgades. Kyrkorummet har en nyklassicistisk karaktär med vitputsade väggar som genombryts av rundbågiga fönsteröppningar och ett högt blåmålat trätunnvalv med utskjutande taklist. Den klassicerande prägeln tillkom på 1830-talet då kyrkan fick ny predikstol och altaruppsats tillverkade av Lindomesnickarna Olaus Persson och Mathias Svensson, efter Överintendentsämbetets ritningar. Predikstolen och orgelfasaden är utförd i genomgripande empire. Från 1800-talet är även bänkinredningen med rundat ovanligt frontparti, psalmnummertavlorna, och den klassicerande orgelfasaden på den djupa orgelläktaren med ovanlig konkav läktarbröstning. Den nuvarande femsidiga altarringen insattes 1901 och då uppsattes också en äldre basunängel i koret. Det ursprungliga altarkorset ersattes samma år av en altarmålning, som i sin tur 1982 utbyttes mot den nuvarande altartavlan av Joël Mila, välkänd kyrkokonstnär i Västsverige, som hans sista verk. Altarkrucifixet är ett verk av konstnären Eva Spångberg. Dopfunten tillhör den s k Starrkärrsskolan och är troligen tillverkad någon gång under perioden 1250-80. Den praktfulla dopfunten anses vara en av de främsta av Starrkärrsfuntarna och den fyrpassformade cuppan är dekorerad med blomstermotiv i relief med rester av färgspår. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkan tillsammans med prästgård och församlingshem utgör tillsammans med övrig närliggande bebyggelse en ålderdomlig kyrko- och bymiljö med höga kulturhistoriska värden. - Kyrkogården med stenmurar, stigluckor och äldre trädkrans. - Det medeltida murverket utgör i sig ett omistligt historiskt dokument. - Kyrkans välbevarade exteriör. - Predikstolen och altaruppsatsen som exempel på Lindomesnickarnas relativt ringa tillverkning av kyrkoinredning. - Orgelfasaden - Altartavlan som Joël Milas sista verk. - Altarprydnaden av Eva Spångberg. - Den medeltida dopfunten. |
