Stäng fönster Eslöv kn, VÄSTRA STRÖ 47:1 VÄSTRA STRÖ KYRKA
Anläggning - Värdering
| VÄSTRA STRÖ KYRKA | |
| 9/26/17 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Västra Strö kyrkoanläggning Västra Strö kyrka ligger i ett område som genom Thulestenarna, kyrkorna och Trollenäs godsanläggning illustrerar ett kontinuerligt ianspråktagande av landskapet sedan förhistorisk tid. Området Västra Strö-Trollenäs är utpekat som riksintressant för kulturmiljövården och Västra Strös kyrka samt kyrkbyn med skola/fattighus, gatehus och bevarade gårdar definieras som uttryck för riksintresset. Kyrkan som byggdes 1877 och då ersatte socknens romanska kyrka är uppförd i nygotisk stil. Nygotiska kyrkor började uppföras vid mitten av 1800-talet och byggnadsstilen var under århundradets sista decennier norm för kyrkobyggande i Sverige. Nygotiken präglas av symmetri, exakta linjer och formgjutna detaljer i det moderna materialet betong. I Skåne, där åren 1840–1910 var den mest intensiva kyrkobyggnadsperioden sedan 1100-talet, synliggjordes den lokala tegelindustrin i en ansenlig mängd kyrkor i rött eller gult maskinslaget tegel, som redan av sin samtid gavs det nedlåtande epitetet eslövsgotik. I Västra Strö kyrka, som ritades av byggmästaren P.C. Sörensen, ser vi en för nygotiken ovanligare fasadbehandling, med synliga murverk i tuktad natursten. Endast fem kyrkor i Skåne byggdes under perioden 1860-1910 med fasader i natursten, varav Västra Strö var den första. Putsrustiken i gavelrösten, tornets övre del samt trapptornet bidrar till det medeltidsromantiserande uttrycket, och kan tolkas som att Sörensen velat skapa bilden av en tillbyggd medeltida kyrka. Kyrkan bevarar exteriört sitt ursprungliga utseende undantaget att långhusets och korets skiffertak sedan 1950-talet är avtäckta med tegel. Den för den skånska nygotiken ovanliga fasadbehandlingen gör kyrkan intressant i ett arkitekturhistoriskt perspektiv. Även interiört karaktäriseras Västra Strö kyrka av ett välbevarat och sammanhållet nygotiskt formspråk, inte minst genom den helt intakta fasta inredningen. Den mest påtagliga förändringen är att den typiskt nygotiska kvadermålningen i kyrkorummet vitkalkats. Västra Strös kyrkogård präglas av ett relativt stort antal bevarade gravstenar från tiden kring sekelskiftet och decennierna därefter, inte minst norr om kyrkan. Här har gravplatsindelning och kvartersstruktur från tiden emellertid övergetts till förmån för gräsade ytor. Den sydvästra delen karaktäriseras av högresta gravstenar vars gravplatser inramas av stenkanter och i något fall av stenstolpar med kätting. Kvartersstrukturen är oregelbunden och accentueras av högväxta barrträd som silver- och idegran. Direkt söder om kyrkan har gravplatserna en mer strikt rutnätsindelning och vårdarna utgörs främst av lägre hållna stenar typiska för 1930-talet och framåt. Norr om den ursprungliga delen av kyrkogården finns en utvidgning från mitten av 1900-talet, med tidstypisk utformning såsom gravstenar i lägre skala placerade mot rygghäckar av tuja. På den nya delen av kyrkogården ryms även urn- och minneslund, vilka är uttryck för förändrade gravskick under senare delen av 1900-talet. Nordväst om kyrkan ligger ödekyrkogården till den romanska kyrkan, vars tidigare placering markeras med ett högrest träkors. Ödekyrkogården utgör en viktig länk till socknens äldsta historia. |
