Stäng fönster Eslöv kn, TROLLENÄS 1:4 NÄS KYRKA
Anläggning - Värdering
| NÄS KYRKA | |
| 2/18/18 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Näs kyrkoanläggning Näs kyrka ligger i ett område som genom ett flertal fornlämningar samt Trollenäs godsanläggning, med en minst 1000-årig hävd på platsen, illustrerar ett kontinuerligt ianspråktagande av landskapet sedan förhistorisk tid. Den åtminstone drygt 800 år gamla kyrkan är godsanläggningens äldsta byggnad och utgör i sig en symbol för kontinuiteten på platsen. Området Västra Strö-Trollenäs är utpekat som riksintressant för kulturmiljövården och Näs kyrka definieras som ett av uttrycken för riksintresset. Exteriört karaktäriseras kyrkan dels av de oputsade murverken av sandsten, dels av 1800-talets tillägg i form av mönstermurade trappstegsgavlar i rött tegel. Kvadermurar av sandsten är relativt ovanligt i regionen, vilket gör kyrkan intressant ur ett byggnadsteknikhistoriskt perspektiv. Dessutom har de rikt förekommande stenhuggarmärkena har ett hantverkshistoriskt värde. Trappstegsgavlarna i rött tegel är typiska för domkyrkoarkitekten C.G. Brunius medeltidsinspirerade restaureringsideologi som genom hans intensiva verksamhet satt stor prägel på den skånska landsbygden. Kyrkorummet saknar efterreformatoriska tillägg som predikstol och bänkkvarter och har därtill ytterst få moderna installationer. Detta ger ett autentiskt uttryck för hur det medeltida kyrkorummet var disponerat, samtidigt som de senare förstorade fönsteröppningarna sätter en stor prägel då de skapar ett betydligt ljusare kyrkorum än medeltidens. Långhus, kor och absid karaktäriseras i övrigt av de medeltida valven med fragmentariska kalkmålerier från minst tre olika tidsperioder samt av det ålderstigna tegelgolvet med ett flertal nedsänkta gravhällar. Dessa har i sig kulturhistoriska värden då de förmedlar historien om patronatsförhållandet till ägarfamiljerna på Trollenäs slott. Denna historia kommer även till uttryck i de flesta av kyrkans inventarier som närmast genomgående bär ätterna Thotts eller Trolles namn eller vapen och inte minst i det på 1920-talet inredda gravkapellet med för skånska landsortskyrkor udda inslag som sarkofager och gravmonument. Den medeltida dopfunten tillskrivs den så kallade Mästaren med korstriangeln och utgör kyrkans äldsta inventarium. Mästaren med korstriangeln bör ha varit en framstående stenhuggare under medeltiden då han bland annat kunnat knytas till kyrkbyggena i Dalby och Lund. Dopfunten ska ursprungligen ha tillhört Västra Strös romanska kyrka, som även den stod under godsets patronatsskap. Näs ödekyrkogård har endast en handfull stående gravvårdar, samtliga direkt söder om kyrkan. De gräsbevuxna ytorna med sparsmakad vegetation har i övrigt inga utpräglade drag av kyrkogårdar som vi idag är vana att se dem. Trots detta kan utformningen i någon mån sägas bidra med en ålderdomlig karaktär, då medeltida kyrkogårdar i allmänhet var just gräsbevuxna och hade få eller inga gravstenar. |
