Stäng fönster Eslöv kn, HURVA 15:47 HURVA KYRKA
Anläggning - Värdering
| HURVA KYRKA | |
| 3/26/18 |
| Motivering |
|---|
|
I odlad slättbygd cirka en mil sydost om Eslöv ligger Hurva. Några hundra meter norr om samhället flyter Bråån som i förhistorisk tid var en avgörande faktor för att människor tidigt bosatte sig i området. Kyrkbyn har medeltida ursprung och 1393 benämns den Huirwe. Namnet lär ha betydelsen inhägnad eller liten åker. Av den klungby som innan 1800-talets skiften omgav kyrkan återstår endast den gamla byvägen och ett par kvarliggande gårdar och gatehus, alla emellertid uppbyggda efter den stora bybranden 1869. De senaste århundradenas utveckling mot ett modernt samhälle kan avläsas i bland annat det tidigare bycentrats utskiftade gårdar, järnvägens ankomst och sedermera nedläggning av stationen samt ett under 1900-talet rikt handelsliv som mot slutet av århundradet avtrappades. Dessa är uttryck för jordbrukets rationalisering, nya kommunikationsmedel, industrialisering och avfolkningen av landsbygden. Hurva kyrka uppfördes troligen under 1200-talets första hälft med rektangulärt långhus samt smalare och lägre kvadratiskt kor i öster. Skånska romanska stenkyrkor försågs vanligen även med en absid i öster, vilket emellertid inte tycks ha gällt kyrkan i Hurva. Däremot har kyrkobyggnaden senare byggts ut med såväl vapenhus i söder och ett tidigare torn, vilka båda rivits. Idag karaktäriseras kyrkans exteriör i allt väsentligt av de ombyggnader som gjordes på 1850-talet under ledning av domkyrkoarkitekten C.G. Brunius, vars medeltidsinspirerade restaureringsideal i kombination med en mycket omfattande yrkesgärning ännu präglar den skånska landsbygden. Hurva kyrka är med sitt kraftiga västtorn, vitputsade fasader med kontrasterande omfattningar och listverk i rött tegel samt de för Brunius signifikanta trappstegsgavlarna ett typiskt, om än relativt enkelt, exempel på vad som idag ofta benämns just Brunius-kyrka. Järnfönstren med blyinfattade munblåsta glas och varierande geometriska utsmyckningar utgör en väsentlig del i kyrkans 1800-talsprägel. I interiören kan stora delar av kyrkans 800-åriga historia avläsas. 1200-talet representeras av de romanska byggnadsvolymerna i långhus och kor, den romanska dopfunten samt lillklockan som är den äldsta kyrkklockan i Frosta kontrakt. Den sistnämnda har höga kyrkohistoriska och hantverksmässiga värden då bevarade romanska kyrkklockor är sällsynta även i ett nationellt perspektiv. Senmedeltiden gestaltas av valvslagningarna och de gotiska takstolarna som delvis kan vara konstruerade av återanvänt ekvirke från kyrkans ursprungliga takstolar och har byggnadsteknikhistoriska värden. Från 1600-talet bevarar kyrkan sin altaruppsats i utpräglad renässans med Kristian IV:s namnskiffer. Predikstolen, som är tillverkad 1748 av den i regionen flitigt anlitade träsnidaren Johan Ullberg, har ett speciellt värde eftersom Ullberg när han inledde sin hantverkarbana var gästgivare i Hurva. Predikstolen är emellertid tillverkad i verkstaden i Finja, liksom större delen av hans nära 40-åriga produktion av ännu bevarade predikstolar och altaruppsatser till främst skånska kyrkor. Ullberg, som sannolikt var autodidakt, hade ett enkelt och naivistiskt formspråk i vad som något nedlåtande brukar benämnas bondbarock. Hans verk följer ett repetitivt mönster med mycket små förändringar, vilket även predikstolen i Hurva kyrka är ett exempel på. 1800-talet är påtagligt närvarande genom det adderade tornet, de förstorade fönsteröppningarna med tidstypisk utformning och materialitet samt den ådringsmålade orgelläktaren. Den nygotiska bänkinredningen och orgelfasaden är karaktäristiska inslag från decennierna kring sekelskiftet och dåtidens intresse för historiserande arkitektur. Även golvens viktoriaplattor är en ny produkt som är utmärkande för denna tid. Sedan 1890-talets kvadermålningar på 1930-talet överkalkades till förmån för ett ljust och vitt kyrkorum i tidens funktionalistiska anda har mycket få förändringar skett. Mest påtagligt är avlägsnandet av bänkrader, vilket sedan 1900-talets slut varit en vanlig åtgärd för att skapa utrymme för en flexiblare gudstjänst och andra verksamheter som tidigare varit lokaliserade till exempelvis församlingshem. Hurva kyrkogård karaktäriseras av rätvinkliga gravkvarter och gångsystem uppbyggda kring en nord–sydlig centralaxel. Den relativt rika och varierade växtligheten sätter också en prägel på kyrkomiljön. De äldsta gravstenarna återfinns närmast kyrkan, främst i söder och öster men även i norr. Ett mindre antal, från 1800-talets mitt och decennierna därefter, har i regel ett klassicistiskt formspråk, medan vårdarna från decennierna kring sekelskiftet är tidstypiskt eklektiska. Kyrkogårdens utbyggnadsetapper är avläsbara då olika delar har särpräglad karaktär, som 1920-talets monumentala familjegravar i sydväst och de från 1930-talet och framåt lägre hållna gravstenarna med horisontell verkan. Hurvas under främst 1900-talet betydelse som handelsplats i regionen avspeglas av yrkestitlarna på många gravstenar. Mer sentida gravskick representeras av såväl minneslund som askgravplats. |
