Stäng fönster Eslöv kn, HARLÖSA 70:1 HARLÖSA KYRKA
Anläggning - Värdering
| HARLÖSA KYRKA | |
| 10/17/16 |
| Motivering |
|---|
|
Harlösa kyrkby är belägen på en åsrygg nordväst om Vombsjön. Byn är sannolikt en av de äldsta byarna i Frosta härad och var under lång tid också dess största. Under 1900-talet växte ett stationssamhälle fram nere i dalgången och den utskiftade kyrkbyn uppe på åsen fick en perifer position i den tätort vi ser idag. Kyrkoanläggningen utgör på så vis en symbol för Harlösas tidigare och månghundraåriga bycentra, och speglar samtidigt den 1000-åriga kyrkliga traditionen på platsen. Harlösa kyrka föregicks troligen av åtminstone en träkyrka på platsen, och uppfördes under sent 1100-tal som en romansk stenkyrka med långhus samt smalare och lägre kor med halvrund absid. Senare under medeltiden tillkom västtorn och sakristia i söder. På 1400-talet valvslogs kyrkan. Till sin exteriör är det idag de under 1700- och 1800-talen tillkomna byggnadsdelarna korsarm, västtorn och sakristia som tillsammans med de ursprungliga romanska byggnadsvolymerna karaktäriserar kyrkan. Utbyggnad av romanska kyrkor förekom i stor utsträckning under 1800-talet och speglar befolkningsökningen vid tiden. Harlösa kyrkas korsarm, som är ett typiskt exempel på en så kallad nykyrka vars syfte just var att göra rum för fler gudstjänstdeltagare, uppfördes dock redan på 1740-talet, vilket får anses vara ovanligt tidigt för sockenkyrkor i trakten. Sannolikt har det sin förklaring i att Harlösa var en av de största byarna i häradet, men också i det gravkor som anlades under nykyrkan för familjen de Dellwig på Hjularöd som också bekostade tillbyggnaden. En ur arkitekturhistorisk och byggnadsarkeologisk synvinkel intressant detalj är de bevarade delarna av det medeltida tornet, vars övre våningar revs under 1800-talet. Bottenvåning är sedan dess inkorporerad i långhuset, men tornet, som var lika brett som långhuset, är alltjämt tydligt avläsbart i exteriören. Dels då de rundbågiga fönstrens placering avviker från det romanska långhusets symmetri, dels genom det utstickande murverket i norr som inrymmer den gamla torntrappan. Torntrappan är dessutom synlig från kyrkvinden. Interiört är det främst valvslagningarna i långhus, kor och absid som representerar kyrkans medeltida historia. Dessa byggnadselement, inte minst de ursprungliga romanska triumf- och tribunbågarna, har höga byggnadsteknikhistoriska värden och avgörande betydelse för upplevelsen av kyrkorummet. Den ursprungliga byggnadsvolymen i de romanska delarna är bevarade, men upplevelsen av kyrkorummet påverkas i hög grad av korsarmens och västtornets tillkomna volymer. Altaruppsatsen, predikstolen och herrskapsbänkarna har höga konstnärliga värden. Predikstolen är den välkände bildhuggaren Jacob Krembergs sista verk och är därför särskilt intressant ur konsthistoriskt perspektiv. Kyrkogårdens äldre delar, söder och väster om kyrkan, karaktäriseras av det sena 1800-talets och det tidiga 1900-talets kyrkogårdsarkitektur med relativt stora gravplatser, högresta stenar och i något fall inramning av smidesstaket. Norr om kyrkan präglas istället kvarteren av de mer småskaliga gravvårdar med lågt klippta infattningshäckar eller stenramar som blev vanliga från 1930-talet och framåt. Det Schwerinska gravkoret och det tidigare bårhuset har betydande miljövärden för kyrkoanläggningen som helhet. Gravkoret representerar samma tidslager i anläggningshistorien som västtornet, men också relationen till Hjularöds gods. Familjen von Schwerin var också de som donerade mark för kyrkogårdens första större utvidgning vid ungefär samma tid. Bårhuset efter ritningar av Eslövs stadsarkitekt Helge Barkenius har i grunddragen hämtat sitt arkitektoniska uttryck från det klassicistiska gravkoret, men har samtidigt små men tydliga drag av ett mer modernistiskt formspråk. |
