Stäng fönster Eslöv kn, BOSARP 22:1 BOSARPS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Bosarps kyrka, BOSARPS KYRKA | |
| 12/5/16 |
| Motivering |
|---|
|
Bosarps kyrka ligger på en höjd strax norr om den gamla bykärnan där den syns vida omkring i det flacka odlingslandskapet. Vägsträckningarna och bebyggelsestrukturen med kyrkbyns läge har mycket ålderdomliga anor. De många fornfynden och stenåldersboplatserna som återfunnits kring Bosarp vittnar om en lång bebyggelsekontinuitet på platsen. Till skillnad från de flesta andra skånska byar har kyrkan i Bosarp legat avskild från byn, först norr om och efter uppförandet av den nya kyrkan söder om byn. Den medeltida kyrkan, vars grundsättning finns kvar på den gamla kyrkplatsen, visar på en byggnadsutveckling typisk för de skånska medeltidskyrkorna. Ursprungligen bestod den av långhus, kor och absid, men försågs redan under medeltiden med brett västtorn. Liksom många andra skånska medeltidskyrkor var exteriören dekorerad med kalkmålerier. Under medeltidens senare del tillkom ett vapenhus i söder. Grundmurarna, som frilades och restaurerades i slutet på 1940-talet, visar pedagogiskt kyrkans utbredning och planform. Det medeltida byggnadsmaterialet som återanvändes vid nyuppförandet 1867 har höga byggnadsarkeologiska värden då det berättar om hur den medeltida kyrkan en gång såg ut och de hantverkstekniker som användes för att uppföra den. Dagens kyrkobyggnad uppfördes under slutet av den nyklassicistiska stilepok som dominerade landets kyrkobyggande 1760–1860. Ljusa och rymliga kyrkosalar ersatte medeltidens små och dunkla kyrkorum. 1860-talet utgör en brytpunkt där arkitekterna alltmer övergick till den nyromanska och senare till den nygotiska stilen, med domkyrkoarkitekten och senare överintendenten Helgo Zettervall i bräschen. Kyrkans exteriör bevarar i stor utsträckning sitt ursprungliga utförande med ljust putsade fasader och gjutjärnsfönster placerade i rundbågiga muröppningar. Kyrkorummet karaktäriseras av de tolv pelarna, vars antal anspelar på de tolv apostlarna, och har en disposition som skapar känslan av en treskeppig kyrka. Av den ursprungliga 1800-talsinteriören återstår främst pelarsystemet och orgelläktaren. Kyrkbänkarna, altaret och de konsthistoriskt intressanta glasmålningarna i korfönstren härrör liksom golvbeläggningen av gula höganäsplattor från ombyggnaden 1913. I kyrkorummet finns flera inventarier med särskild betydelse för upplevelsen och förståelsen av kyrkans äldre historia. De romanska gravhällarna i vapenhuset och i synnerhet dopfunten av Hylliegruppen visar på den romanska stenhuggarkonsten och har höga kulturhistoriska värden. Predikstolen i bemålad ek från 1650 visar på barockens högtstående hantverkskunskaper inom träsnideri med höga teknik- och konsthistoriska värden. Kyrkogården bevarar till stora delar sin 1800-talsprägel med låga buxbomshäckar och grusade gångar och kvarter, men visar samtidigt på 1900-talets ideal med 14 lägre gravstenar och avskiljande häckar. Flera av de äldre gravvårdarna omges av ursprungliga stensatta kanter och inhägnader av smidesstaket. Den vida utsikten över fälten och åkrarna i norr bidrar med viktiga upplevelsemässiga värden för platsen. |
