Stäng fönster Ronneby kn, LISTERBY 1:5 LISTERBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| LISTERBY KYRKA | |
| 4/25/20 |
| Motivering |
|---|
|
Listerby kyrkoanläggning är genom sin placering på en lätt höjdrygg väl synlig i det öppna landskapet sydost om byn och kyrkan bidrar därigenom med viktiga symbolvärden för bygden. Socknen är en av de fornlämningstätaste i Blekinge och de många gravarna och rösena som påträ/ats i området visar att området var en viktig plats redan under stenåldern. Den ursprungliga kyrkan, troligen uppförd vid 1100-talets slut, vittnar om en lång tradition som traktens knutpunkt. Den i väst slingrande Listerbyån har med stor sannolikhet varit avgörande för valet av plats för kyrkans uppförande. Den gamla kyrkbyn bevarar radbystruktur, med villabebyggelse, prästgård och församlingshem från tidigt 1900-tal samt ett mindre antal kvarliggande gårdar. Trots att vissa äldre delar integrerades vid den stora om- och tillbyggnaden 1845– 1849, så som norra delen av korets murverk samt en sakristia från 1738, är Listerby kyrka i arkitektonisk mening i princip att betrakta som ett nybygge när den står klar i slutet av 1840-talet. Om- och tillbyggnaden är på många sätt typisk för sin tid. Som en följd av befolkningsökningen i Sverige i slutet av 1700-talet och in på 1800-talet var behovet av större kyrkorum skriande. Om- eller tillbyggnad eller i .era fall rivning av traktens medeltida kyrka var ingen ovanlighet. I enlighet med 1840-talets ideal för landsbygdskyrkor kom Listerby att få en nyklassicistisk salskyrka med reveterat tunnvalv och vitkalkade fasader. Fram till 1871 stod kyrkan tornlös då den kompletterades av ett nygotiskt västtorn, ett scenario som förekommer även för andra kyrkor i landskapet. Trots omfattande renoveringar under årens lopp bevarar exteriören sin nyklassicistiska gestaltning. Den mest påtagliga förändringen utgörs av att den ursprungliga spåntäckningen ersatts med enkupigt taktegel. Genom kyrkans generösa fönster har nyklassicismens strävan efter ljus och öppenhet i det tunnvälvda kyrkorummet till stora delar bevarats, detta trots att den glasade dörren i absiden murades igen vid restaureringen 1947–1950 och att utrymmena under orgelläktaren successivt har utvidgats. Utöver orgelfasaden från 1882 präglas interiören i stor utsträckning av Sigge Ulléns restaurering 1947–1950 samt av konstnären Gunnar Torhamns insatser vid denna restaurering och senare under 1950-talet, i form av al seccomålning i absiden, de nya bänkkvarterens färgschema, den modernistiskt utförda dopfunten och predikstolens reliefer. Gunnar Torhamn hör till den svenska modernismens mest anlitade konstnärer. Tillsammans med sin lokala förankring i Blekinge är hans många bidrag till kyrkorummet konsthistoriskt intressanta och värda att beakta vid framtida förändringar. Vid den interiöra restaureringen 2009 kom enstaka tillägg från 1947–1950 att avlägsnas, bland annat altarskranket och altaret. Den äldre sakristian med sitt välbevarade målade innertak från 1740 och sin ursprungliga järnbeklädda port är av högt kulturhistoriskt intresse. Tillsammans med läktarbarriärens målningar från omkring år 1700, predikstolen med baldakin från 1600-talet samt baldakinen över den betydligt yngre dopfunten skapas en viktig länk till kyrkans äldre historia. Kyrkogården i Listerby har i sina äldsta delar en kontinuitet som begravningsplats sedan medeltiden. Dagens karaktär, som i mångt och mycket präglas 1800-talets kyrkogårdsideal med rätvinkliga gångar och grusade gravar, tillkom troligen först i samband med 1930-talet utvidgning. De lågt hållna gravvårdarna vittnar samtidigt om 1900-talets strömningar där de enskilda vårdarna underordnats helheten. Kyrkogårdsmurarna av varierande ålder, trädraderna och inte minst den stora hängasken söder om kyrkan bidrar i hög grad till kyrkogårdens karaktär. |
