Stäng fönster Ronneby kn, HOBY 26:2 BRÄKNE-HOBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| bräkne-hoby kyrka, BRÄKNE-HOBY KYRKA | |
| 6/26/20 |
| Motivering |
|---|
|
Bräkne-Hoby ligger strax norr om den blekingska kusten, mellan Ronneby och Karlshamn. Fornlämningar i form av bland annat hällkistor från stenåldern, järnåldersgravfält samt skeppssättningar och domarringar tyder på en lång bosättningskontinuitet i trakten. Kyrkbyn Hoby, som 1886 försågs med förledet Bräkne efter häradet, nämns som kongelev, d.v.s. kungsgård, i Kung Valdemars jordebok från 1231. Platsen antas ha varit tings- och möjligen även kultplats sedan förkristen tid. Den medeltida kyrkan som revs på 1860-talet tros ha föregåtts av en träkyrka som kan ha varit en tidig missionskyrka från 1000-talets mitt. Den nuvarande kyrkan stod färdig 1872, på platsen för den medeltida kyrkan. När järnvägen drogs fram i slutet av 1880-talet anlades stationen ett stycke norr om kyrkan, som därmed kom att hamna i södra utkanten av det lilla stations- och industrisamhälle som växte fram under sent 1800- och tidigt 1900-tal. Den välbevarade karaktären av äldre sockencentra kring kyrkan, med prästgård från 1750-talet samt klockargård och sockenmagasin från 1800-talet, är en av anledningarna till att Bräkne-Hoby är utpekat som riksintresse för kulturmiljövården. Miljön kompletteras av bebyggelse typisk för förindustriella centralorter eller kommuncentrum, som det tidigare tingshuset i klassicistisk stil, idag hemvist för förskoleverksamhet och Blekingearkivet, den gamla gästgivargården samt före detta kommunhuset från 1910-talet i utpräglad jugendstil, numera bibliotek och kulturhus. Som uttryck för riksintresset nämns även tre skolmiljöer: folkskolans, folkhögskolans och lanthushållsskolorna, till vilka hör ett stort antal byggnader från mitten av 1800-talet fram till sent 1900-tal. Bräkne-Hobys medeltida kyrka uppfördes under senare delen av 1100-talet eller början av 1200-talet. Den var liksom Heliga Kors kyrka i Ronneby som dateras till samma period tidigt försedd med korsarmar, vilket för romanska kyrkor i Danmark och Sverige annars var ovanligt vid denna tid. 1700- och 1800-talets kraftiga befolkningsökning ledde till att en stor del av Lunds stift medeltida kyrkobestånd kom att byggas om kraftigt eller rivas till förmån för nybyggen. Efter påtryckningar från biskop Thomander beslutades att en ny kyrka skulle uppföras i Hoby och 1861 togs ritningar fram av den nyligen tillträdde domkyrkoarkitekten i Lund, Helgo Zettervall. Zettervall skulle efter sina dryga 20 år i Lund komma att bli överintendent och som sådan få stort inflytande över byggandet i Sverige, inte minst gällande den som stora mängd kyrkor som uppfördes i landet under 1800-talets andra hälft och början av 1900-talet. Han spelar en avgörande roll för att nygotiken under senare delen av denna period blir helt dominerande stilart för nyuppförda kyrkor i landet. Bräkne-Hoby kyrka var emellertid endast den tredje nybyggda kyrkan Zettervall ritade och den andra som kom att utföras, vilket gör den arkitekturhistoriskt intressant. Den utpräglade nygotik med inspiration från den franska höggotiken som vanligen associeras med Zettervall hade den då ännu unge arkitekten inte hunnit utveckla. Istället ser vi här en nyromansk treskeppig basilika vars byggnadsvolym snarare präglas av tyngd än den höjdsträvan som är typisk för Zettervalls kyrkobyggnader under 1800-talet senare decennier. Zettervall arbetsledde bygget, en roll han sällan intog senare i sin karriär, och ritade dessutom inredningen vilket inte heller var en självklarhet i hans senare projekt. Frånsett den kraftfullt uppbyggda västportalen har kyrkans exteriör en relativt lågmäld gestaltning som i många avseenden har stora likheter med den dittills under 1800-talet närmast allenarådande nyklassicistiska kyrkobyggnadsidealen. Byggnaden utmärker sig istället snarast genom sin storlek i förhållande till sin rurala omgivning, varför den också ofta kallats för en lantkatedral. Antalet sittplatser har minskat betydligt jämfört med de 1800 som fanns vid invigningen 1872, men kyrkan räknas ännu till en av de största landsortskyrkorna i Lunds stift. Frånsett att långhuset ursprungligen hade skiffertak bevarar kyrkan i allt väsentligt sitt ursprungliga utseende. Interiören präglas av basilikaformen, där Zettervall på ett framgångsrikt sätt skapat ett balanserat ljusförhållande mellan klerestoriet och de lågt sittande fönstren i sidoskeppen. Avgörande för upplevelsen av kyrkorummet är också den välbevarade fasta inredningen i form av bland annat altaranordning med absidskrank, predikstol, orgelfasad och bänkinredning. Den sistnämnda lär dessutom vara Blekinges första exempel på öppen bänkinredning. En betydande del av Zettervalls historiserande gestaltning gick emellertid förlorad när den framstående dekorationsmålaren Svante Thulins ornamentala och figurativa målningar som täckte större delen av kyrkorummet målades över vid 1950-talets restaurering, även om spår ännu finns kvar i tornbågen och i mittskeppets polykromt bemålade kassettak. Ansvarig för restaureringen var enligt olika uppgifter domkyrkoarkitekt Eiler Græbe alternativt stadsarkitekten i Karlskrona Sigge Ullén, båda herrar vars restaureringsideologier inte hade särdeles mycket över för 1800-talets historiserande kyrkoarkitektur och som tillsammans ansvarat för att en mängd rikligt utsmyckade kyrkorummet från tiden kalkats vita. I Bräkne-Hoby blev av okänd anledning fallet inte så. Istället inkallades bornholmskonstnären Paul Høm för att ge ny dekoration åt kyrkorummet, vilket gällande de ornamentala inslagen innebar en kraftigt nedtonad gestaltning. I klerestoriets nya apostlamotiv och korets tronande Kristusfigur, allt efter samma konceptuella idé som hos Thulin, framträder emellertid ett expressivt modernistiskt måleri som utgör en egen framträdande årsring med höga konstnärliga värden. Senare tillägg i kyrkorummet utgörs främst orgelläktarens underbyggnader och sidoingångarnas vindfång, vars gestaltning med glaspartier är ett tydligt avtryck av 2000-talets första decennier men samtidigt har ambitionen att ha en undanskymd roll i helhetsmiljön. Bland de äldre föremål som finns kvar från den medeltida kyrkan kan nämnas de två kyrkklockorna av okänd ålder, fyra reliefer och ett dörröverstycke till den gamla predikstolen, en äldre altartavla, en målning över kyrkoherden Lars Schlyter med familj samt ett antal lösa skulpturer som ingått i större kompositioner, sannolikt epitafier. Föremålen härrör till större delen från 1600-talet, vilket troligen också gäller den port som står uppställd i vapenhuset och som tros ha tillhört den gamla kyrkan. Störst intresse tilldrar sig emellertid den romanska dopfunten som är ett högklassigt stenmästararbete i åhussandsten och sägs vara Blekinges enda helt bevarade medeltida dopfunt. Utöver sina konsthistoriska och hantverksmässiga värden har dopfunten också ett särskilt kontinuitetsvärde för församlingen. Här har socknens invånare invigts i den kristna gemenskapen i 800 år. Bräkne-Hoby kyrkogårds äldsta delar söder om den nuvarande kyrkan har medeltida ursprung. I samband med kyrkans uppförande utvidgades kyrkogården på präst- och klockargården ägor och fick den omfattning som idag motsvarar Gamla och Nya kyrkogårdarna, som karaktäriseras av en övervägande del äldre högresta gravstenar från decennierna kring sekelskiftet 1900. Gravvårdar i gjutjärn är relativt vanligt förekommande och gravplatserna bevarar i många fall tidstypiska inramningar av järnstaket eller kättingar i pollare. Södra kyrkogården som anlades i början av 1930-talet har en strikt symmetrisk grundplan sprungen ur 1920-talets klassicistiska ideal, medan gravvårdarnas genomgående lägre skala är ett uttryck för den gryende modernismen. De norra kvarteren bevarar traditionellt grusade gravplatser med lågt klippta infattningshäckar. På södra delen av kyrkogården som tagits i bruk senare är gravplatserna ordnade mot rygghäckar och gravarna placerade rakt i gräset utan omfattning, en gestaltning som blev vanlig under 1900-talets andra hälft. Västra kyrkogården som tillkom 1989 präglas av anlagd rumsbildande växtlighet som utmed gränserna övergår i mer friväxande karaktär. Gravplatserna är till större del ordnade mot rygghäckar och vårdarna är vanligen av röd eller grå granit med runda eller asymmetriska former. Mer sentida gravskick representeras i form av urngravplatser och minneslund och här finns sedan 2019 även ett muslimskt kvarter. |
