Stäng fönster Olofström kn, KYRKHULT 3:1 KYRKHULTS KYRKA
Anläggning - Värdering
| KYRKHULTS KYRKA | |
| 9/30/13 |
| Motivering |
|---|
|
Kyrkhults kyrka och kyrkogård är en samlad kulturhistoriskt värdefull och mer än hundra år gammal miljö med tydlig och väl bibehållen prägel. Kyrkan utgör genom sitt läge ett landmärke och är en viktig symbol för socknen. Den speglar även de nya sockenbildningar som kom till under 1800-talets senare hälft vilket har ett nära samband med den kraftigt befolkningsökningen i landskapet. Förutom en växande jordbruksbefolkning medförde även industrier knutna till stenbrytning och skog och trä till att antalet sockenbor ökade. Kyrkobyggnaden är tillsammans med Asarums kyrka Blekinges största landskyrka. Under 1800-talets andra hälft nyuppfördes 10 kyrkor i Blekinge, vilket är den mest intensiva nybyggnadsperioden sedan medeltiden i länet. Kyrkhults kyrka, som ingår i denna grupp, har samma arkitekt och byggmästare som kyrkan i Ringamåla. Tillsammans med den närliggande gamla sockenstugan speglar Kyrkhults kyrka äldre tiders sockencentrum. Exteriören med symmetrisk uppbyggnad, slät putsfasad och enkla utsmyckning samt sadeltaket med sin spira tillmäts kulturvärden då de är välbevarade och representerar en för 1800-talets typiska arkitekturideal för kyrkor och kännetecknande för stora delar av de svenska kyrkobyggnaderna. Byggnadsdelarna är utförda med noga utvalda material och med hög precession. Interiören är väl sammanhållen och utgör en god representant för den senare hälften av 1800-talet och den tidens nystilar. Ett särskilt kulturvärde är knutet till altartavlan, som minner om konstnären Bengt Nordenberg, född i Jämshögs socken, och som var en av sin tid stora folklivsskildrare. Även de rika dekormålningarna i tak och på korvägg och de med precision utförda snickerierna är betydelsefulla delar av kyrkorummet. Kyrkogården med sina symmetriskt anlagda gravkvarter, träd och kraftiga mur med järngrindar speglar 1800-talets begravningsplatser. 1900-talets många utvidgningar och nyanläggningar, i viss mån kopplade till modernare begravningsskick, underordnar sig de äldre delarna. Den för socknen kännetecknande stenhuggartraditionen kommer väl till uttryck i de väl bearbetade murarna. Orgeln, med fasad från 1898, och orgelläktaren representerar med sin placering på västläktaren ett traditionellt mönster. Orgeln utgör en motsvarighet i väster till kyrkans huvuddel i öster med altare och predikstol. Orgelfasaden och läktaren ansluter i utformning och materialval till kyrkans väl sammanhållna interiör präglad av tidens historiserande stilideal och utgör tillsammans en betydelsefull del av kyrkorummet. |
