Stäng fönster Karlskrona kn, NÄTTRABY 5:26 NÄTTRABY KYRKA
Anläggning - Värdering
| nättraby kyrka, NÄTTRABY KYRKA | |
| 11/6/20 |
| Motivering |
|---|
|
Kyrkbyn Nättraby kyrka ligger en knapp mil nordväst om Karlskrona. Kyrkan är belägen intill Nättrabyån, som historiskt varit en viktig farled från Östersjön och vars möte med den Blekingska kustvägen varit avgörande för byns uppkomst. En placering intill vattenleder är karaktäristiskt för flera av Blekinges medeltidskyrkor. Sedan vikingatid fanns här en så kallad bondehamn där handel kunde bedrivas under friare former än inne i städerna, vilket var av stor betydelse för allmogen. När Karl XI anmodade societeten i Ronneby att flytta till den nya örlogsstaden kom många att slå sig ner i det närbelägna Nättraby och högreståndsfamiljer med koppling till Karlskrona utgjorde ännu på 1800-talet hälften av socknens befolkning. Senare kom industrier som tegelbruk, garveri, bryggeri, stärkelsefabrik och cellulosaindustri att prägla bygden. Kyrkan ligger idag i södra utkanten av samhället, i en slänt mot ån i väster omgiven av ett parkområde med gångstråk. På en bergsknalle öster om kyrkan tronar klockstapeln från 1796 inbäddad bland villabebyggelse från skilda delar av 1900-talet. I sydöst uppfördes 1980 Martagården med församlingshem och expedition och i söder gränsar den långsträckta kyrkogården till åkermark. Nättraby kyrka är en av Blekinges endast sju bevarade medeltidskyrkor. Kyrkan antas ha uppförts kring år 1200 enligt romansk kyrkobyggnadstradition med långhus samt lägre och smalare kor med halvrund absid i öster. Ett avbrott i sockeln mellan korpartiet och långhusets västra del har tolkats som att kor och absid skulle kunna ha uppförts i anslutning till ett tidigare långhus i trä. Vid den murverksundersökning som genomfördes på 1970-talet iakttogs dock inga stötfogar som kunde styrka en sådan teori. Ingångar fanns initialt både genom syd- och nordportal i långhuset samt även på korets sydsida. Ett bredare västtorn tillkom sannolikt inte långt senare, vilket anslöts till långhuset genom två rundbågiga muröppningar i västväggen. Dubbla långhusportaler och korta kor med bred absid är karaktäristiskt för skånska romanska kyrkor, där det också finns exempel på den avsmalnande korsplan som förekommer i Nättraby. Separata korportaler är däremot sällsynta i Skåne, men mer allmänt förekommande i södra Småland. Nättrabys och närbelägna Fridlevstads kyrkors planformer är tidiga uttryck för hur Blekinge under många århundraden tagit intryck från både det danska Skåne och svenska Småland, även om några tydliga nationalstater inte utkristalliserat sig vid tiden för kyrkornas uppförande. Tillbyggda breda västtorn av samma typ som funnits i Nättraby har också funnits i Ramdala, Hjortsberga och Bräkne-Hoby, men var även vanligt förekommande i Skåne, inte minst i de till Blekinge angränsande nordöstra delarna. Dessa torn kan i regel dateras till äldre medeltid och tiden omkring 1200. Undantag finns, bland annat i Ronneby som historiskt varit centralort i häradet, där Heliga kors kyrkas nuvarande västtorn är uppfört på 1400-talet men kan ha haft en romansk förlaga. När tornet i Nättraby har rivits är okänt, en teori är att det skedde efter Nordiska sjuårskriget på 1560-talet då många kyrkor härjades svårt och Nättraby kyrka enligt traditionen ska ha fått sitt tak nedbränt. Frånsett uppförandet och rivningen av tornet och vapenhusets adderande, den nuvarande från 1700-talet, har förhållandevis få förändringar skett sedan uppförandet. I allt väsentligt bevarar kyrkan sitt medeltida exteriöra uttryck, vilket förstärks av de frilagda men igensatta portalerna i norr och väster samt ritsningar i putsen som markerar äldre fönsteröppningar. Traditionen med taktegel går tillbaka till åtminstone 1600-talet men tidigare bör tjärade ekspån, som ännu utgör taktäckningsmaterial på absiden, ha täckt hela kyrkan. Sentida tillägg som Eiler Græbes ekfönster och plankdörrar från tidigt 1970-tal underordnar sig tydligt de odekorerade vitmenade fasaderna. Interiört präglas kyrkan av tre tydliga årsringar, där medeltiden främst representeras av de småskaliga byggnadsvolymerna och de vitputsade murverken med triumf- och tribunbågar samt absidens hjälmvalv. Det medeltida uttrycket är indirekt en frukt av 1930- och i viss mån även 1970-talets restaureringar och de restaureringsideal som då var rådande, där den mest påtagliga förändringen var att det sena 1800-talets tillägg i form av bland annat dekorativt målade väggar och tak helt utraderades. Absidfönstret i öster, som är den enda bevarade romanska fönsteröppningen, är sedan 1800-talets stora altaruppsats avlägsnats åter ett karaktäristiskt inslag i kyrkorummet. Här bör även nämnas det triumfkrucifix som idag hänger norr om triumfbågen och som på konsthistoriska grunder givits två väsensskilda dateringar, senmedeltid eller sent 1700-tal. Till följd av branden på 1560-talet finns inga delar av det medeltida taklaget bevarat, frånsett några få rester av vad som tros vara medeltida takstolar i gavelmuren mellan långhus och kor. Den nuvarande takstolskonstruktionen av bilad och dymlad furu bör emellertid vara samtida med innertaket från 1603 och har betydande byggnadshistoriskt värde. Störst konsthistoriskt intresse tilldrar sig den fasta barockinredning i trä som tillkommit under andra hälften av 1600-talet med predikstol (1693), orgelläktare (1686, målad 1699) dopfunt (1692), bänkinredning (1677). Såväl läktaren som bänkinredningen, inklusive den polykromt bemålade prästbänken, utmärks av ett flertal bildframställningar föreställande Kristus, Martin Luther samt en rad profeter och apostlar. Predikstolen och orgelläktaren är arbeten av högsta konstnärliga och hantverksmässiga kvalitet. Båda har koppling till den framstående bildhuggaren Åke Truedsson eller dennes verkstad, vilket även gäller en baldakin till dopfunten som emellertid saknats sedan åtminstone tidigt 1800-tal. Dopfunten har i sammanhanget en tydligt enklare och provinsiell karaktär, snarast att betrakta som så kallad bondbarock. Även den slutna bänkinredningen har en enkel utformning, typisk för landsortskyrkor ända in på 1800-talet. Orgelläktaren ska ha målats av Åke Truedssons son Jöns Ulf, medan flera av de övriga måleriarbetena tillskrivs Christian de Gelliers. Till tidsperiodens avtryck i kyrkorummet hör även Ankarloos epitafium i trä från 1694, långhusets och korets plana innertak i trä, sannolikt från 1603, och de båda väggmålade epitafierna från 1591 respektive 1602 på korets nordvägg. De sistnämnda tycks utöver ett exempel i Heliga Kors kyrka i Ronneby sakna motstycke i landskapet. Dessutom bevarar kyrkan en mässhake och en svepask från 1600-talet. Den sista framträdande årsringen i kyrkorummet utgörs av den nyligen utförda restaurering och ombyggnad som avslutades 2018 då bland annat läktaren försågs med underbyggnader för sakristia, barnrum och förråd mm. Att utnyttja utrymmet under läktaren för tillkommande funktioner blev vanligt i svenska kyrkor under 1970-talet, men då främst i 1700- och 1800-talskyrkor med ingång i väster. Under 2000-talet ser vi en trend där flera delar av församlingsverksamheten av besparingsskäl flyttar in i kyrkobyggnaden. Läktarunderbyggnaderna i Nättraby är utförda på ett pietetsfullt vis där små men effektiva medel utnyttjats för en respektfull anpassning till den kulturhistoriskt värdefulla orgelläktaren. Den väldiga ljusrampen som installerades 2018 har ett diametralt motsatt förhållningssätt och dominerar genom sin storlek, form och material det lilla romanska långhuset. Fokus förskjuts på ett olyckligt sätt från den enhetliga barockinredningen som utgör kyrkorummets främsta konsthistoriska tillgång. Nättrabys gamla kyrkogård närmast kyrkan präglas av gravplatser med orgelbunden storlek och placering, typiska för tiden före 1800-talets mitt. Majoriteten av gravplatserna är numera gräsbevuxna men bevarar i vissa fall sina omfattningar. Några gravplatser är ännu grusade med infattningshäckar, stenramar eller mer sällan järnstaket och kedjor i pollare. Äldre gravvårdar som speglar tiden från 1800-talets mitt fram till 1900-talets första decennier dominerar, däribland obelisker, bautastenar, gjutjärnskors, mindre stenkors samt en gravvård utformad som en stubbe. Särskilt personhistoriskt intresse tilldrar sig en mycket högrest minnessten över Vittus Andersson, bonden som på 1600-talet sålde Trossö där Karlskrona anlades. I övrigt går 1900-talets gravvårdsideal att följa längs kyrkogårdens utvidgningar söderut, från klassicistiska familjegravar av 1930-talstyp via lägre och bredare stenar mot rygghäckar till minnes- och askgravlundar i öster. Yrkestitlar förekommer i relativt stor utsträckning och speglar traktens historia och utveckling. Inte minst gäller det kopplingen till örlogsstaden Karlskrona. Ett ovanligt inslag av högt kulturhistoriskt värde är Blekinges enda bevarade timrade stiglucka eller luckhus i rödfärgad ek, troligen från senare delen av 1600-talet. |
