Stäng fönster Karlskrona kn, FJÄRDSJÖMÅLA 1:48 FLYMENS KYRKA
Anläggning - Värdering
| flymens kyrka, FLYMENS KYRKA | |
| 10/30/20 |
| Motivering |
|---|
|
Flymens kyrka ligger i byn Fjärdsjömåla cirka 25 km nordost om Karlskrona, i övergången mellan Blekinges dalbygd där inlandsisen gett upphov till ett utpräglat mosaiklandskap och de stenbundna skogsbygderna på höglandet i norr. Läget nära gränsen mot Småland, som före freden i Roskilde 1658 utgjorde gränsen mellan Danmark och Sverige, hade innan dess präglat området genom återkommande krigshärjningar, men även gällande kulturella strömningar till följd av de täta kontakterna med Smålandsbygderna. Kyrkan, eller kapellet som det benämndes innan den egna församlingen bildades 1920, är uppförd på en tomt väster om landsvägen och entrén har därför förlagts i öster, till skillnad från den för kyrkobyggnader traditionella riktningen med koret i öster. I väster och norr gränsar kyrkogården till ett mindre skogsparti och i söder återfinns ett sågverk liksom församlingshem och parkering. I öster, på andra sidan landsvägen, ligger den före detta prästgården som idag är privatbostad. Under 1700- och framförallt 1800-talet bildades kapellag och nya församlingar i Blekinges norra skogsbygder och på skärgårdsöarna, ofta till följd av lång färdväg till de kustnära moderförsamlingarnas kyrkor snarare än den folkökning som låg till grund för nybyggande av kyrkor i många andra delar av landet. Med undantag av det lilla och enkla kapellet i Saleboda var Flymens kapell, då i Augerums församling, 1905–06 det sista att uppföras i denna för Blekinge utmärkande bebyggelsetradition. Efter flera förslag hade församlingen beslutat att kapellet skulle uppföras efter Carl Johnssons ritningar. Johnsson hade som byggmästare ansvarat för uppförandet av Hasslö kyrka 1890–91, och det är således knappas någon slump att hans förslag för Flymen till stora delar är identiskt med de ritningar för Hasslö kyrka som hade tagits fram av stadsingenjören i Karlskrona Hjalmar Thedenius och justerats av arkitekt Agi Lindegren vid Överintendentsämbetet. Även ritningarna för Flymen kom att bearbetas vid Överintendentsämbetet, denna gång av arkitekt Ludwig Peterson som bland annat ritade den fasta inredningen. Bland Petersons mest framträdande verk märks Birger Jarlspassagen, Strand Hotell, Bromska palatset och Veterinärhögskolan, alla i Stockholm. Han har också ritat kyrkorna i Lommaryd och Guldsmedshyttan. I Lund stift var åren 1840–1910 var den mest intensiva kyrkobyggnadsperioden sedan 1100-talet och från 1860-talet var nygotiken norm för nyuppförda kyrkobyggnader såväl här som i övriga landet. Mot slutet av seklet började den strikt symmetriska och utpräglat höjdsträvande nygotiken som dominerat 1870- och 1880-talen blandas upp med andra stilarter. I Flymens kyrka, som i sak får sägas baseras på ritningarna för Hasslö från sent 1880-tal, kommer detta till uttryck i en låg tyngdpunkt och tung karaktär gestaltad i salkyrkans enhetliga volym med brant och långt takfall i vilket det satta tornet är indraget. Det mest renodlat nygotiska inslaget utgörs snarast av det femsidiga koret med dess strävpelare. I Blekinge och i ännu större utsträckning i Skåne präglas byggnadsperioden av den lokala tegelindustrin, med en ansenlig mängd kyrkor i rött eller gult maskinslaget tegel. Att byggnadsmaterialet i Flymen istället blev granit tycks snarare haft ekonomisk än arkitektonisk förklaring, då det fanns gott om den varan i de stenbundna trakterna. Inte mindre ger det kyrkan en än mer utpräglad nationalromantisk karaktär. I ett arkitekturhistoriskt perspektiv är kyrkans dessutom intressant då det i Lunds stift under perioden 1860–1910 endast uppfördes sex kyrkor med fasader i natursten, varav Flymens kyrka är den enda i Blekinge. Vid invigningen 1906 hade kyrkans interiör en påtagligt nygotisk prägel, med karaktäristiskt öppen dekorativt utformad takstol och dekorationsmålade väggar. Intrycket förstärktes av Ludvig Petersons fasta inredning och inventarier, med altaruppsats, orgelfasad och bänkinredning i utpräglad nygotik, medan predikstol, dopfunt, altarring och korskrank hade en något enklare utformning, om än samkomponerad med tidigare nämnda föremål gällande såväl formspråk som material. Delar av den ursprungliga takgestaltningen med samtida måleri kan ännu beskådas på kyrkvinden, men kyrkorummet präglas i dag starkt av Ragnar Hjorths restaurering 1933–34. Det spetsbågiga trävalv som sedan dess täcker långhuset kan knappast sägas stärka kyrkorummets arkitektoniska värden, men är en tydlig markör för hur illa ansedd nygotiken var vid denna tid och långt senare. Liksom i ett otal andra nygotiska svenska kyrkor kalkades även väggarnas dekorationsmålerierna över vid restaureringen. Gunnar Torhamns fyra altaruppsatsmålningar från 1956 i för den framstående konstnären typiskt färgstark kolorit och modernistiskt formspråk tilldrar sig särskilt konsthistoriskt intresse. Samtidigt bidrar de med en lokalhistorisk dimension eftersom Torhamn är särskilt välrepresenterad i sitt hemlandskaps kyrkor. Interiörens tredje framträdande årsring utgörs av Lars Holmers restaurering 1981, som tydligast förkroppsligas i den ljusa bänkinredningen med svängda former som utgör en särart i förhållande till den i övrigt bevarade mörkbetsade originalinredningen. Ett annat inslag som är mycket typiskt för 1970- och -80-talens kyrkorestaureringar är läktarens underbyggnader för sakristia och RWC. Flymens kyrkogård som omringar kyrkan och inramas av en bogårdsmur i granit präglas av församlingens unga ålder och sjunkande medlemsantal, vilket kommer till uttryck i en begränsad utbredning och få förändringar. Ett kvarter i sydöst och ett i norr bevarar en gestaltning med förankring i det sena 1800-talets kyrkogårdsideal, med grusade och randkrattade gravplatser omgivna av lågt klippta buxbomshäckar eller i vissa fall stenramar. I övriga kvarter i söder och väster står gravvårdarna rakt i gräset utan omfattning men i regel med mindre planteringsytor. Gravvårdarna representerar stilutvecklingen från tidigt 1900-tal tills idag. Ett karaktäristiskt inslag är att ett stort antal gravvårdar bär bynamn. Förekomsten av högresta gravstenar, som var vanliga under decennierna kring sekelskiftet 1900, är få och finns endast i det sydöstra kvarteret. Flera stenar av denna typ återfinns emellertid i det lapidarium för återgångna gravstenar som är anordnat utanför södra muren. Familjegravar med relativt stora vårdar typiska för 1930- och 1940-tal är som på många landsortskyrkor vanligt förekommande. Vegetationen på kyrkogården är utöver nämnda häckar och planteringar mycket begränsad och utgörs främst av ett mindre antal högresta solitära lindar och björkar. En lokal tradition som uppehålls av gravrättsinnehavarna och tycks vara mer eller mindre samtida med kyrkogården är att gravplatserna i juletid smyckas med meterhöga julgranar dekorerade med glitter och svenska flaggor. Mer sentida gravskick representeras av en minneslund som tillkom 1998 och gestaltades av Ove Magnusson. Bårhus var ett vanligt tillskott på svenska kyrkogårdar under 1900-talets hälft, vilket på Flymens kyrkogård förkroppsligas i arkitekt Anders Edblads bårhus i rött tegel från 1942. |
