Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Trosa kn, TROSA LANDSKYRKA 1:1 TROSA LANDSFÖRSAMLINGS KYRKA

 Anläggning - Värdering

TROSA LANDS KYRKA, TROSA LANDSFÖRSAMLINGS KYRKA
9/3/08
Motivering
KYRKOMILJÖN – Kyrkan är placerad på en platå i det omgivande odlingslandskapet, strax söder om Vagnhärads samhälle. Öster om kyrkan rinner Trosa ån längs vilken bebyggelsen är koncentrerad. I miljön kring kyrkan och kyrkogården finns f d prästgård, arrendatorsboställe samt klockarbostad.

Trosa lands kyrka ligger i ett område som är utpekat som en riksintressant kulturmiljö (D46), trosaåns dalgång.

KYRKOANLÄGGNINGEN – Kyrkogården är omgärdad av en kallmurad naturstensmur och där innanför en trädkrans av ädellövträd. På kyrkogården som är gräsplanterad löper grusgångar fram till kyrkobyggnaden. Ett fåtal äldre gravanläggningar med smidesstaket, kedjor och stenramar finns bevarade.

KYRKAN - Kyrkobyggnaden består av långhus med rakt avslutat kor i öster, kraftigt torn i väster, sakristia sammanbyggd med S:t Anna kapell i norr. S:t Anna kapellet är avskilt från kyrkorummet. Murarna är spritputsade med slätputsade vita listverk och omfattningar. Taken är belagda med kopparplåt.

Trosa lands kyrka uppfördes strax intill platsen för den medeltida staden Trosa (senare flyttad), som en tornlös kyrka med rektangulärt långhus med rakt avslutat kor i öster i mitten av 1200-talet. Troligtvis var kyrkorummet täckt av ett tunnvalv i trä. Under 1300-talet uppfördes sakristian norr om koret och ett vapenhus framför ingången i långhusets sydvästra hörn. Det kraftiga tornet i väster uppförs under 1400-talet och samtidigt valvslogs kyrkorummet med stjärnvalv. Under samma århundrade tillkom S:t Annas kapell på långhusets norra sida. I och med landhöjningen kom Trosa stad som var beroende av närheten till havet att flyttas till sitt nuvarande läge.

Tornets nuvarande svängda huv med lanternin och tornspira tillkom efter en brand 1773 då den tidigare huven och kyrkans övre murverk skadades. Samtidigt revs vapenhuset och den södra portalen sattes igen, fönstren förstorades, målningarna överkalkades och den nuvarande tornhuven uppfördes.

Ingången till kyrkan sker sedan 1700-talets slut genom en stickbågig portal i tornets västfasad. I långhusets sydfasad finns fyra fönsteröppningar som förser kyrkorummet med dagsljus. Ytterligare fönster finns i sakristian, S:t Anna kapellet och tornet. Samtliga fönsteröppningar är stickbågiga.

Kyrkorummet präglas av de bemålade valven och väggarna. Målningarna tillkom under 1600-talets första årtionden, årtalet 1618 återkommer i inskriptioner på två ställen. På kyrkans norra sida finns ett vidbyggt kapell byggt på 1400-talet och helgat åt S:t Anna. Kapellet har senare använts som gravkapell åt ägarna av godset Geddeholm (senare Thureholm). Långhuset upptas till stor del av de slutna bänkkvarteren, med delar av bänkar från 1600-talet, som sträcker sig från västväggen fram till det förhöjda korgolvet.

Kyrkans medeltida dopfunt med figurframställning i relief är mycket ovanlig i Sörmland. Funten är troligen tillverkad av den Gotländske stenmästare som går under namnet Sigraf på 1200-talet. Altaret pryds av en målad triptyk, ett nederländskt renässans arbete som skänktes till kyrkan 1577. Predikstol och altarring är förnämliga arbeten med förgyllda sniderier från 1700-talets första årtionde. De är troligen utförda av bildhuggaren Burchard Precht eller någon av hans lärljungar. I koret hänger huvudbanér och 16 anvapen som användes vid riksrådet Ture Bielkes begravning 1577.

1930 genomfördes en restaurering under ledning av arkitekt K M Westerberg, då de överkalkade målningarna togs fram. Bänkarna från 1600-talet byggdes om, och mittgången breddades, samt försågs med nytt golv. Orgelläktaren i tornets andra våning utvidgades och en ny orgel byggdes. I sakristians norra mur togs en medeltida fönsteröppning och den omgivande dekorationsmålningen fram. 1962 belades taket med ny kopparplåt. 1976 renoverades kyrkan utvändigt. 1993 sänktes golvet innanför altarringen.
År 2000 fick kyrkan textilförvaring i sakristian och i koret.


KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING –
Trosa Lands kyrka med omgivande kyrkogård samt f d prästgård, arrendatorboställe och klockarbostad markerar det äldre sockencentrat i den omgivande odlingsbygden.

Kyrkan har kvar sitt medeltida murverk och planform med kraftigt torn i väster, rakt avslutat kor i öster och sakristia sammanbyggd med S:t Anna kapell i norr. Kapellutbyggnaden i norr är mycket ovanlig för länet.

Exteriören har senare givits en nyklassicistisk prägel med putsade fasader och stora stickbågiga fönsternischer samt tornets lanterninförsedda huv. Ovan valvhjässan i tornet finns putsspår av den första tornlösa kyrkans västfasad.

Kyrkorummet präglas framförallt av de medeltida valven och 1600-talets valv- och väggmålningar. Framträdande är också de slutna bänkkvarteren, delvis från 1600-talet, som sträcker sig från västväggen fram till det förhöjda korgolvet.

Predikstol är ett förnämligt arbete från 1700-talets början. Den kan föras till en grupp med predikstolar i östra Sörmland, som troligen kommer från bildhuggaren Burchard Prechts verkstad.


ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
- Kyrkan har kvar sin medeltida utsträckning och murverk vilket i sig utgör ett omistligt historiskt dokument. Kapellutbyggnaden i norr är mycket ovanlig för länet.
- Kalkmålningarna från tidigt 1600-tal är representativa för Södermanland och Närke och torde höra samman med Hertig Karls byggnadsverksamhet på Gripsholms slott, Nyköpingshus samt Örebro slott. Landet i övrigt är relativt fattigt på kyrkomålningar från denna period.
- Bevarad sluten bänkinredningen från 1600- och 1700-talet är mycket ovanlig.
- Predikstol och altarring är förnämliga arbeten av en av det tidiga 1700-talets främsta bildhuggare.
- Den fullständiga serien med begravningsvapen från 1577 är med sin kombination av ålder och omfattning unik i landet.