Stäng fönster Strängnäs kn, YTTERSELÖ KYRKA 1:1 YTTERSELÖ KYRKA
Anläggning - Värdering
| YTTERSELÖ KYRKA | |
| 2/26/10 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖN – Ytterselö kyrka är belägen på sydöstra delen av Selaön i Mälaren norr om Strängnäs. Socknen består av öppna, småbrutna odlingsbygder och mindre skogsområden Inom socknen ligger det historiskt betydande godset Mälsåker, vars ägare satt många avtryck i kyrkan. Söder om kyrkan ligger kyrkbyn Tuna, en förhållandevis stor by som fortfarande delvis har kvar strukturen av den dubbla radby på båda sidor av gamla landsvägen som skiftades ut vid Laga skiftet 1829. Prästgården ligger i grannbyn Viggeby. Närmast kyrkan ligger den gamla skolan från 1901, klockarebostaden och en byggnad från 1973-73 innehållande gravkapell och ekonomiutrymmen. KYRKOANLÄGGNINGEN – Kyrkogården består av en äldre del från 1770-talet, och en utvidgning mot norr gjord på 1950-talet. Omgärdande kyrkogårdsmur består av vald, huggen eller kilad granit, bevuxen med mossa och sedum. I norra, östra och södra sidorna finns grindöppningar med fyrkantiga, vitputsade och koppartäckta grindstolpar. I väster finns en senmedeltida stiglucka, med blinderingar och faltak. Innanför murens norra, östra och nordvästra sidor växer en trädkrans av kastanj. Längs den södra muren består trädkransen av ask. En dubbelsidig lönnallé leder längs huvudgången från södra grinden till vapenhusets ingång. Kvarteren indelas med klippta nord-sydliga häckar av måbär, liguster och oxbär, med gravar på ömse sidor, vända mot öster och väster. I nordöstra hörnet finns ett urngravskvarter med liggande vårdar vända mot söder. Söder om kyrkan finns några större vårdar, mest iögonfallande är sarkofagen över riksrådet Hans Åkesson Soop, med ett spåntäckt skyddstak buret av kalkstenspelare. Väster om den muromgärdade kyrkogården finns en minneslund. Vid infarten norr om kyrkan finns en vitputsad ekonomibyggnad med gravkapell, uppförd 1973-74 efter ritningar av arkitekt Jerk Alton. KYRKAN –Ytterselö kyrka består av ett långhus med ett torn i väster, vapenhus och gravkor i söder, en sakristia i norr och ett högkor i öster. Kyrkan har en spritputsad gråmålad sockel. Fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar, allt kalkavfärgat i ljust ockragul nyans. Sakristians gavel pryds med en korsblindering. Högkoret i öster avviker med sina pilasterindelade, slätputsade fasader. Dess fönsteromfattningar är av skulpterad sandsten och östra gaveln upptas av en minnestavla av två slags kalksten. Taken på långhus, gravkor, vapenhus och sakristia samt den höga tornspiran är samtliga täckta med mönsterlagt spån. Högkoret täcks av ett kupoltak i barockstil klätt med svartmålad järnplåt i småformat. Långhuset har stora rundbågiga fönsteröppningar med slätputsade omfattningar och solbänkar av gråmålad plåt. Korets fönsteröppningar har samma rundbågiga form men omfattningar av huggen sandsten och fönsterbleck av kopparpåt. Tornet har i samtliga väderstreck närmast taket parställda ljudöppningar med oregelbunden bågform. Södra gravkoret har korgbågiga fönsteröppningar med slätputsade omfattningar och smygar samt solbänkar av kalksten. Fönstren i långhus och kor har gjutjärnsbågar målade i svart kulör. Korets bågar är formmässigt förenklade jämfört med långhuset. Södra gravkoret har svartmålade korgbågiga träfönster med rombiska spröjsmöten. Kyrkans huvudingång i vapenhuset har en spetsbågig dörröppning med slätputsad omfattning. Den rakavslutade pardörren har svartmålad fiskbensmönstrad panel och över denna ett rundbågigt överljus med blyspröjsning. På tornets västra vägg finns en korgbågig dörröppning med slätputsad omfattning, dörr med panel i rombiskt mönster och ett högt korgbågigt överljus med blyspröjsning. Det ovanligt långa kyrkorummet sträcker sig ifrån tornets bottenvåning i väster till det utbyggda högkoret i öster. Tornrummet upptas dock till stor del av en orgel med slät fasad i lackad furu. I söder ligger vapenhuset samt det Soopska gravkoret som avskiljs från kyrkorummet av ett rikt ornerat järngaller, smitt på 1650-talet. Gravkoret upptas av en gravtumba. Långhuset är helt belagt med brädgolv, utan nivåskillnader mellan gångar och bänkkvarter. Korgolvet är belagt med polerade kalkstensplattor, i tornet ligger tegelgolv och Soopska gravkoret har ursprungliga kalkstensplattor i småformat. Långhuset täcks av tre stjärnvalv. I östra delen vilar valven på pelare och sköldbågar, medan de i väster förankrats i väggarna. De slätputsade ytorna har avfärgats i gulaktig nyans. Bevarade ojämnheter i väggarnas murverk gör att gråstenarna avtecknar sig. En fragmentarisk kalkmålning finns kvar på norra sidan. Över högkoret är en valvkupol slagen och murytorna är till skillnad från långhusets helt jämna, med skarpa putsprofiler i övergången mellan valv och väggar. Tornrummet i väster, Soopska gravkoret och sakristian täcks av kryssvalv. Sakristians kryssvalv är dekorerat med en enkel medeltida kalkmålning. I högkorets norra fönster och i fönstret på långhusväggens norra sida sitter Einar Forseths glasmålningar från 1929, vilka bland annat avbildar Guds öga, Den Helige Andes symbol och apostlalegender. Kyrkan uppfördes troligen på 1100-talet och omfattade då ett torn i väster, ett långhus som motsvarade ungefär halva dagens och kor i en liten absid. Kyrkorummet täcktes av ett trätak, platt eller möjligen ett tunnvalv. På 1300-talet byggdes sakristian ut och omkring 1475 förlängdes långhuset till dubbla sin tidigare längd. Utvidgningen skedde österut, genom tillkomsten av ett djupare kor, av samma bredd som långhuset. Tre stjärnvalv slogs över det förstorade kyrkorummet. I den äldre västra delen bars valven av pelare och sköldbågar medan valven i den samtidigt utbyggda östra delen kunde byggas direkt på murarna. Omkring 1500 tillkom troligen vapenhuset, som täcktes med ett kryssvalv. Altarskåp anskaffades, tillverkat i Antwerpen. Den alltjämt befintliga predikstolen anskaffades redan omkring 1600. Cirka femtio år senare utbyggdes Soopska gravkoret mot söder. Tornet upprustades 1718 och försågs då med klockbockar, dit kyrkklockorna flyttades, varefter klockstapeln revs. Släkten Soop på Mälsåker bekostade högkoret som tillbyggdes 1728, med gravkällare inunder, avsett för Anna Maria Soop på Mälsåker med två makar samt några barn. Tillbyggnaden gestaltades såväl till sitt inre som till sitt yttre i barockstil, en kontrast till kyrkan i övrigt. En orgel placerades 1809 på läktaren i väster. Den fanns kvar till 1907, då både den och läktaren borttogs. En större orgel byggdes på ett podium i tornets bottenvåning. Samtidigt insattes kyrkorummets nuvarande, öppna bänkinredning. Korets norra fönster fick 1929 glasmålningar av konstnären Einar Forseth. Övriga fönsteröppningar med bågar av gjutjärn tillkom vid en tidigare ombyggnad, sannolikt under 1800-talets senare hälft. Då sakristian rustades upp 1956-57 upptäcktes en medeltida kalkmålning som lätt kunde friläggas från överkalkning. Sakristians cementgolv togs bort och ersattes med kalkplattor. Skåpinredningen av kvistfri, oljad furu kom på plats. En ny orgel insattes 1964, med fasader av lackad furu utan utsmyckningar. Hela tornrummet, där orgeln står, förnyades 1967 efter program av arkitekt Jörgen Fåk. Då lades golv av handslaget tegel, över nyanlagda golvvärmeledningar. Vid yttre renovering 1973 avfärgades långhus och torn i en bruten vit nyans, medan högkorets särställning underströks ytterligare genom en ljusröd avfärgning. Historiska skäl åberopades. Även Mälsåkers slott anses ha varit färgsatt så vid tiden för dess byggande. Vid nästa renovering 1998 avfärgades hela kyrkan istället i en enhetlig, ljust ockragul nyans. Samtidigt renoverades kyrkans bänkinredning och fick då sina befintliga grå och röda lasyrer. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING Ytterselö tillhör Mälardalens tidigaste, romanska kyrkor. Det mest välbevarade uttrycket från denna period är tornet, med sina små ljudgluggar och spetsig, spånklädd huv. Långhuset är mer förändrat, genom att det förlängdes och fick utbyggnader mot norr och söder under 1300- och 1400-talen. Sedan dess består de branta, spåntäckta sadeltaken och gråstensmurarnas medeltida, lite ojämna struktur, samt korsblinderingen som pryder sakristians gavel. Soopska gravkoret som byggdes ut mot söder omkring 1650 skiljer sig från kyrkans äldre delar genom sitt högra fasadliv och valmade tak. Högkoret som tillbyggdes 1728 blev påkostat utformat i barockstil, en kontrast till den övriga kyrkans mer rustika yttre. Tidstypiska är fasadernas pilasterindelning och de många dekorationerna av skulpterad kalksten och sandsten. Kyrkans fönsteröppningar utvidgades sannolikt till nuvarande form under 1800-talets senare hälft och fick då sina bågar av svartmålat gjutjärn. Kyrkorummets medeltida ursprung återspeglas främst i tornets kryssvalv och långhusets tre stjärnvalv. Noteras skall att valven i kyrkans äldre, östra del vilar på pelare och sköldbågar, medan de i den västra delen slagits samtidigt med väggarna och därför har sin förankring i dem. Bevarade från medeltiden är även sakristians valvmålning, altarskåpet och en grupp träskulpturer. 1600-talet finns representerat i form av predikstolen i ek med skurna dekorationer och Soopska gravkoret, med sitt rikt ornerade järngaller, gravtumba och ett ursprungligt golv av små kalkstensplattor. Högkoret från 1728 skiljer sig klart från kyrkorummet i övrigt, med sina pilasterindelade väggar och helt släta putsytor. Skarpt profilerade ribbor strålar samman i valvkupolen. Den öppna bänkinredningen med jugendformer tillkom vid förnyelse 1907. Modernast i kyrkorummet är tornrummet, som upptas av orgeln med slät fasad i lackad furu från 1964. Dess upphöjda, värmeförsedda tegelgolv lades 1967. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljö: - Kyrkans medeltida murverk är i sig ett omistligt historiskt dokument. - Det romanska västtornet är ett av Mälardalens äldsta. - Sakristians kalkmålningar från mitten av 1400-talet. - Det stora antalet medeltida inventarier; träskulpturer, dopfunten, triumkrucifixet, altarskåpet, förstärker påtagligt interiörens medeltida karaktär. - Kyrkans spåntak har lång historisk kontinuitet och bevarar ett relativt ålderdomligt utförande. - Ägarna till Mälsåkers slott har under lång tid haft starkt inflytande på kyrkans byggnadshistoria. Mest bestående avtrycken är högkoret från 1728 och södra sidans gravkor från 1650. Båda är välbevarade exempel på sin tids mer påkostade arkitektur. Nämnas skall även Soopska graven direkt söder om kyrkan, med en utformning unik för Sörmlands län. - Gjutjärnsfönstren är av byggnadshistoriskt intresse. |
