Stäng fönster Strängnäs kn, VANSÖ KYRKBY 4:1 VANSÖ KYRKA
Anläggning - Värdering
| VANSÖ KYRKA | |
| 6/3/10 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖ – Vansö socken består av en låglänt, småbruten och till största delen odlad slättbygd på södra tredjedelen av Fogdön i Mälaren. Drygt 500 fornlämningar är kända, de flesta från yngre järnåldern. För ca 2000 år sedan då vattennivån i Mälaren var ca 10 meter högre än idag, var platsen en ö, därav namnet Vansö. Namnet kommer från ”Wanseo” och innehåller orden ”vander” och ”ö”, med betydelsen den krokiga ön eller den besvärliga ön. Vansö kyrka ligger en knapp halvmil nordväst om Strängnäs, på en svag förhöjning, omgiven av åkermark. Norr om kyrkogårdsmuren ligger kyrkbyn med två kvarvarande bostadshus, det ena från början av 1800-talet, samt bodar. Precis utanför muren i öster ligger en rödfärgad bod med tegeltak som används som förråd. Söder om kyrkogården är en parkeringsplats anlagd. På kyrkplanen väster om kyrkan ligger den rödfärgade sockenstugan, som används av församlingen till samlingssal. På andra sidan vägen, söder om kyrkan, ligger två yngre skolor och modern villabebyggelse. I sydöst ligger den nyligen byggda församlingsexpeditionen. KYRKOANLÄGGNING – Vansö kyrka omges av en kyrkogård som inramas av naturstensmurar på alla sidor. Innanför delar av kyrkogårdsmuren växer en gles trädkrans av stora träd. Innanför muren i väster löper en häck. Till kyrkogården finns tre ingångar, i väster, söder och öster. Samtliga har svartmålade järngrindar. En bred grusgång leder in mot kyrkogården från parkeringen söder om kyrkan till vapenhusets portal. Kyrkogårdens gravkvarter är gräsbevuxna och avgränsas av grusgångar. Norr och öster om kyrkan är gravkvarteren försedda med långa rygghäckar i nord-sydlig riktning. KYRKAN – Vansö kyrka består av ett enskeppigt långhus med ett västtorn som på norrsidan har ett anslutande före detta benhus. Längst åt öster på norrfasaden finns en stor sakristia. Östra gaveln har ett indraget rakavslutat kor. Vid västra hörnet på sydfasaden står en stödmur/strävpelare med spånavtäckning och vid sydöstra hörnet ligger ett vapenhus. Fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar och vitkalkade. Mot mark är en sockel markerad med grå kulör. Taken är spåntäckta sadeltak. Tornhuven är täckt med spånimiterande järnplåtar förutom övre delen av spiran där ”spånen” är tillverkade av kopparplåt. Vid långhustakets östra gavelnock finns en skorsten i form av en takryttare. Långhuset upptas av fyra valvtravéer och är något bredare i den östra delen som är uppförd på 1100-talet. Kyrkorummet nås via vapenhusets ingång i väster, vilken idag fungerar som huvudingång. Väggar och valv är täckta av senmedeltida dekorationsmålningar. Vansö kyrka började byggas under 1100-talet. Murverk från denna romanska kyrka finns i västra delen av långhuset. Under 1200-1300-talet revs östgaveln och det romanska koret och långhuset förlängdes mot öster till mer än dubbla längden. Under 1400-talet byggdes kyrkan ut ytterligare åt öster. Vidare tillbyggdes sakristia, vapenhus och sannolikt även tornet. Dessutom tillkom långhusets fyra stjärnvalv. Kyrkans kalkmålningar utfördes under 1400-talets andra hälft av Albertus Pictors verkstad. År 1590 brann kyrkan varefter ny tornspira byggdes och taken lades om med brädtak på långhus och spåntak på sakristian. Möjligen tillkom nu också vapenhuset. Under 1600-talet blåste tornspiran ned (1635) och sakristian byggdes om. 1682 tillkom strävpelare och ytterligare förstärkningsåtgärder gjordes för att komma tillrätta med de sättningsproblem som uppmärksammats sedan 1400-talet. Problemen med rörelser i murverket fortsatte under hela 1700- och 1800-talen. 1733 lades tak om, korgavelns röste murades om och murarna förankrades med ankarjärn. Under 1760-talet revs tornet ned till nivå med långhusets murar så att taket kunde fortsätta ut över tornet. En portal togs upp i tornets västmur 1765, då också kalkmålningarna kan ha överkalkats. Sakristians norrgavel murades om 1799. 1901-1902 utfördes en större ombyggnad efter ritningar av arkitekt Fredrik Lilljekvist. Tornet höjdes och fick ny tornhuv. Klockstapeln revs och klockorna hängdes istället upp i tornet. Ett nytt kor byggdes i öster, till storleken ungefär som det romanska koret. Vid restaureringen försågs koret med nya medeltidsinspirerade kalkmålningar och en ny glasmålning i öster. Vid samma tillfälle tillkom bänkinredningen, läktarbarriär och ljuskronor vilka alla har tydliga drag av Jugendstil. De medeltida kalkmålningarna, som sannolikt överkalkades på 1700-talet, togs fram redan 1902. Drygt fem år senare restaurerades Strängnäs domkyrka av samme arkitekt, då en ny och varsammare restaureringsideologi växte fram. De framtagna målningarna i Vansö kyrka är relativt hårt bättringsmålade, vilket inte är ovanligt för kyrkomålningar som tagits fram vid denna tid. Interiören vittnar därför på ett tydligt sätt om en kyrkorestaurering vid sekelskiftet 1900. Södra takfallen på koret och långhuset samt stödmurens tak lades om helt 1969. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING Kyrkans exteriör präglas av den medeltida byggnadskroppen, men också av den karakteristiska tornhuven som byggdes vid restaureringen 1902. Kyrkan får genom det mot öster avsmalnande kyrkorummet och de något snedställda murarna i torn, vapenhus och sakristia en ålderdomlig karaktär. Kyrkan har också en ovanlig tillbyggnad vid tornets norra sida som använts som benhus. Till exteriörens karaktär bidrar starkt de tjärade spånlagda taken. Även tornets plåt- och kopparplåtsinklädnad är nedklippt till spånformad läggning. Kyrkan har genom århundradena haft problem med väggarnas instabila murverk, vilket idag stödmuren i söder minner om. Interiören präglas av två tydliga tidsskikt, senmedeltiden och sekelskiftet 1900. De låga stjärnvalven, de medeltida kalkmålningarna, helgonskåpen, triumfkrucifixet och altaruppsatsen berättar alla om den katolska tidens kyrkorum och ger kyrkorummet dess senmedeltida karaktär. Sakramentsnischen i triumfbågen, med urgröpt vigvattenskål är ovanlig. 1902 försågs koret med nya medeltidsinspirerade kalkmålningar, vilka samverkar med långhusets målningar och ger en enhetlig interiör. Bänkinredningen, läktarbarriär och ljuskronor har tydliga drag av Jugendstil. Bland Albertus Pictors verkstads kalkmålningar är framställningen av motivet med två drakar som har hopslingrade halsar ovanlig. På den ena drakens svans sitter en apa. Kalkmålningen på norra väggen, bakom predikstolen, bättringsmålades inte 1902, varför man här kan se den medeltida målningen i ursprungligt utförande. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljö: - Kyrkans till sin helhet medeltida murverk är i sig omistliga historiska dokument. - De medeltida kalkmålningarna är utförda av Albertus Pictors verkstad, vilken präglades av hög konstnärlig kvalitet. - Korets målningar från 1902 är utförda med inspiration av medeltida mönster men i tydlig 1900-talsstil, och bidrar till kyrkorummets enhetliga prägel. - Kyrkan är rik på medeltida inventarier vilka berättar om den katolska tidens kyrkorum. - De medeltida inventarierna samt föremålen från 1600-, 1700-, 1800- och 1900-talen representerar sin tids hantverkskunnande och liturgiska behov. - De spånklädda taken är viktiga för exteriören. - Kyrkorummets prägel av senmedeltid, men med tydliga inslag av tidigt 1900-tal vittnar om den tidens restaureringsideologi. - Utbyggnaden vid tornets norra sida är genom placeringen unik för länet. |
