Stäng fönster Strängnäs kn, ASPÖ KYRKA 1:1 ASPÖ KYRKA
Anläggning - Värdering
| ASPÖ KYRKA | |
| 1/16/08 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖ Aspö socken består av öar i Mälaren, bland annat Aspön, Tosterön och Oknön. Socknen domineras av stora gårdar. I socknens västra respektive östra ände ligger säterierna Säby och Lagnö. Lagnö herrgård är känd sedan 1300-talets början och ägdes från 1440-talet av Erik Axelsson Thott. Säby herrgård blev säteri på 1630-talet och innehades fram till slutet av 1900-talet av familjen Wrangel. Större delen av socknen har tillhört dessa gårdar. Gårdarnas ägare har även kommit att påverka kyrkans utveckling och utsmyckning genom bland annat donationer. Aspö kyrka uppfördes troligen som kungsgårdskyrka vid den tid Husby var kungsgård. I Husby finns numera enbart det före detta prästbostället kvar på den medeltida bytomten. Till bostället hör de timrade ekonomibyggnaderna, vilka är så kallade laga hus som församlingen var skyldig att hålla prästgården med. På bykullen ligger även kyrkskolan från sent 1800-tal samt en klockarbostad. Byggnaderna har numera en annan funktion. KYRKOANLÄGGNING Kyrkogården vid Aspö kyrka inramas av en kallmurad naturstensmur. Innanför murarna växer en trädkrans. I bogårdsmuren finns fyra ingångar till kyrkogården. Vid ingången i kyrkogårdens sydöstra hörn är svartmålade järngrindar upphängda i murade, vitputsade grindstolpar. Grindstolparna har sadeltak med tjärade brädtak med bräderna lagda omlott. Kyrkogården är gräsbevuxen. I anslutning till gravkullen över riksrådet Eric Wrangel och Elisabeth von Rosen, i kyrkogårdens nordöstra hörn, växer en del större träd. Grusade gångar löper från ingångarna runt kyrkogården, strax innanför bogårdsmuren. KYRKAN Aspö kyrka har en rektangulär grundplan utan markering av koret i fasaden. Kyrkan består ett treskeppigt långhus, ett torn i byggnadens nordvästra hörn, ett vapenhus i väster och en sakristia i norr. Kyrkans murar är i huvudsak uppförda av natursten. Fasaderna är spritputsade och vitkalkade. I kyrkans rundbågiga fönsteröppningar sitter svartmålade fönsterbågar av gjutjärn. Hörnkedjor, dörr- och fönsteromfattningar samt den utkragade takgesimsen är slätputsade. Även korets blinderade fönster och den sydöstra strävpelarens blindfönster är slätputsade. Samtliga gavlar är utsmyckade med trappstegsfriser som skapas av kontrasten mellan spritputs och slätputs. Tornets fasader avslutas av en sågtandsfris skapad på samma sätt. Vapenhusets fasader har oputsat murverk av natursten och tegel med ett stort antal vitputsade blinderingar på den västra gavelfasaden. Långhuset, koret, vapenhuset, sakristian och strävpelaren vid kyrkans sydöstra hörn har sadeltak. Utbyggnaden mellan strävpelarna på korets östra fasad har pulpettak. Tornet avslutas av en hög, avsmalnande spira. Sadeltaken har skivtäckning med svartlackerad plåt. Pulpettaket på den östra utbyggnaden är täckt med rött, enkupigt lertegel. Tornspiran har täckning av spån. Kyrkans äldsta delar uppfördes troligen under 1100-talets andra hälft. Kyrkan bestod av ett långhus, ett något smalare kor i öster och ett torn i väster. Av denna kyrka återstår idag tornet och långhusets norra mur. Omkring 1300 utvidgades kyrkan åt öster till en salkyrka. Vid samma tillfälle tillkom troligen sakristian i norr. Under 1400-talets mitt utvidgades kyrkan på initiativ av Erik Axelsson Tott vid Lagnö, som bland annat var riksföreståndare vid ett par tillfällen. I samband med dessa arbeten byggdes kyrkan ut till nuvarande omfattning. Valven i kor och långhus slogs vid denna utbyggnad. Vapenhuset kan ha tillkommit något senare under 1400-talet. Kyrkan bevarar i princip ett komplett medeltida murverk. De yttre förändringar som har skett sedan 1400-talet har till stora delar haft som utgångspunkt i att motverka de byggnadstekniskt negativa effekterna av valvslagningen på 1460-talet. Konstruktionen har efter behov förstärkts för att förhindra valven från att rasa in. År 1851 sänktes yttertaket ett par meter i samband med att det gamla spåntaket ersattes med ett plåttak. Vid en restaurering 1960 togs putsen bort från vapenhusets fasader. Interiören restaurerades i mitten av 1800-talet. Vid detta tillfälle tillkom bland annat nytt korgolv, ny altarring och ny orgel. Den senaste större invändiga restaureringen genomfördes 1930. Vid denna restaurering återöppnades sydportalen, korfönstret murades igen och ett nytt dopfuntspodium byggdes i koret. Vidare breddades gångarna mellan bänkkvarteren. Nytt tegelgolv lades in i gångarna och bänkkvarteren fick nytt brädgolv. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING Kyrkans exteriör får framför allt sin karaktär av byggnadens stora dimensioner och det asymmetriskt placerade, tidigmedeltida tornet med spetsig, spånklädd spira. Vapenhuset i väster med ingång från söder och med oputsat murverk med vitputsade blindering är också en viktig del av kyrkans karaktär. Kyrkans interiör har en stark grundkaraktär i 1460-talets breda och höga, treskeppiga kyrkorum med vackra, vitputsade kryss- och stjärnvalv som bärs upp av kraftiga valvpelare. Upplevelsen av kyrkorummet domineras dock av den fantastiska rikedomen av inventarier och inredning från medeltiden och 1600- och 1700-talen. Såväl kyrkans hela gestaltning som mycket av inredningen berättar om kyrkans förhållande till socknens stora gårdar och deras ägare. Erik Axelsson Tott var en av sin tids mest bemärkta stormän och ombyggnaden av Aspö kyrka visar på ett tydligt sätt adelns maktställning och samhällssyn i dåtidens svenska samhälle. Gravminnen och inredning från 1600- och 1700-talen visar på ett pedagogiskt sätt hur adeln under den svenska stormaktstiden fortsatte att stärka sina positioner och att manifestera sin makt i hemförsamlingens kyrkor. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljö: - Kyrkans medeltida murverk utgör i sig ett omistligt historiskt dokument. - Kyrkans monumentala uppbyggnad med konstnärliga och historiska kvaliteter, tillhör ett nationellt omistligt kulturarv och hela kyrkan och dess inventarier bör hanteras med största varsamhet.. - Högaltarskåpet från 1477 som skänktes av Erik Axelsson Thott, Lagnö. - Biskopsstolen från 1200-talet och övriga inventarier från medeltiden, 1600-, 1700- och 1800-talen. |
