Stäng fönster Nyköping kn, SÄTTERSTA KYRKBY 5:1 SÄTTERSTA KYRKA
Anläggning - Värdering
| SÄTTERSTA KYRKA | |
| 12/20/10 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖN – Sättersta kyrka ligger invid gamla riksettan mellan Södertälje och Nyköping. Socknen består av öppen dalgångsbygd med skogsområden i norr. Kyrkan är belägen på en ås i landskapet och omgivningarna präglas av öppet odlingslandskap med spridda gårdar. Odlingslandskapet i omgivningen utgjorde socknens järnåldersbygd. Ortnamnet de Setastum innehåller det fornsvenska ordet för plats och kan härledas till sitta eller säte. En parkering är anlagd väster om kyrkan, där en nybyggd rödfärgad personalbyggnad, samt två rödfärgade bostadshus finns. Lönnar bildar en allé längs vägen från landsvägen upp till parkeringen. KYRKOANLÄGGNINGEN – Sättersta kyrkogård ligger sluttande mot söder. Kyrkogården avgränsas av häckar, som i söder utgörs av gran och på övriga tre sidor av bladbärande buskar. Innanför häckarna löper en gles trädkrans med lövträd. Ingångar till kyrkogården finns i söder och väster. Ingångarna flankeras av vita, kvadratiska spritputsade grindstolpar med plåtklädda tälttak. Mellan grindstolparna sitter svartmålade järngrindar. Kyrkogården är huvudsakligen bevuxen med gräs. Från grindarna fram till kyrkan löper grusgångar som framför västportalen bildar en grusad plan. Söder om kyrkan, på kyrkogårdens högsta punkt, är klockstapeln från 1685 rest. Det är en öppen klockbock med bräd- och spånklädda ben, brädklädd huv och flöjel med årtalet 1859. Klockstapeln bär två klockor. I kyrkogårdens nordvästra del finns ett fristående begravningskapell, uppfört 1944 (efter ritningar av arkitekt Einar Johansson). Kapellet har spritputsade vitkalkade fasader, slätputsade hörn och ett plåtklätt sadeltak. De flesta gravvårdarna är placerade söder om kyrkan. På kyrkogårdens västra del och strax intill klockstapeln finns en del äldre gravvårdar med bl a stenramar, häckar och liggande gravhällar bevarade. "Fattiggravar" finns söder om kyrkogårdens västra ingång. Intill klockstapeln finns en ovanlig gravvård från 1700-talet där en stenhäll ligger på ett underrede av rundtimmer och kalksten, kyrkoherde Lars Walding med hustrun Anna Märta Frieskopfs grav. KYRKAN - Sättersta kyrka är en salkyrka med rektangulärt långhus, rakt avslutat kor i öster och sakristia i norr. Kyrkans fasader är spritputsade med släta listverk och avfärgad vit. Sadeltaket är täckt med svartmålad plåt och försett med en spira över nocken i väster. På långhusets södra sida finns tre rundbågiga fönsternischer och på den norra sidan en. Fönsterbågar är enkla järnbågar indelade med spröjs i mindre glasrutor. Samtliga fönsterbågar är målade svarta. Huvudingången i väster är försedd med en klassicistisk portal med gråmålade pilastrar. Kyrkorummet täcks av tre stjärnvalv, det rikast artikulerade i öster. På altaret mot östväggen står ett senmedeltida altarskåp av svensk tillverkning. Predikstolen i fördröjd renässansstil tillkom så sent som 1731 och är ett arbete av en lokal bildhuggare vid namn Jonas Lind. En eller möjligen två generationer träkyrkor uppfördes under 1100-1200-talen på platsen för den nuvarande kyrkan. Möjligen uppfördes kyrkan ursprungligen som en stormanskyrka. Grunden till vad som tolkats som en syllförsedd träkyrka påträffades i samband med 2003 års arbeten i kyrkan. Dagens stenkyrka uppfördes ca år 1300. Kor och långhus uppfördes i ett sammanhang. 1300-talskyrkan hade ett upphöjt högaltare och var försett med tegelgolv i koret. Möjligen uppfördes i samband med detta även den nuvarande sakristians föregångare. Stenkyrkan ersatte den tidigare träkyrkan, vilken hade en åtminstone delvis annorlunda utsträckning i plan. Omkring år 1500 slogs de tre stjärnvalven. Möjligen utfördes valvslagningen i samband med att prästen donerade kyrkans altarskåp 1501. Valven dekorationsmålades någon gång på 1600-talet. De överkalkades troligen någon gång under 1700-talet. Spår av målningar har även setts utvändigt. 1685 avbildade antikvarien Johan Peringskiöld kyrkan. Den hade då samma utsträckning som idag. Framför ingången i sydväst fanns ett timrat vapenhus. Över kyrkans västra taknock var en takspira liknande dagens placerad, med stor sannolikhet samma. Klockstapeln byggdes 1685. 1731 byggdes en ny sakristia på norra sidan. Sju år senare togs en ny ingång i kyrkans västra mur upp, samtidigt som ingången via vapenhuset i söder togs bort. Vapenhuset behölls dock och användes eventuellt som likbod. 1776 reparerades kyrkan och en läktare byggdes i kyrkans västra del. I början av 1800-talet togs vapenhuset bort. 1843 reparerades kyrkan och troligen kom portalen kring västingången till då. 1888 genomfördes en restaurering då kyrkan fick enhetligt utformade fönster och det gamla spåntaket byttes mot svartmålad plåt. Invändigt bytte man ut den gamla predikstolen, som placerades i Strängnäsmuseet, och bänkinredningen förnyades med öppna bänkkvarter. Två år senare byttes också altarskåpet ut mot en kopia av Thorvaldsens Kristusfigur. 1935 genomgick kyrkan en restaurering under ledning av arkitekten Knut Nordenskiöld vid vilken äldre inredning återfördes till kyrkan efter att en tid ha varit placerade på museet i Strängnäs. Övrig fast inredning i kyrkan tillkom eller förändrades även den vid 1935 års restaurering. 1944 uppförs ett fristående gravkapell norr om kyrkan efter ritningar av arkitekt Einar Johansson. Under 1900-talet har åtgärder med anledning av fuktskador gjorts. 1989-90 utfördes dräneringsarbeten kring kyrkan. År 2003 genomfördes invändiga och utvändiga åtgärder på kyrkan, gravkapellet och grindstolpar. Fasaderna putslagades och avfärgades och åtgärder genomfördes i koret för att förbättra klimatet. Arbetena resulterade i en arkeologisk undersökning där nya rön om kyrkans historia kom fram. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING Sättersta kyrka har i sin helhet kvar sitt medeltida murverk. Exteriören har senare givits en nyklassicistisk prägel med vita, spritputsade fasader, pilasterförsedd portal och stora rundbågiga fönster. Kyrkan har dock fortfarande få fönster i norr. Kyrkorummet har en senmedeltid prägel med sina rikt artikulerade stjärnvalv och praktfulla altarskåp. Predikstolen är ett värdefullt inslag i kyrkorummet och ett prov på en provinsiell bildhuggares arbete. I övrigt är altarring, bänkinredning, orgel, läktare, korets glasmålning och dopfunt tillkomna eller förändrade vid den stora restaureringen kyrkan genomgick 1935. De vittnar om den tidens syn på bevarande och gestaltning av ny inredning i äldre kyrkorum. Spår av äldre bemålning kan finnas både på utvändiga murar, samt även på invändiga putsade ytor. Enligt äldre litteratur har utvändigt noterats ett dekorativt band längs kyrkans långmurar närmast under takfoten. Kyrkogårdens äldsta ”gröna” delar är träden i trädkransen, vilka kan vara omkring 100 år. Då kyrkogården i övrigt är förhållandevis öppen är träden viktiga för att skapa rumslighet. På kyrkogården finns enstaka äldre gravvårdar med ovanligt utförande. Kyrkan har ett antal äldre gravvårdar som är med i äldre inventarieförteckning från 1830, runt Waldings gravhäll, samt "fattiggravar" söder om kyrkogårdens västra ingång. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Det medeltida murverket i långhusets murar utgör i sig ett omistligt historiskt dokument. - Interiören har en senmedeltida prägel med sina rikt artikulerade stjärnvalv och praktfulla altarskåp. - Lilla klockan från 1200-talet tillhör länets äldsta. - Långhusfasadernas solbänksplåtar reparerades 2003-2004, men behåller fortfarande originalplåt som är tillverkad före 1888. - Dekorationsmålning kan förekomma under nuvarande avfärgning, både exteriört och interiört. - Fast inredning och inventarier i form av altarring, bänkinredning, läktare, orgel och dopfunt vittnar om 1930-talets syn på bevarandeideologi och gestaltning av ny inredning i äldre kyrkorum. |
