Stäng fönster Eskilstuna kn, JÄDERSBY 6:1 JÄDERS KYRKA
Anläggning - Värdering
| JÄDERS KYRKA | |
| 1/6/08 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖN Jäders socken ligger i Rekarnebygden som räknas till ett av de tidigast kristnade områdena i Mellansverige. Socknen består av en öppen, småbruten slättbygd längs Sörfjärden och skogrikare bygd mot Mälaren i norr. Jäders kyrka ligger i ett område som är utpekat som en riksintressant kulturmiljö. Socknens gårdar har haft stor betydelse för kyrkan och dess byggnadshistoria. Mest framträdande är Fiholm som är känt sedan 1200-talet och som länge var i Folkungaättens ägo. Fiholm var under flera hundra år ett av de förnämsta godsen i södra Mälarbygden. År 1562 kom gården i ätten Oxenstiernas ägo. Den första godsherren var farfar till rikskansler Axel Oxenstierna. Axel Oxenstierna hade Fiholm som sätesgård under en lång period under 1600-talet, vilket har satt sin prägel på dagens kyrka. Öster om kyrkan finns en ca 50 m lång uthusbyggnad i timmer. Denna har inrymt ett flertal olika funktioner: kyrkstall, vagnslider, socknens spannmålsmagasin, fähus, visthusbod, avträde och vedbod för fattigstugans inhysingar och för klockaren. KYRKOANLÄGGNINGEN Kyrkogården vid Jäders kyrka begränsas av en kallmurad naturstensmur med en trädkrans innanför muren. I muren finns fyra ingångar, en i sydöstra hörnet, en i öster och två i norr, varav två har svartmålade järngrindar mellan kraftiga grindstolpar av granit. Kyrkan ligger i östra delen av kyrkogården på en höjd med sluttning mot norr och söder. Kyrkogården är anlagd i en relativt kuperad terräng. Den sydvästra delen av kyrkogården består av ett stenigt skogsparti. I övrigt är kyrkogården gräsbevuxen och indelad i stora kvarter med grusade gångar. Längs utsidan av östra muren löper vägen mellan Eskilstuna och Fogdön. Kyrkogården avdelas strax väster om kyrkan av en smal, grusad gång kantad med en allé av lönn och kastanj. Denna gång var före 1872 en del av vägen mellan Eskilstuna och Fogdön. Från kyrkans västportal leder en allékantad väg rakt västerut mot kyrkogårdens västra mur. KYRKAN Jäders kyrka består av ett långhus med tre travéer och ett rakt avslutat kor med samma bredd. En sakristia i norr och ett gravkor i söder bildar korsarmar. Invid långhusets norra sida är en värmekammare uppförd. Vapenhuset vid långhusets sydvästra del har två ingångar och västtornet en. Långhuset och tornet saknar markerad sockel. Övriga byggnadsdelar har sockel av huggen natursten, främst granit och sandsten. Kyrkans murar är uppförda av kluven natursten, främst grå och röd granit, samt av tegel av olika format och förbandsrytm. Gavlarnas arkitektoniska indelning är utförd av lågerhuggen sandsten. I långhusets fasader finns ett antal inmurade, återanvända stenar. På den södra fasaden finns ett arkitekturelement med profilerad avslutning, en trapetsformad sten med en drakfigur i relief och ett gravklot med runinskrift. På den västra fasaden finns en vit kalksten med en lejonfigur i relief. Fasaderna avslutas under takfoten av en taklist som löper runt hela kyrkan. Samtliga byggnadsdelar, utom tornet och värmekammaren, har branta sadeltak, vilka är täckta med sexkantiga plattor av gråsvart, engelsk skiffer. Tornspiran är uppförd av en träkonstruktion som är klädd med panel och kopparplåt. Värmekammarens pulpettak är täckt med brunmålad plåt. Jäders kyrkas äldsta delar härrör från den kyrka som uppfördes under 1100-talet, möjligen dess första hälft. I dagens kyrka är delar av långhusets norra fasad från den äldsta kyrkan. Under 1200-talets andra hälft byggdes kyrkan ut mot söder och väster. Vapenhus uppfördes vid långhusets södra och norra portaler och en sakristia uppfördes i nordöstra delen av kyrkan. Efter ombyggnaden hade kyrkan troligen formen av en salkyrka med rakt avslutat kor av samma bredd som kyrkan i övrigt. I slutet av 1400-talet uppfördes ett västtorn med hög, välvd bottenvåning och stor öppning mot kyrkorummet. Kyrkorummet välvdes med tre stjärnvalv. Valvpelarna hamnade mitt för ingångarna, varför dessa murades igen och en ny öppning togs upp i kyrkans sydvästra del. Utanför denna ingång uppfördes ett nytt vapenhus. Under Axel Oxenstiernas tid vid Fiholm från 16201650-talet omgestaltades kyrkan till en stormannasläkts gravkyrka i ett för tiden representativt uttryck. Kyrkan fick under Oxenstiernas överinseende ny tornspira, nytt östkor, nytt vapenhus och ny sakristia. Det Braheska gravkoret uppfördes vid kyrkans södra sida 1659, ett par år efter Axel Oxenstiernas död. I slutet av 1600- och början av 1700-talet orsakade blixtnedslag vid två tillfällen stora skador på framför allt tornet och kyrkans tak. Tornet fick efter detta en enklare tornöverbyggnad. Ytterligare en förödande brand utbröt efter ett åskväder 1858. Branden förstörde kyrkans yttertak, delar av tornet samt murverket i kyrkans fasader, främst sandstensdekorationerna. Året efter försågs kyrkan med åskledare. Den sista större förändringen av kyrkans exteriör utfördes 1880 då tornet byggdes om efter arkitekten Helgo Zettervalls ritningar. Kyrkans interiör har under 1900-talet genomgått tre större restaureringar: 1901, 1934 och 196970. Restaureringen 1901 utfördes i tidens nationalromantiska anda. Väggpelarna var sedan mitten av 1600-talet inklädda med tegel, vilken togs bort. Väggar och valv omputsades. Valvbågar, valvstrålar och fönstersmygar försågs med dekorationer i form av blomsterrankor och schablonartade geometriska mönster av senmedeltida karaktär. Kyrkans slutna bänkinredning från 1780-talet ersattes av nya, öppna bänkar. Övrig inredning ommålades och predikstolen återställdes i ursprungligt skick. Restaureringen 1934 ändrade interiörens karaktär. Insättandet av nya fönster med färgat glas förändrade ljusförhållandet i kyrkan. Väggar och valv vattrevs och skrapades, varefter de vitkalkades. Bänkkvarteren byggdes om och fick nytt brädgolv. Befintligt kalkstensgolv kompletterades, östkorets golv förnyades helt. En del bänkar togs bort och övriga byggdes om till slutna kvarter med förebild i 1780-talets bänkinredning. Bänkarna förkortades så att man fick sidogångar. Två bänkar placerades i koret. Dopfunten flyttades från koret till långhusets nordvästra hörn. Restaureringen 1969-70 påverkade interiören främst genom avskiljandet av tornrummets västra del från kyrkorummet. Här inrättades väntrum, kapprum och WC. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING Jäders kyrka är en av landets förnämsta kyrkor i holländsk renässansstil och exteriören präglas framför allt av de arbeten som utfördes på initiativ av Axel Oxenstierna under 1600-talets första hälft. Kyrkans gestaltning anknyter inte bara till sin tids kyrkoarkitektur utan även till den profana byggnadsverksamheten vid denna tid. Utsmyckande volutgavlar återfanns hos många adels- och borgarhus vid mitten av 1600-talet. Materialen tegel och sandsten var också dominerande bland dessa byggnader. Kyrkans exteriör är i sin oputsade gestaltning även ett ypperligt pedagogiskt exempel på en kyrkobyggnads förändring under århundradena. Jäders kyrka byggdes om under den svenska stormaktstidens mest expansiva byggnadsperiod. Härigenom är kyrkan ett monument som uttrycker den tidens samlade ideal, men som framför allt manifesterar makten, viljan och möjligheterna hos en av landets ledande män och hans närmaste familjekrets. Av stor vikt för kyrkans kulturhistoriska värde är det rika arkivmaterial som beskriver byggnadsprocesserna under denna period. Av 1900-talets tre restaureringar är det framför allt 1930-talets restaurering som ännu sätter sin prägel på kyrkointeriören. Den slätputsning och vitkalkning av väggarna och valven, som utfördes då, ger interiören en enhetlighet som inte avspeglar kyrkans långa byggnadshistoria. Härmed skiljer sig interiören från exteriören. I gengäld lyfter den enhetliga bakgrunden fram den historia som förmedlas av den stora rikedomen av inventarier, från medeltid fram till 1900-talets restaureringar. Interiören präglas dock främst av inventarier och inredning som tillkom under den svenska stormaktstiden. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljö: - Kyrkans medeltida murverk utgör i sig ett omistligt historiskt dokument. - Kyrkans monumentala uppbyggnad med konstnärliga och historiska kvaliteter, tillhör ett omistligt kulturarv och hela kyrkan och dess inventarier bör hanteras med största varsamhet. - Exteriörens utsmyckande bildhuggerier i portaler och fasader. - Altarskåpet från 1514 är ett av enbart sju bevarade altarskåp i Sverige från den Bormanska verkstaden. Det anses vara ett de förnämsta Brüsselskåpen i landet. - Predikstolen från 1654 är ett arbete av hög kvalitet, utfört av träsnidaren Hans Öhlmann, och är en gåva av Axel Oxenstierna och Anna Bååt. |
