Stäng fönster Eskilstuna kn, RÅBY-REKARNE KYRKA 1:1 RÅBY-REKARNE KYRKA
Anläggning - Värdering
| RÅBY-REKARNE KYRKA | |
| 5/28/07 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖ – Råby-Rekarne socken ligger i Rekarnebygden som räknas till ett av de tidigast kristnade områdena i Mellansverige. Råby-Rekarne socken har åtminstone sedan 1300-talet varit den minsta socknen i Södermanland. Råby-Rekarne kyrka ligger i ett område som är utpekat som en riksintressant kulturmiljö. Kärnbygden i Råby-Rekarne socken utgörs av ett ovanligt väl avgränsat odlingslandskap kring en liten slätt, vilken omges av vidsträckta, bergiga skogsmarker. Det medeltida bebyggelsemönstret har i stora drag bevarats. Direkt söder om kyrkan ligger den f d skolan och f d lanthandeln, den senare nedlagd i slutet av 1960-talet. KYRKOANLÄGGNING – Råby-Rekarne kyrka omges av en kyrkogård, vilken inramas av en låg lövbärande häck. Längs med häckens norra sträckning finns rester av en äldre trädkrans. Till kyrkogården leder två ingångar i häcken: en i söder och en i öster. Grusade gångar leder från ingångarna fram till kyrkans västportal samt avdelar gravkvarteren. Kyrkogårdens gravkvarter är gräsbevuxna. Noterbart är att gräs även växer invid kyrkans murar i norr, öster och söder. Gravvårdarna är orienterade i nord-sydlig riktning och i öst-västlig riktning i kvarteret norr om kyrkan. Flera gravar inramas av stenramar av natursten och en grav inramas av ett svartmålat järnstaket. Klockstapeln i kyrkogårdens sydvästra hörn är en så kallad öppen klockbock. I stapeln hänger två klockor. Stapeln har ett spåntäckt sadeltak vilket kröns av en spira av trä och en vindflöjel av järn. KYRKAN – Råby-Rekarne kyrka består av ett enskeppigt långhus, ett rakt avslutat, fullbrett kor i öster och en sakristia öster om koret. Kyrkans sadeltak täcks av enkupiga takpannor av lertegel. Kyrkan bevarar medeltida murverk i kyrkans mellersta del, det ursprungliga långhuset. Det medeltida murverket är uppfört av natursten, medan de förlängda delarna är uppförda av natursten och delvis tegel, bland annat i den östra gaveln. Kyrkan har en stänk- eller sprutputsad sockel som är avfärgad i grått. Fasaderna är spritputsade med slätputsade hörnkedjor, fönster- och dörromfattningar och är avfärgade i gulvitt. Den medeltida stenkyrkan uppfördes antagligen under 1100-talet. Den bestod då troligen av ett långhus och ett smalare, rakt avslutat kor. Kyrkans långhus var ca 6,5 m långt och ca 4,5 m brett, vilket gör kyrkan till Södermanlands minsta kyrka. Korets invändiga mått beräknas till ca 2,5 x 2,5 m. Under medeltiden uppfördes en sakristia och ett vapenhus av trä på kyrkans norra respektive södra sida. Kyrkan förlängdes på 1750-talet ca 3,5 m åt väster och på 1760-talet ca 6,5 m åt öster. I samband med dessa arbeten revs sakristian och vapenhuset och ingången flyttades till den nya västgaveln. År 1795 förstorades långhusets fönster på den södra sidan samtidigt som nya fönster togs upp på den norra sidan. Sedan slutet av 1700-talet har kyrkan genomgått åtminstone tre större restaureringar: mitten av 1800-talet, 1914 och 1976. Restaureringen i mitten av 1800-talet är dåligt dokumenterad, men kyrkorummets tunnvalv tillkom vid detta tillfälle. Vid restaureringen 1914 uppfördes en murad portal vid ingången, nya fönster sattes in, en ny öppen bänkinredning tillkom och tunnvalvet försågs med en enkel kassettindelning. Vid restaureringen 1976 togs korets gamla tegelgolv fram, nytt brädgolv lades in i kyrkorummet, kyrkorummet med inredning ommålades och tunnvalvets kassettindelning avlägsnades. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING Kyrkomiljön karakteriseras av dess placering som en solitär enhet i odlingslandskapet. Kyrkans exteriör präglas av 1700-talets förlängningar och kvadratiska fönsteröppningar samt av taktegeltäckningen från tidigt 1800-tal. Enbart smärre tillägg har tillkommit sedan dess. Genom sin placering på en skogsomgärdad, liten slätt får kyrkan också sin karaktär av att ännu vara en av landskapets minsta kyrkor i den sedan medeltiden minsta socknen i landskapet. Kyrkans interiör karakteriseras av den utblick man får mot det lilla, intima kyrkorummet från ingången under den låga orgelläktaren. Läktarens höjd gör att blicken riktas mot koret som härifrån upplevs som högt och rymligt, trots att detta är relativt trångt. Korets inredning med en romansk skulptur, ett gotiskt triumfkrucifix, ett altarskåp från 1400-talet, en predikstol från 1600- och en altarring från 1700-talet dominerar därmed upplevelsen av kyrkorummet tillsammans med övrig inredning och fönster från 1700-talet. Nuvarande färgsättning av kyrkorummet ger rummet intryck av enhetlighet som kyrkorummet och dess inredning egentligen inte har. Färgsättningen från 1976 har därför en tendens att ta över upplevelsen av kyrkorummet. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljö: - Långhusets medeltida murverk samt till stora delar medeltida takstolar är i sig omistliga historiska dokument. - Det norra takfallets tegelpannor som till stora delar troligen är bevarade sedan 1815, då tegeltaket lades ovanpå det gamla spåntaket, som också bör hanteras med stor hänsyn. - Medeltida inventarier samt föremålen från 1600-, 1700-, 1800- och 1900-talen representerar sin tids hantverkskunnande och liturgiska behov. - Bevarade delar av äldre bänkinredning, bland annat vid predikstolen samt på vinden. |
