Stäng fönster Eskilstuna kn, HAMMARBY 20:1 HAMMARBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| HAMMARBY KYRKA | |
| 5/28/07 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖ Hammarby kyrka ligger på den nordvästra delen av en åssträckning. Strax söder om kyrkan ligger det gamla komminsterbostället Kyrkotorp och sydväst om kyrkan ligger Hammarby by. Hammarby socken ligger i Rekarnebygden som räknas till ett av de tidigast kristnade områdena i Mellansverige. Kyrkan ligger i ett område som är utpekat som en riksintressant kulturmiljö. KYRKOANLÄGGNING Hammarby kyrka omges av en kyrkogård som inramas av en kallmurad bogårdsmur av natursten. Innanför muren växer en trädkrans. Till kyrkogården leder tre ingångar i bogårdsmuren. Grusade gångar leder från ingångarna fram till kyrkans sydportal samt längs kyrkans murar. Gången till kyrkogårdens sydvästra ingång kantas av en allé. Kyrkogårdens gravkvarter är gräsbevuxna. I den östra delen av kyrkogården är gravvårdarna anordnade i nordsydlig riktning. På den västra delen av kyrkogården är gravvårdarna anordnade efter gången till kyrkans sydvästra ingång, i sydvästlig-nordöstlig riktning., samt längs med den västra bogårdsmuren. Enstaka gravplatser inramas av stenramar av natursten. KYRKAN Hammarby kyrka består av ett enskeppigt långhus, ett rakt avslutat kor i öster, sakristia i norr samt ett torn i väster. Kyrkans yttertak är täckt med träspån. Hammarby kyrka bevarar till sin helhet medeltida murverk. Även långhusets och korets takstolar är troligen medeltida, möjligen även delar av sakristians takstol. Långhuset, koret, sakristian och tornet är i huvudsak uppförda av natursten. Fönsteromfattningar, sydportal och mindre partier av murarna är uppförda av tegel. Fasaderna är putsade och vitkalkade. Kyrkans sadeltak och tornhuven täcks av träspån. I kyrkans murverk finns ett flertal inmurade delar med höga byggnadshistoriska intressen. I den södra fasaden sitter dekorativt huggna stenar som kan ha ingått som en del av ett gravmonument och som en dekorativ utsmyckning i någon av kyrkans äldre delar. Invid sakristians norra vägg är uppställt en sidohäll till ett vikingastilsgravmonument, vilka i allmänhet dateras till mitten av 1000-talet. Ytterligare detaljer är bevarade i kyrkans interiör. Mest iögonfallande är de, med romanska liljor dekorerade, ekplankor som sitter inmurade i öppningen mellan tornet och långhusets vind. Mycket tyder på att dessa plankor kan härröra från en träkyrka som kan ha föregått den nuvarande stenkyrkan. Den medeltida stenkyrkan uppfördes troligen under 1100-talet. Kyrkan bestod då av ett långhus med torn i väster och ett smalare kor i öster. Kyrkan förlängdes åt öster omkring 1300. Under medeltiden tillbyggdes en sakristia invid korets norra sida, möjligen samtidigt som kyrkan förlängdes, samt ett vapenhus invid sydportalen i långhusets västra del. Valven i kyrkan slogs troligen i slutet av medeltiden, under perioden 14001520. Kyrkan har under 1900-talet genomgått ett par större restaureringar invändigt, vilka tyvärr är bristfälligt beskrivna: 1936-1937 samt 1953-54. Vid restaureringen 1936 installerades ny värmeanläggning, korgavelns fönster murades igen och triumfkrucifixet hängdes åter upp i triumfbågen. Vid restaureringen försågs altaret även med en kopia av delar av kyrkans medeltida altarskåp. Vid restaureringen 1953-54 ersattes altarringen från 1700-talet med ett enklare skrank, dopfunten och predikstolen befriades från täckande färglager och bänkinredningen förnyades. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING Kyrkans exteriör får sin karaktär av att den är ett välbevarat exempel på en medeltida kyrkobyggnad. Kyrkan visar på ett pedagogiskt sätt hur många södermanländska kyrkor utvecklades under medeltiden. I exteriören är det i princip enbart tornhuven och fönsteröppningarna som har förändrats sedan medeltidens slut, undantaget fasadernas ytskikt. Takens spåntäckning utgör en mycket viktig del av kyrkans karaktär, liksom den karakteristiska tornhuven som har paralleller i grannkyrkorna Kjula och Sundby, samtliga uppförda av samma byggmästare. Mycket karakteristiskt är även avsaknaden av fönster på kyrkans norra fasad, vilket för Södermanländska kyrkor är relativt ovanligt. Karakteristiskt är också det stora antal dekorativt huggna stenar som är inmurade i kyrkans södra fasad, vilka samtliga har ett oklar ursprunglig relation till kyrkobyggnaden. Gravvårdarnas orientering i sydvästlig-nordostlig riktning i den västra delen av kyrkogården, efter grusgången mellan kyrkans sydportal och den sydvästra ingången till kyrkogården, bidrar till anläggningens karaktär. Kyrkans interiör får sin karaktär av det långsmala, välvda kyrkorummet som via tornbågen öppnar upp sig emot besökaren redan vid inträdet i tornrummet i tornets bottenvåning. Starkt karaktärsskapande är även kontrasten mellan det stora ljusinflödet från fönstren på kyrkans södra sida och den slutna fönsterlösa norra sidan. Kyrkans tre äldsta, medeltida byggnadsetapper representeras interiört av tre enskilda monument bland inventarierna: 1100-talets dopfunt, 1300-talets krucifix och 1400-talets altarskåp. Utöver detta kompletteras interiören av medeltida portar, en av Södermanlands äldsta predikstolar samt bänkinredningen som troligen till stora delar härrör från 1950-talet, men där bland annat bänkskärmarna härrör från en äldre inredning. Orgelpipornas placering över tornbågen är mycket ovanlig. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljö: - Kyrkan och kyrkomiljön är i sin helhet mycket känslig och ömtålig. - Kyrkans till sin helhet medeltida murverk samt till stora delar medeltida takstolar är i sig omistliga historiska dokument. - Medeltida dekorativt huggna stenar och plankor som är inmurade i kyrkans murar. - Medeltida konsekrationskors, såväl synliga som ännu möjligen dolda. - Bevarad medeltida puts kan finnas såväl in- som utvändigt. - Yttertakens spåntäckning. - Medeltida inventarier samt föremålen från 1600-, 1700-, 1800- och 1900-talen representerar sin tids hantverkskunnande och liturgiska behov. - Skulpterade ekplankor som troligen härrör från den nuvarande kyrkans föregångare, främst i öppningen mellan tornet och långhusets vind. - Bevarade delar av äldre bänkinredning samt inventarier från 1600-, 1700- och 1800-talen som bland annat förvaras på vinden: altarring, dopfuntslock och altarkors, vilka alla äger höga kulturhistoriska värden. - Orgelpipornas placering över tornbågen |
