Stäng fönster Vilhelmina kn, KYRKAN 1 VILHELMINA KYRKA
Anläggning - Värdering
| Vilhelmina kyrka, VILHELMINA KYRKA | |
| 9/7/10 |
| Motivering |
|---|
|
Vilhelmina kyrka var vid uppförandet en typisk representant för nyklassicismens kyrko-byggnader i trä, såväl vad gäller disposition som stil. Utvändigt är den släta vita panelen och stenimiterande formerna, de rektangulära fönstren, pilastrarna och listverken kvarvarande exempel på detta. Efter Fredrik Falkenbergs genomgripande restaurering 19221924 fick kyrkan även nationalromantiska drag, tydligast uttryckt genom den nya tornavslutningen med spånklädd lökkupol, vindfånget mot söder och sakristian med sitt valmade tak och höga slanka skorsten. Taktäckningen med tjärat brädspån, de spån-klädda gavelröstena, den höga stensockeln och de höga trapporna i sten är också mycket karaktärsfulla och förstärker känslan av nationalromantik trots att de är samtida med kyrkan. Kanske såg Falkenberg att nationalromantik var en stil som mycket väl passar platsen och topografin trots att det väl egentligen redan hade börjat bli lite omodernt 1922. Även kyrkogården med sitt trästaket och sina höga varierade gravvårdar är mycket betydelsefull för upplevelsen av kyrkomiljöns autenticitet. De förändringar som skett utvändigt efter 1924 har bara obetydligt påverkat kyrkans karaktär. En åter-kommande fråga har varit hur kyrkan kan handikappanpassas på andra sätt än genom sakristian, men de höga och betydelsefulla stensocklarna gör att det svårligen går att hitta en lika varsam lösning som idag. Invändigt samsas ursprungliga inredningsdetaljer med senare renoveringars rätt stora förändringar. Den monumentala väggmålningen på korväggen som målaren Marcus Jonsson Blomqvist från Östernoret, Åsele socken, utförde 1840 (flyttad vid restaureringen på 1920-talet), är både värdefull och betydelsefull för upplevelsen av kyrkorummet. Som förebild tjänade korväggen i Björna kyrka, Ångermanland, som samme konstnär målat några år tidigare, men som förstördes i brand 1848. Från kyrkans byggnadstid är också predikstolen, snidad av K. O. Vinberg och Johan Hansson, ljuskronorna på läktaren samt bänkdörrarna och kyrkans brädfodring. Nummertavlan i koret är från 1800-talet, troligtvis samtida med kyrkan. Bänkinredningen och altarringen är också från byggnadstiden men delvis ombyggda. De tydligaste uttrycken för 1920-talets restaurering i kyrkorummet är förändringen av koret, som innebar att de två östra fönstren blev synliga från kyrkorummet och kompletterades med glasmålningar, samt förändringen av läktarens form och tillkomsten av dekorationsmålning på läktarfront och över södra entrén. Sakristian som tillkom samtidigt har en gestaltning med hög kvalitet. Modernistiska inslag är orgeln från 1950-talet och dopfunten från 1970-talet. Nuvarande färgsättning från 1968 har inte träffat riktigt rätt i sin strävan att återgå till ursprungs-färgsättningen utan upplevs som aningen för färgstark. Den läktarunderbyggnad som närmast var obligatorisk för 1970-talets kyrkorenoveringar togs bort 2006, när det återigen blev öppet under läktaren. Ändå är det i bakre delen av kyrkan som de mest synliga förändringarna finns. Att bänkkvarteren där ersatts av en cafédel med mer profan utformning, med bord, stolar, kapphyllor och glasvägg, förtar något av den autenticitet man upplever i kyrkans utemiljö. Tidigare i texten har de utvändiga likheterna med Örträsk kyrka nämnts. Likheter med länets övriga nyklassicistiska kyrkor finns också. Men kombinationen nyklassicism och nationalromantik som Vilhelmina kyrka uppvisar är unik för länet. Detsamma får sägas om arkitekturmålningen invändigt. Väggmålningen i Örträsk kyrka (1849) är mer begränsad och i Fredrika kyrka (1810) är den delvis försvunnen då den genombröts av ett utbyggt kor 1930. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Kyrkan har ett identitetsvärde och viktig roll i stadsbilden med sitt framträdande läge högst upp i samhället. Såväl den nuvarande kyrkans som Volgsjö kapells placering har haft stor betydelse för samhällets fortsatta bebyggelsemässiga utveckling. 1920-talets renovering präglar i stor utsträckning kyrkans silhuett. Kombina-tionen nyklassicism och nationalromantik saknar motstycke i länet och är restaureringshistoriskt värdefull. 1920-talets förändringar gjordes med mycket hög kvalitet i material och utförande. Sakristiedörren kommer från Volgsjö 1700-talskapell, som revs när nuvarande kyrkan byggdes. Tillsammans med enstaka inventarier som är äldre än kyrkan förmedlar de kontinuiteten till samhällets första kyrka. Korväggens monumentala arkitekturmålning på väv är representativ för 1850-talet och unik för länet. Predikstolen, den slutna bänkinredningen, altarringen, brädfodringen, nummertavlan i koret och ljuskronorna på läktaren är också från byggnadstiden och har därför särskilt dokumentvärde. Av kyrkogårdarna har särskilt gamla kyrkogården vid kyrkan ett högt upplevelsemässigt värde, där bl.a. det natursköna läget, de påkostade gravvårdarna och det väl synliga och karaktärsfulla trästaketet är betydelsefulla inslag. Sammantaget ger det en autentisk och tidstypisk inramning till kyrkan i sin nuvarande skepnad. |
