Stäng fönster Skellefteå kn, LÖVÅNGERS PRÄSTBORD 9:75 LÖVÅNGERS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Lövångers kyrka, LÖVÅNGERS KYRKA (SANKTA ANNA KYRKA) | |
| 6/1/10 |
| Motivering |
|---|
|
Lövångers kyrka är en senmedeltida salkyrka uppbyggd av skalmurade gråstensväggar och tegel i omfattningar och valv. Denna enkla rektangulära plantyp, med samma bredd på koret som på långhuset, dominerade under 1400-talet och anses ha tiggarmunkarnas kyrkor som förebild. Sannolikt uppfördes kyrkan mot seklets slut eller omkring 1500. Kyrkan var ursprungligen ganska liten med vapenhus av sten mot söder och sakristia av timmer mot norr. Fönstren var både mindre och färre. Gavelröstena kan ha haft dekorativa tegelblinderingar. Den västliga travéen tillbyggdes 1649, men gavs en medeltida gestaltning. Att kyrkan är tillbyggd i väster märks tydligt, eftersom det medförde att det tidigare vapenhuset hamnade nära sydfasadens mitt. Vid mitten av 1700-talet moderniserades kyrkan i tidens anda, med fler och större fönster, rusticerad barockportal och rundfönster. Fasaden rappades med röd puts och vita listverk och plafonder. De etappvisa fönsterupptagningarna och -förstoringarna under 1700- och 1800-talet kan förklara varför fönstren inbördes sitter asymmetriskt och varför södra fasadens mittfönster är mindre än de övriga. Exteriört bär kyrkan fortfarande en tydlig årsring från 1750-talet, om än barockkaraktären tonats ned under 1800-talet genom att den rosa avfärgningen ändrades till vit kalkfärg (1843) och taktäckningen byttes från spån till svartplåt (1889). Större delen av svartplåten är fortfarande kvar, och utgör ett av länets äldsta bevarade plåttak. Även sakristians påbyggnad och breddning (1909) utgör en påtaglig förändring av exteriören. Interiören har förändrats och renoverats etappvis under 1700-, 1800- och 1900-talen. Tack vare valven och väggarna samt skulpturerna har kyrkointeriören kvar sin medeltida karaktär, men den samsas också med 1600-talsbarock (predikstolen), jugend (korfönstret) och mindre inslag av 1920-talsklassicism. Orgelfasaden är dessutom gestaltad i en återhållsam modernistisk stil. Den stilblandning som inredningens olika tidsskikt skapar förekommer i de flesta medeltida kyrkor och är i Lövånger ändå förhållandevis sammanhållen. De två sistnämnda restaureringarna kan betecknas som både konserverande och förnyande. Värdefull fast inredning är bl.a. predikstolen från 1624 som inköptes 1756 från Munktorps församling i Västmanland, de äldre grav-hällarna samt altaruppsatsen och korfönstret ritat av arkitekt Fredrik Falkenberg. Bänkar är åtminstone från 1800-talet, men möjligen kan vissa delar vara äldre, från en fast 1700-talsinredning. Bänkarna har gjorts bekvämare och både bänkar och altarring har målats om vid flera tillfällen. Altarringen är troligen från sent 1800-tal eller sekelskiftet 1900. Tidigare fanns enligt 1831 års inventarieförteckning en femsidig marmorerad altarring. År 1831 stod dessutom på vardera sidan om altaret blåmålade pyramider som ”tidigare stått på ömse sidor om ingången till koret”. Läktarbarriären i väster gjordes om helt 1909 och fick liggande speglar. Emellertid är läktarkolonnerna i toskansk stil från 1700-talet. De enda kyrkorna i länet med bevarade medeltida valv är Lövånger och Bygdeå kyrkor (om man bortser ifrån de små sakristivalven i Skellefteå landskyrka och Backens kyrka i Umeå). Den främsta parallellen i länet är också Bygdeå kyrka med överensstämmande yttre klädnad med lisener, barockportal och runda plafonder. Likheten är ingen slump, då den sistnämnda kyrkan restaurerades 1756−1757 av murmästaren Daniel Hagman, Anders Wahlberg forne arbetsgivare. Paralleller till portalen finns i många av Daniel Hagmans uppförda kyrkor, bl.a. Borgsjö och Attmar kyrkor i Medelpad. Lövångers kyrkas slutna karaktär, rektangulära grundplan och spetsiga gavelrösten har den också gemensamt med andra medeltidskyrkor, som t.ex. Backens kyrka i Umeå och Nordmalings kyrka. I likhet med den sistnämnda kyrkan har den alltjämt bevarat det medeltida utförandet med utskjutande vapenhus i vinkel mot söder. Sydportalen mellan vapenhuset och kyrkorummet är ornerad med formtegel, vilket man också kan se i Nederluleå och Öjebyns kyrkor i Norrbotten. De tre valven i kyrkan, gestaltade som Vadstenastjärna i väster, Sturestjärna i mitten samt Hälsingtunastjärna i koret, har många likheter med de tre stjärnvalven i Nederkalix kyrka i Norrbotten. Sammanfattningsvis är kyrkomiljön i Lövånger ett ovanligt komplett sockencentra med kontinuitet tillbaka till medeltiden. Såväl landskap som byggnader, kyrkogård och församlingens rika uppsättning inventarier bidrar till att man fortfarande kan uppleva och förstå platsens historiska betydelse. Inga av de nämnda delarna har helt undgått förändringar, men ändringarna har gjorts med ett resultat som inte äventyrat helhetsupplevelsen. Förståelse för platsens kulturhistoriska värden har genom åren visats genom att nytillkommen bebyggelse har hållits på ett respektfullt avstånd från kyrkomiljön. Att området på 1970-talet utpekades som riksintresse (AC 16) med tanke på den bevarade kyrkstaden, har sannolikt bidragit till att kyrkomiljön idag kan räknas till ett av stiftets främsta kulturarv. Kyrkogården runt kyrkan, bogårdsmuren, det polygonala gravkapellet och klockstapeln är, tillsammans med kyrkan, omistliga delar i den samlade kyrkomiljön. Klockstapeln är en av stiftets äldsta bottniska staplar, och har med sin sent nyklassicistiska brädfodring och eleganta takform ett högt bevarandevärde. Dess närmaste paralleller vad gäller konstruktion och uppbyggnad är den samtida klockstapeln i Nysätra och den något yngre på Backen i Umeå. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Kyrkplatsen har en mer än 500-årig kontinuitet och är av synnerligen stort värde genom att dess yttre sammanhang med kyrkstadsstugor och stallar har bevarats. I landets övriga kyrkstäder är det ovanligt med så många bevarade kyrkstallar. Lövånger kyrka representerar gruppen medeltida gråstenskyrkor med rakt avslutat kor vilket blev dominerande under 1400-talet. Av särskilt värde är att kyrkans senmedeltida valv, murar och ursprungliga vapenhus i söder är bevarade, liksom Vebomarksvalvet i väster från 1600-talet. Klockstapeln av bottnisk typ har en stomme från sent 1600-tal, och är därmed en av stiftets äldsta klockstaplar i trä. Det är också en av länets äldsta träbyggnader överhuvudtaget. Dess klassicistiska och hantverksmässigt välgjorda brädfodring liknar det åttkantiga gravkapellet från 1874 och tillkom troligen samtidigt. Storklockan är länets äldsta icke omgjutna kyrkklocka, gjuten i Lübeck 1595. Predikstolen från 1624 är representativ för det tidiga 1600-talets predikstolar i renässansstil, med rik plattskärningsdekor och polykrom färgsättning. De fyra äldre gravhällarna har alltid haft sin plats i anslutning till koret och i ingen annan kyrka i länet exponeras detta gravskick bättre. De medeltida träskulpturerna med originalrester av polykromering är ovärdeliga konstskatter. Lövångermadonnan och Kräkångerkrucifixet besitter särskilt värden genom att vara från 1300-talet respektive tillverkad av en träsnidare från trakten. Mässingsarmaturerna i huvudsak från 1700-talet stärker interiörens ålderdomliga och genuina karaktär. |
