Stäng fönster Nordmaling kn, NORDMALINGS PRÄSTBORD 1:91 M.FL. NORDMALINGS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Nordmalings kyrka, NORDMALINGS KYRKA | |
| 3/30/04 |
| Motivering |
|---|
|
Området vid Nordmalings kyrka har under mycket lång tid utgjort sockencentrum, vilket än idag är tydligt genom ett flertal byggnader från medeltid och framåt. Utvändigt präglas kyrkan av sina massiva, mäktiga och rena murar. Plan och stomme är i stort sett intakt och exteriören är relativt fri från sentida tillägg. Utvändigt är därför kyrkan – trots 1700-talets nybyggnad av taket och 1950-talets spåninklädnad av gavelröstena – en av länets bäst bevarade medeltida byggnader. Särskilda särdrag är den profilerade takfoten i trä och de spånklädda gavelröstena. Klockstapeln har sin närmaste parallell i länet med klockstapeln i Vindeln, som också den är av bottnisk typ, rödfärgad och från 1760-talet. Nordmalings klockstapel är dock större, praktfullare och mer välbevarad än Vindelns. Under den långa tid som kyrkan har funnits har den förändrats ett flertal gånger invändigt. Idag är restaureringar från fyra olika århundraden avläsbara i kyrkan, förutom dess medeltida ursprung. De tydliga och relativt välbevarade årsringarna gör kyrkan spännande också ur ett restaureringshistoriskt perspektiv. Från 1600-talet finns dörren till sakristian. 1700-talet har avsatt särskilt tydliga spår, genom valvtaket, den svängda rokokoläktaren, kor- och läktarmålningarna, den slutna bänkinredningen, ljuskronor och lampetter samt färgsättningen med marmoreringar. Ytskikten har visserligen förnyats flera gånger men utförandet härstammar i många fall från 1700-talet. Valven, läktaren och målningarna, vilka har utförts av finska byggmästare och hantverkare, vittnar om sin tids kontakter över Bottenviken. Valven visar dessutom att man ville ha en medeltida utformning under 1700-talet och att man kunde göra det i trä. De har därför såväl ett restaureringshistoriskt som byggnadsteknikhistoriskt värde. 1800-talet är främst avläsbart i koret, med nummertavlan, altaruppsatsen samt den nyklassicistiska altarringen och predikstolen. Ändringarna under 1900-talet har ofta praktiska orsaker, som iordningsställandet av förvaringsskåp i sakristian, samt borttagandet av bänkar för att skapa ett kyrktorg längst bak i kyrkan och plats för kör och ny kororgel längst fram i kyrkan. De flesta sentida förändringar har en underordnad och anpassad stil. Undantag från detta är den starkt röda färgsättningen av bänkarna från 1951 samt 1977 års färgstarka korfönster, som bryter av mot kyrkans i övrigt lugna och värdiga stil och dominerar väl mycket på kormålningarnas bekostnad. En tydlig tendens i 1900-talsrestaureringarna har också varit att säkerställa eller återställa ett äldre utseende. Från att ha varit nyklassicistiskt färgsatt i vitt och guld fr.o.m. 1850-talets restaurering har man under 1900-talet strävat efter att återge kyrkorummet mer av 1700-talets utseende. Exempel på det är konser-vering av kormålningarna, framtagande av figurmåleriet på läktarbarriären och det äldre dekorationsmåleriet på valvribborna, komplettering av altaruppsatsen, återinsättning av bänkdörrarna och ommålning av gavlarna samt rengöring och omkalkning av väggarna. De många restaureringarna är utförda med kvalitet och fungerar bra ihop, så trots att årsringar från fyra olika sekel samsas ger kyrkan ett värdigt och lugnt intryck som vilar på stilhistorisk kontinuitet, möjligen då med undantag av den väl så kraftfulla röda färgsättningen på bänkar och korfönster. Andra påtagliga ingrepp från de senaste decennierna utgör borttagningen av bänkar – längst fram för att rymma en körplats med lösa stolar och kororgel från 1988, längst bak för att rymma ett kyrktorg 1999. Delar av det utrymmet kommer att tas i anspråk för en wc, som vid karaktäriseringstillfället ännu inte hade börjat byggas. Toaletten kommer att innebära att sydvästra läktartrappan skyms och att symmetrin och öppenheten därmed bryts. Gamla kyrkogården utgör historisk mark med anor från medeltiden. Inga gravar finns kvar från den äldsta tiden, däremot finns många intressanta exempel på 1850–1930-talens hantverksskickligt tillverkade gravvårdar. Till det värdefullaste i kyrkogårdens kulturmiljö hör också klockstapeln från 1768, gravkapellet från 1892 och lönnallén. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Den innehållsrika kyrkomiljön i Nordmaling är en av länets värdefullaste. Den autentiska prägeln på bebyggelsen och den gröna och luftiga karaktären gör området särskilt känsligt för nybyggnationer och förändringar. Den gamla kyrkogården har ett särskilt högt kulturhistoriskt värde, där lönnallén, gravkapellet, bogårdsmuren med sina portstolpar, samt de många äldre gravanordningarna utgör viktiga inslag, vid sidan om kyrkan. Klockstapeln är ett av landets finaste exempel på den s.k. bottniska klockstapel-typen och på den ångermanländske byggmästaren Per Zackrissons verksamhet. Kyrkan är ett av stiftets få byggnadsverk från katolsk tid på 1400-talet, med ett till största delen intakt senmedeltida murverk. I hela stiftet finns bara en motsvarighet som är ännu mer välbevarad (Nederluleå kyrka i Gammelstad, Norrbotten). Innertaken från 1700-talet med vadstenavalv i trä är unika i stiftet och omistliga. Läktaren med ångermanländska rokokoformer och figurativt 1700-talsmåleri är sällsynt för länet och en stor tillgång för kyrkan. De båda bevarade läktar-trapporna och dörren till sakristian är kulturhistoriskt värdefulla och stärker upplevelsen av kyrkorummets höga ålder. Ur ett länsperspektiv förfogar kyrkan över ett rikt bestånd av kyrkliga inventarier från olika tidsepoker (förvaras ej i kyrkan). |
