Stäng fönster Nordmaling kn, NORRFORS 1:202 NORRFORS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Norrfors kyrka, NORRFORS KYRKA | |
| 7/7/04 |
| Motivering |
|---|
|
Norrfors kyrka är en god och välbevarad representant för 1920-talets historiskt och nationellt tillbakablickande träkyrkobyggande, med drag hämtade från såväl klassicism som nationalromantik och barock. Kyrkan följer det klassicistiska mönstret med torn, långhus och kor i sin längdriktning, även om kyrkomiljöns placering i Norrfors gjort att koret ligger i sydväst istället för öster som är det vanliga. Klassicistiska drag är också de rundbågade fönstren, hörnpilastrarna, lisenerna och locklistpanelen. De barocka dragen för tankarna till bondebyggmästarnas verksamhet i Norrland på 1700-talet, t.ex. tornets genombrutna gallerverk, lökkupolen och tornspiran. Under nationalromantiken uppvärderades sådana stildrag, vilket gör det lika rätt att beskriva tornet som national-romantiskt. Även bisättningshuset med sina tjocka naturstensväggar och tjärade spånklädda tak är nationalromantiskt. I kyrkans inre märks barockinfluenserna främst i det svängda spegelvalvet, men även i viss mån i färgsättningen och predikstolen. Överhuvudtaget uppvisar kyrkan en blandstil, där också Nordenskjölds personliga stil fick stort utrymme. Kyrkans fasta inredning har många särdrag som även finns i andra kyrkor av Nordenskjöld. Här kan bl.a. nämnas predikstolens nedåt avsmalnande kolonetter, spirorna med stjärnor på altarskåpet och predikstolen, armaturernas och lampetternas utformning samt urnorna med eld som är placerade på de främsta bänkarna. Oftast placerade Nordenskjöld obelisker med genombrutna sniderier här, men urnor var också ett av hans favoritmotiv. Helhetsintrycket är stilhistorisk lekfullhet men samtidigt genomarbetad värdighet, vilket präglar alla Nordenskjölds kyrkor. Kyrkans exteriör är i stort sett oförändrad sedan byggnadstiden. Den har bytt färg-sättning flera gånger men den nuvarande är relativt bra. Interiören är något mera förändrad men måste ändå betecknas som intakt och välbevarad. De restaureringar som har genomförts har varit varsamma och kyrkorummet är tämligen rent från sentida tillägg. De många ommålningarna är fint gjorda och kyrkan är därför i gott skick och med en väl sammanhållen färgsättning. Dessvärre innebär det samtidigt att interiören har desto mindre patina. Även golvslipningen bidrar till detta. Sammanfattningsvis utgör kyrkan och kyrkomiljön ett gott exempel både för sin tid och för Knut Nordenskjölds personliga stil, helhetsgestaltande omsorg och rika produktion i länet. Den främsta parallellen i länet är Kåge kyrka (1925), som är snarlik med sin spånklädda spira med lökkupol och liknande rumsgestalning. Kåge kyrka har dock genomgått betydligt fler förändringar, inte minst invändigt, och upplevs därför som mindre välbevarad än Norrfors. Den fasta inredningen har också paralleller till Sankt Olovs kyrka i Skellefteå, Åsele kyrka och Överklintens kyrka. De två förra är dock manifesterande stadskyrkor i sten, medan Överklintens kyrka inte ursprungligen är ritad av Nordenskjöld, utan bara ombyggd efter ritningar av honom. Alla tre har också äldre begravningsplatser en bit bort, medan Norrfors kyrkogård är samtida med kyrkan. Av Nordenskjölds landsortskyrkor är Norrfors den mest välbevarade i stiftet, och av särskilt värde är att han inte bara har ritat kyrkan med all dess inredning utan också har planerat kyrkogården och ritat bisättningshuset, portstolparna och vissa gravvårdar. Miljön är därmed representativ för det helhetstänkande som med hög arkitektonisk ambition präglar hans arkitektverksamhet. Det är därför viktigt att bibehålla alla originaldetaljer och att vara restriktiv med nya tillägg. Detaljerna, såsom lås, lampetter och armaturer, har också höga estetiska och hantverksmässiga kvaliteter och är utförda av en lokal konstsmed. Slutligen är samarbetet med Yngve Lundström och Gunnar Torhamn både typiskt för Nordenskjölds kyrkor och konstnärligt värdefullt. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Den välbevarade kyrkan utgör stiftets mest orörda representant för en landsortskyrka i trä med tillbakablickande drag från 1920-talet. Allt från gravvårdar på kyrkogården till detaljer i kyrkorummet är utformade med konstnärliga ambitioner av samme arkitekt, Knut Nordenskjöld. Miljön utgör därför också stiftets bästa exempel på hans helhetsgestaltade och historieblandade arkitektverksamhet i en enklare landsortskyrka. Den välskötta kyrkogården utgör ett fint exempel på 1920-talets kyrkogårdar med lokala växtmaterial och klippta häckar (häggmispel) som var typiska för sin tid. Grusgångarna, stenmuren och de karaktärsfulla grindstolparna har ett miljöskapande värde och utgör en värdefull inramning till kyrkomiljön. Bisättningshuset saknar motsvarighet i länet genom sin gedigna utformning i nationalromantik. Dess historicerande form och hantverksmässiga material-användning är viktiga karaktärsdrag som samspelar med kyrkans tornspira och takryttare, stenmuren och grindstolparna. |
