Stäng fönster Vimmerby kn, FRÖDINGE 59:1 FRÖDINGE KYRKA
Anläggning - Värdering
| FRÖDINGE KYRKA, Frödinge kyrkogård | |
| 1/1/04 |
| Motivering |
|---|
|
KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET På Frödinge kyrkogård har människor begravts sedan medeltiden. En vandring över kyrkogården berättar om 1900-talets syn på begravningstraditioner, synen på döden och på sorgearbetet i stort. De enstaka gravarna och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information om person- eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. På Frödinge kyrkogård förekommer titlar som godsägare, kyrkoherde, hemmansägare, lantbrukare, köpman, rättare, tegelmästare, smed, snickare och fiskare vilka vittnar om kunskaper, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Ortnamn finns angivet på det stora flertalet vårdar oavsett ålder. Kyrkogården vid Frödinge kyrka är starkt präglad av det sena 1900-talets sätt att forma en begravningsplats. Området har anpassats till en rationell skötsel men här och var finns enstaka spår av äldre tiders gravskick bevarat. Dessa spår ger ledtrådar till kyrkogårdens historia. I många av de enstaka gravarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata Det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt eller stilhistoriskt värde. Linjegravsområdet och de höga, äldre vårdarna från tidigt 1900-tal berättar om hur olika grupper i samhället utformat sina gravtraditioner i förhållande till sina ekonomiska förutsättningar. De utgör tillsammans en helhet som blir ett viktigt pedagogiskt verktyg. Den grusgrav som finns bevarad utgör en sista rest av vad som varit den vanligaste typen av gravplats på Frödinge kyrkogård under en stor del av 1900-talet. Den har därför ett kulturhistoriskt värde som representant för en period i kyrkogårdens historia. Grusgången som delar kvarter A och E var tidigare kyrkogårdens huvudgång som sammanband kyrkan och kyrkbyn. Den är idag en viktig länk till förståelsen av varför kyrkogården idag ser ut som den gör. En viktig del av kyrkogårdens karaktär är också dess omgärdningar med staket och grindar i gjutjärn eller smide samt den äldre trädkrans av lindar som finns i väster samt som gräns mot kyrkogårdsutvidgningen som gjordes 1946. Staketen och grindarna ska införas på kyrkans inventarieförteckning tillsammans med det gjutjärnskors som finns i kvarter D. En intressant företeelse på Frödinge kyrkogård är de återanvända gravvårdarna som här är ovanligt många. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: •Frödinge kyrkogård tillsammans med kyrkan och klockstapeln utgör en värdefull kulturmiljö som centrum för socknens religiösa liv sedan medeltiden. De utgör också en viktig del av kyrkbyn som klassats som riksintresse för kulturmiljövården. •Ett kulturhistoriskt värde finns i de spår av äldre tiders begravningstraditioner som kyrkogården rymmer. Beskrivning av enskilda kvarter med kulturhistorisk bedömning Västra delen av kvarter A och E I området finns flera av Frödinge kyrkogårds äldsta gravvårdar som är placerades på ursprungsplats. Det är framförallt de höga vårdarna från 1910- och 1920- talen som utmärker området. De ger området en karaktär som man bör ta hänsyn till vid nya gravsättningar och val av gravvårdar. Ett urval av dessa karaktäristiska stenar bör långsiktigt bevaras på plats och vårdas av församlingen. En stor del av kyrkogården var tidigare belagd med grus. Den enda grusgrav som idag finns kvar på kyrkogården ska bevaras som ett minne av detta. Också de sockertoppsgranar som finns kvar är viktiga rester från kyrkogårdens tidigare historia och bör vårdas. Deras placering ger också ledtrådar till hur gångsystemet en gång såg ut på kyrkogården. Se vidare kulturhistorisk bedömning för kyrkogården i dess helhet. Östra delen av kvarter A och E Områdets karaktär präglas av församlingen kontinuerliga brukande. Linjegravsområdet med sina låga, tätt ställda vårdar representerar det tidiga 1900-talet och rygghäckarna är spår av 1960-70-talets kyrkogårdsideal. I det fortsatta bruket av kvarteret bör man ta hänsyn till denna blandning. Extra försiktighet kräver de sammanhängande rester av linjegravsområde som ännu finns kvar. De har också ett socialhistoriskt värde i kontrast till de höga påkostade vårdarna i de västra delarna av kvarter A och E. I de fall gravrätten gått ut bör församlingen vårda gravvårdarna. Se vidare kulturhistorisk bedömning för kyrkogården i dess helhet. Kvarter B och C Kvarteren är centralt belägna på kyrkogården i direkt anslutning till kyrkan. Vårdarna i kvarteren karaktäriseras av en blandning av åldrar och stilar. Antalet titlar är få men de som finns visar på att kvarteren haft hög status. Titlarna indikerar också att här finns personer med en historia som är intressant för socknen och dess utveckling. I det fortsatta brukandet av området bör man ta särskild hänsyn till de äldre vårdarna samt områdets mångfald. Se vidare kulturhistorisk bedömning för kyrkogården i dess helhet. Kvarter D Kvarter D rymmer några av kyrkogårdens äldsta gravar som står på ursprungsplats. Den centrala placeringen vid kyrkans västra ingång har gjort den till ett attraktivt område som kontinuerligt har återanvänts. Gravar som är äldre än 1910 bör få stå kvar och när gravrätten går ut bör församlingen överta skötseln. Gjutjärnskorset ska införas i församlingens inventarieförteckning och vårdas av församlingen. Se vidare kulturhistorisk bedömning för kyrkogården i dess helhet. Kvarter I, J och H Området är anlagt 1946 och bär flera för tiden typiska drag. De låga, ryggställda gravvårdarna är ett sådant drag som ger området dess karaktär trots att rygghäckarna tagits bort. Ett annat drag som är typiskt för perioden är hur liggande och stående vårdar placerats i noggrant uppgjord rader som skils åt av gångsystemet. Detta är ett viktigt karaktärsdrag som bör beaktas i det fortsatta bruket av området. Se vidare kulturhistorisk bedömning för kyrkogården i dess helhet. |
