Stäng fönster Vimmerby kn, DJURSDALA 20:1 DJURSDALA KYRKA
Anläggning - Värdering
| DJURSDALA KYRKA, Djursdala kyrkogård | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET Djursdala kyrka och kyrkogård är belägna på traktens högsta kulle. Från kyrkogården har man en slående utsikt över sjön Juttern och det omgivande böljande landskapet. Till kyrkomiljön hör förutom den ålderdomliga kyrkan och kyrkogården även bårhus, klockstapel, murar och staket. Bårhuset har en till kyrkan anpassad arkitektur som bör värnas. Bebyggelsen som hörde till den gamla kyrkomiljön representeras idag endast av det ombyggda ålderdomshemmet (idag församlingshem) strax sydost om kyrkan. Skola och lärarbostad som traditionellt hört kyrkomiljön till byggdes nya vid 1900-talets mitt. Näraliggande Djursdala by har en mycket ålderdomlig prägel. Djursdala by och kyrkby ingår tillsammans med ett större område i ett av kulturmiljövårdens Riksintressen (Djursdala –88407082). På Djursdala kyrkogård har socknens invånare begravts sedan medeltiden. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. De enstaka gravvårdarna och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och ibland om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata. Det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt, hantverksmässigt eller konsthistoriskt värde. Utan förankring i bygden kan en besökare följa den stora familjen Milton över kyrkogården, eller familjen Djurstedt på Djursdala nr 3. Tankarna kan stanna vid de båda pojkarna som drunknade en dag i januari 1931 eller vid något annat personöde. I olika perioder har platsbrist uppstått på kyrkogården vilket lett till att ett 80-tal vårdar numera står uppställda bakom minneslunden, vilket väcker många besökares intresse. På Djursdala kyrkogård är hemmansägare den vanligaste titeln, men det finns också många andra såsom, kyrkvärd, komminister, mjölnare, byggmästare, kronoarrendator och folkskollärare, vilka alla vittnar om kunskaper, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Gårds- eller bynamn finns angivet på majoriteten av gravvårdarna, vilket är vanligt på landsbygden. Den äldsta kyrkogården som vi känner till bestod av nuvarande kvarter A, B, delar av C samt G. Genom utvidgningar 1911 och 1970 har kyrkogården fått dagens form. Trots att kyrkogården brukats sedan medeltiden finns idag få spår, varken i struktur eller i form av gravvårdar, som är äldre än från 1800-talets mitt och slut. Träkorsen, som tidigare var den vanligaste typen av gravvård på kyrkogården, är idag nästan helt borta. Mycket av dagens kyrkogård präglas av den omdaning som kyrkogården genomgick på 1930-talet då många gravvårdar plockades bort, gångar rätades ut och nya stadgar fastslogs. Efter omdaningen anlades familjegravplatserna som grusgravar omgärdade av häckar och i kvarter C ordnades ett linjegravsområde. Det är resterna av denna struktur som idag är tydligast. Grusgravarna som finns på kyrkogården bör man värna om eftersom det är en viktig del av kyrkogårdens historia och en försvinnande tradition i länet. De äldsta gravvårdarna, ca 10 stycken som är daterade till 1800-talet bör alla långsiktigt stå kvar på sina ursprungliga platser. Bland dem finns några få som bör föras in på församlingens inventarieförteckning. Det gäller vårdarna av gjutjärn och smide i kvarter C samt de två ovanliga vårdarna av kalksten respektive marmor i kvarter G. Så många som möjligt av de höga vårdarna av svart, polerad granit från tiden kring sekelskiftet 1900 bör också långsiktigt bevaras eftersom de är så karaktärsskapande. De delvis mycket välbevarade linjegravsområdet bör värnas som en betydelsefull del av kyrkogården sociala historia. Barngravsområdet bör också bevaras intakt även då enstaka gravrätter gått ut. Sammanhållna barngravsområden är idag ovanliga på länets kyrkogårdar. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: •Djursdala kyrka och kyrkogård utgör centrum i en medeltida kyrkomiljö. Kyrka och kyrkogård tillsammans med klockstapel och bårhus utgör en värdefull kulturmiljö som ingår som en del i ett av kulturmiljövårdens Riksintressen (Djursdala –88407082). •Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling. •På kyrkogården finns ett mindre antal vårdar som bär på hantverksmässiga värden samt många med person- och/eller lokalhistoriska värden. Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning Kvarter A Kvarter A tillhör den äldsta delen av kyrkogården och rymmer också flera av de äldsta gravvårdarna. Från perioden sent 1800-tal till tidigt 1900-tal är de höga gravvårdarna av mörk granit tidstypiskt och karaktäristiska. Den lite oregelbundna placeringen av vårdar i kvarteret ger en viss ålderdomlig prägel. I området finns flera familjegravar över gamla släkter i trakten. Kvarterets placering invid kyrkogårdens huvudingång och öster om koret har troligen gjort området eftertraktat. Äldre gravvårdar bör långsiktigt bevaras på sin plats och grusade gravar behålla grusbeläggning samt omgärdning av häck eller stenram. I flera av vårdarna finn stilhistoriska och personhistoriska värden att vårda. Grusgravar blir allt mer ovanliga på våra kyrkogårdar, men var tidigare en vanlig företeelse. Grusade gravar och deras omgärdningar bör därför värnas. Från 1920-talet och 20 år framåt har en del av kvarteret nyttjats för barngravar. Från början var området grusbelagt och omfattade på 1950-talet en större yta med fler vårdar. Att placera barngravar i speciella områden är en tradition som troligen inte var ovanlig vid 1900-talet början. Idag är sammanhållna barngravsområden ovanliga på länets kyrkogårdar. Därför finns här höga kulturhistoriska värden att vårda. Samtliga barngravvårdar behållas på plats även då gravrätten gått ut. Kvarter B Kvarteret ingår i den äldsta delen av kyrkogården och bör, med tanke på placeringen, söder om kyrkan ha nyttjats mycket länge och genomgått många olika faser. De äldsta delarna är idag från tidigt 1900-tal i form av enstaka gravstenar och grusade gravplatser. De lite oregelbundet placerade vårdarna längs med gången i öster är en sådan rest. Hur detta område gestaltade sig före omläggningen 1932 är inte känt men troligen fanns här fler familjegravplatser. Flygbilder från 1932 och 1950 visar att nya gravplatser inte verkar ha tagits i bruk i området under denna period. Några enstaka äldre gravvårdar har dock hela tiden stått kvar. På 1950-talet togs området på nytt i bruk och dagens utseende skapades med de likartade vårdarna av grå granit med klassicerande motiv och de grusade gravplatserna. Strukturen är ett tidstypiskt resultat av den tidens önskemål om ordning och likriktning. Tillsammans med de enstaka vårdarna från 1900-talets början kan ett par tidsåldrar i kyrkogårdens historia skönjas - något som bör värnas om i det fortsatta bruket. Grusade gravplatser bör få behålla såväl grusbeläggning som stenramar. Kvarter C Kvarter C präglas framförallt av sin historia som linjegravsområde. I området finns rader av enkla vårdar bevarade från 1920-talet fram till 1950-talet. Kontrasten mellan dessa små vårdar och köpegravsområdenas mer påkostade vårdar och gravplatser är slående. Här kan en viktig del av socknens sociala historia utläsas. Sammanhållna linjegravsområden är idag ovanliga på länets kyrkogårdar. Därför bör strukturen värnas. Fotografier visar att området tidigare rymde många kors av trä och av järn. Idag finns två träkors kvar i kvarteret. Dessa bör vårdar så att deras livslängd blir så långs om möjligt. Gjutjärnskorset från 1865 och smideskorsen från 1840 respektive 1916 ska föras in på församlingens inventarieförteckning och vårdas väl. Troligt är att åtminstone korsen från 1865 och 1840 inte står på sina ursprungliga platser. Familjegravarna har en något märklig placering i linjegravsområdets ena hörn. De äldsta vårdarna är från 1920-talet vilket betyder att de ställdes upp samtidigt som linjegravsområdet var i bruk. Kanske är det riktigt gamla återanvända gravplatser. De höga vårdarna av svart granit är karaktärsskapande och tidstypiska. Grusgravarna bör vårdas. Kvarter F, G och H Karaktären på hela denna norra kyrkogårdshalva präglas av en stor variationsrikedom som är ett resultat av att området använts kontinuerligt under lång tid. Troligen har här funnits familjegravar länge. De riktig gamla vårdarna är dock idag få. De två äldsta från 1860- respektive 1880-talet har båda ett ovanligt utseende, vilket troligen är en anledning till att de lämnats kvar. Båda två bör föras in på församlingens inventarieförteckning. Under 1900-talets början och mitt var merparten av gravplatserna här grusade och omgärdade av stenarmar och/eller häckar. Små grupper av grusgravar finns fortfarande kvar även om häckarna är borta. Grusgravarna med sina stenramar bör värnas även i det fortsatta bruket. Karaktärsskapande i området är också de höga vårdarna av svart granit som var typiska för det sena 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Ett sätt att bevara karaktären är att återanvända gravvårdar genom att vända på dem och göra en ny inskription. Så har också börjat ske i kvarteret. Kvarter D och E Kvarter D och E har ingått i kyrkogården sedan 1911 men är idag tidstypiska områden nyanlagda vid 1900-talets mitt. De präglas av de likartade gravvårdarna och den strikta ordningen. Tidigare fanns här grusade gravplatser som idag är borta. Möjligen har en del av kvarter D tidigare brukats som förlängning av linjegravsområdet, kvarter C. Kvarter I samt urngravar (utvidgningen från 1970-talet) Kvarter I tillkom genom en utvidgning på 1970-talet. Vid anläggandet bevarade man mycket av den naturliga vegetationen i området vilket idag präglar kvarterets södra delar. Den norra delen har dock en strikt och rationell struktur med raka rader av vårdar i gräsmatta. Blandningen mellan det strikta kistgravsområdet och de friare utformade urngravsområdena och minneslunden utgör idag kvarterets karaktär. |
