Stäng fönster Torsås kn, TORSÅS KYRKA 1:1 TORSÅS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Torsås kyrka, TORSÅS KYRKA | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A, B, C, D, E Delar av området där kvarter A-D ligger har utgjort kyrkogårdsområde sedan medeltiden. När nya kyrkan stod klar 1778 hade säkert också kyrkogården kraftigt förändrats. Dagens kvarter A-D är ett resultat av den kyrkogård som skapades i slutet av 1800-talet och som sedan lagts om under 1900-talets mitt. Det kulturhistoriska värdet är främst förknippat med gravplatserna och gravvårdarna, snarare än med anläggningen som sådan. Tidigare grusade gravplatser har såtts in med gräs och häckar tagits bort vilket starkt förändrat områdets karaktär. Området, med sin placering invid kyrkans ingångar, har sannolikt alltid varit eftertraktat. I många av gravvårdarna finns höga kulturhistoriska värden att tillvarata. Det gäller inte minst de många prästgravarna med bl a gjutjärnskorsen och tidigare nämnda kalkstensvård. Flera vårdar har höga personhistoriska eller hantverksmässiga värden, medan andras värde är beroende av deras ålder eller en ovanlig yrkestitel. Flera av vårdarna i området bör föras i på församlingens inventerieförteckning. Det gäller de fem gjutjärnskorsen samt vården av röd kalksten över prosten och kyrkoherden Magnus Pehr Ahlqvist. Kvarter F, G, H, L, M, N, O, P, R Större delen av området har brukats som kyrkogård sedan 1800-talets andra hälft. Anläggningsstilen är ännu till delar bevarad från 1800-talets slut med raka gångar kantade av träd och gravkvarter som följer kyrkogårdens oregelbundna form. Strukturen, inklusive gångsystem och träd är viktig att värna i framtiden. Blandningen av gravvårdar visar att området använts kontinuerligt sedan det anlades. Här har många Torsåsfamiljer haft sina familjegravar under lång tid. Särskilt karaktärsskapande i området är de höga vårdarna från tiden kring sekelskiftet 1900. Vårdarna minner om en tid då det var viktigt att markera gravplatsen med en påkostad vård. Genom att återanvända vårdar, så som man gör på kyrkogården, bevaras också en viktig del av karaktären. En del vårdar, som har speciella inskriptioner, dekorer eller titlar bör om möjligt lämnas orörda. Ett bra sätt är också att låta den gamla inskriptionen vara kvar även om stenen återanvänds. I det stora området finns naturligtvis många vårdar som har höga person- och/eller lokalhistoriska värden eller hantverksmässiga värden. Ett konstnärligt värde har vården av glas och smide över makarna Strömgren. Kvarter K I slutet av 1800-talet och under 1900-talets första hälft skilde man vanligen mellan enkilda eller köpta gravar och allmänna gravar. De senare var gratis eller uppläts till en mycket ringa summa. I Torsås anordnades vid utvidgningarna kring sekelskiftet 1900 områden för familjegravar samt områden för allmänna linjen. Kvarter K användes redan i början av seklet för begravningar i allmänna linjen. Idag är spåren inte så lätta att skönja. Går man längs raderna kan dock linjen följas mellan senare tillkomna vårdar. Idag håller spåren av linjegravsområdet helt att sopas ut på kyrkogården i och med att gravrätter går ut och gravplatser återlämnas och nyupplåts. Församlingen bör långsiktigt bestämma sig för att bevara några av linjegravvårdarna på sin plats för att spåren efter denna företeelse, som omfattade stora delar av samhällets befolkning, inte helt ska försvinna. Kvarter S, T och U Kvarteren utgör ett tydligt tillägg till den äldre kyrkogården med sin placering och sin strikta och luftiga struktur. Området anlades i en tid när rationellt tänkande och effektivt utnyttjande av marken hade slagit igenom som bärande tanke bakom kyrkogårdarnas arkitektur. Till karaktären bidrar de tidstypiska jämnstora vårdarna, många med klassicistisk dekor. I området finns många vårdar med person- och/eller lokalhistoriska värden. Ett konstnärligt värde har vården över lektor Karl Stjernkrantz. Urnlunden är ett tillägg som är typiskt för 1900-talets andra hälft. Kvarter NK Kvarteret, NK; Nya kyrkogården utgör ytterligare ett tillägg till den äldre kyrkogården, delvis placera där den gamla landsvägen tidigare gick fram. Anläggningsstilen är tidstypisk med strikta rader av vårdar som mjukas upp av vegetationen. En utveckling mot mer individualiserad syn på gravvårdarnas utformning kan skönjas, vilket är typiskt för 1900-talets slut. KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET Torsås kyrka och kyrkogård ligger längs med Allfarvägen som förbinder Torsås med Gullabo. Platsen har kontinuitet som sockencentrum sedan medeltiden då den första kyrkan uppfördes. Till kulturmiljön hör förutom kyrkan och kyrkogården med gravkapell även näraliggande bebyggelse i form av prästgård, arrendatorsboställe samt två generationers skolhus. Kyrkogården omgärdas av murar med påkostade smidesgrindar samt, en delvis gammal, trädkrans – alla viktiga delar av kyrkogårdens karaktär. Kyrkogårdens nuvarande utsträckning har tillkommit genom större kända utvidgningar på 1800-talet, på 1910- och 1930-talen samt senast på 1960- och 1980-talen. Kyrkogården är idag mycket omfångsrik, men den senaste utvidgningen har bara till liten del tagits i bruk. Äldst är kyrkogården närmast kyrkan som tillsammans med de äldre ytorna öster om kyrkan organiserades på 1890-talet. Kyrkogården gavs då en nästan stadsmässig utformning med långa raka gångar kantade av träd och stora kvarter med grusade och omgärdade gravplatser. Köpta och allmänna gravplatser skildes åt i olika kvarter. Under 1900-talets andra hälft har Torsås kyrkogård genomgått samma utveckling som merparten av kyrkogårdar i länet. Grusgravar har såtts ingen, omgärdningar och gravkullar tagits bort och gångar har lagts igen eller asfalterats. Delar av det sena 1800-talets struktur är dock ännu bevarad genom huvudgångarnas sträckning och de gamla träden. Till karaktären bidrar också de många bevarade, höga, påkostade vårdarna från tiden kring sekelskiftet 1900. Denna äldre struktur och karaktär är viktig att värna i framtiden. Uppdelningen mellan köpta och allmänna gravar kan ännu skönjas genom bevarade linjegravar i kvarter K. Spåren efter företeelsen har ett socialhistoriskt värde som man bör värna i framtiden. Även om kyrkogården till stor del är ett resultat av 1900-talets användning kan bevarade strukturer och gravvårdar berätta om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner och synen på döden. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om personoch/ eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/by-/gårdsnamn och yrkestitlar. Yrkestitlarna berättar om verksamheter och utkomstmöjligheter som funnits i socknen. I kvarteren väster om kyrkan och i museiuppställningen finns speciellt många ålderdomliga och särskilt kulturhistoriskt intressanta gravvårdar. Vårdar från 1800-talets mitt eller äldre samt de av gjutjärn bör föras in på församlingens inventarieförteckning. Många av vårdarna på den äldre delen av kyrkogården har höga person- och/eller lokalhistoriska värden. Det finns också sådana med hantverksmässiga värden. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: • Kyrkan, kyrkogården och den omgivande bebyggelsen utgör tillsammans en värdefull kulturmiljö som vittnar om platsens betydelse som kyrkligt centrum i bygden. • Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens tydliga struktur som genom sina olika tidsskikt inte bara speglar olika skeden i Torsås kyrkogårds utveckling utan också kyrkogårdarnas utvecklingshistoria i allmänhet. |
