Stäng fönster Mörbylånga kn, TORSLUNDA 4:48 TORSLUNDA KYRKA
Anläggning - Värdering
| TORSLUNDA KYRKA | |
| 10/17/05 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning Gamla kyrkogården Torslunda gamla kyrkogård har haft sin nuvarande storlek och yttre form mycket länge. Kyrkogårdsmurarna har sannolikt ett medeltida ursprung, även de är omlagda. Kyrkogårdens utbredning, liksom läget av ingångarna från öster, söder och väster, finns dokumenterad på kartor från 1700-talet och framåt. De nuvarande murade grindstolparna är relativt sentida, sannolikt från mitten av 1900-talet. Tidigare fanns stigluckor av trä. Nu har öppningarna omsorgsfullt utformade grindar av trä. Kyrkogårdens murar av kalksten har lång kontinuitet och är mycket viktiga att bevara. De delar av muren som lutar kraftigt bör läggas om. Trägrindarna skall underhållas så att de inte rötskadas. Kyrkogården kan ha försetts med trädkrans redan i början av 1800-talet, vilken kontinuerligt förnyats sedan dess. Mest enhetlig är idag trädraden mot söder. Anvisningar för skötseln av samtliga träd ges i en separat del av vård- och underhållsplanen. De gamla träden är viktiga för upplevelsen av kyrkogården som en plats med lång historia. När äldre träd till sist måste bytas ut bör nya träd planteras i samma läge. Vid behov, för att undvika framtida skador i stenmuren, kan det nya trädet planeras något länge in på kyrkogården. Jämfört med mitten av 1900-talet har kyrkogården idag få gångar. Endast de viktigaste och mest frekvent använda kommunikationsvägarna är utförda som gångar. Dragningen av de återstående gångarna, med undantag av gången mellan kyrkans västportal och den nya öppningen mot norr, har troligen en mycket lång historia. Det finns inga starka kulturhistoriska skäl att återuppta det tätare system av gångar som anlades under mitten av 1900-talet, vilket skulle kunna följa med en striktare efterlevnad av intentionerna i 1943 års gravkarta. Kyrkogårdens äldsta gravvårdar är fyra liggande kalkstenshällar, placerade intill den västra kyrkogårdsmuren söder om kyrkan. I mitten av den största hällen kan man läsa namnen Per Oggeson och Maria Matisdoter, samt årtalet 1671. På den intilliggande något mindre hällen står det bl.a. S. BENGT LARSON I FARIOSTADEN DÖD 30 IAN ANNO 1658 (5:an i 1658 är osäker.) Den södra av de långsmala hällar som ligger alldeles intill muren har bl.a. inskriptionen 1763. På den andra hällen långsmala hällen kan går det inte att urskilja något årtal, men den kan antas vara från ungefär samma tid. Tre odaterade stenar med liknande utförande återfinns även som trappsteg i kyrkogårdens trappa mot öster. Ytterligare en gammal sten av samma slag används som bänk just norr om kyrkogårdens ingång från öster. Den äldsta gravvården från 1800-talet är det tidigare nämnda gjutjärnskorset från 1877 efter lantbrukaren Pehr Zakrisson. Gjutjärnskorset är det enda bevarade på kyrkogården och är kulturhistoriskt mycket intressant. Intill kyrkogårdsmuren mot söder står två ditflyttade kalkstenskors. Stenarnas inskriptioner är svårtydda. På det ena korset kan man läsa årtalen 1881 och 1882, på det andra 1903. Av de endast fem stående stenar som syns på ett fotografi av kyrkan från omkring 1900 är tre stenkors av exakt denna typ. De kvarvarande korsen är viktiga att bevara. En annan typ av gravsten som också syns på fotografiet är en tunn stenskiva med rundad avslutning. På kyrkogården finns en kvarvarande gravvård av denna sort, nära norra kyrkogårdsmuren. Den tunna stenskivan är utförd av vit marmor, basen av mörk granit. Gravstenen är rest efter ”SKOLLÄRAREN A. ANDERSONS ÄLSK. MAKA BR. ST. JONSSON”, död 1882. Själva gravstenen är lika intressant som de båda stenkorsen. Eftersom stenen av allt att döma har fått behålla sin ursprungliga placering är den än mer värdefull. Därtill omfattar gravvården två gravkullar av den ålderdomliga typ som före år 1900 helt dominerade kyrkogården. Utöver de båda ovan nämnda återstår ytterligare 10 gravkullar. Kullarna är mycket viktiga att bevara. Den enskilda gravvård som tidigare varit kyrkogårdens mest framträdande är graven efter ”APOTEKAREN ADOLF AND. STRÖMSTEDT”, död 1883. Gravstenen är utformad som ett kors på en sockel av två rektangulära stenar, allt i svart granit. Den är placerad intill norra kyrkogårdsmuren. Läget var tidigare mycket mer betonat. Gravvården låg i fonden av den centralt placerad gång som fanns norr om kyrkan. På flygfotografiet från 1935 syns att gravvården omgärdats av planteringar. Planteringarna utfördes efter en ritning från 1915. De togs emellertid bort redan 1947. Så länge mittgången inte tas upp igen finns det ingen anledning att återinföra gravvårdens planteringar. Det är dock viktigt att känna till den stora betydelse graven efter Strömstedt tidigare haft. Den gravkarta som fram tills idag varit gällande upprättades 1943, efter 15 år av diskussioner och preliminära förslag. Kyrkogårdens gravar är numrerade efter 1943 års karta. Däremot har de estetiska ambitioner som kartan gav uttryck för, i form av gångar, kvartersindelning och räta linjer, endast delvis efterlevts. Man har haft svårt att bryta den ålderdomliga oordnade struktur som fanns tidigare. Idag bör detta uppfattas som en kvalitet. Vid upprättandet av den nya gravkartan bör man ta tillvara de historiskt intressanta avvikelserna och anpassa utformningen efter de befintliga förhållandena. Kyrkogårdens gravvårdar har kontinuerligt förnyats. Någon uttalad policy för vilka gravvårdar som skulle bevaras har tidigare inte funnits. Relativt många äldre gravvårdar belägna intill kyrkogårdsmurarna finns kvar, troligen beroende på att de haft ett påkostat utförande eller varit resta efter för trakten betydelsefulla personer. I övrigt förekommer gamla och nya stenar sida vid sida blandat över hela kyrkogården. Denna blandning är också det som i första hand ger Torslunda gamla kyrkogård dess nuvarande karaktär. Nya kyrkogården Den nya kyrkogården från 1968 har en medveten och genomarbetad formgivning. Utförandet reglerades av ritningar och handlingar upprättade av arkitekt Sven Boysen vid K-konsult i Kalmar. Kyrkogården anlades efter den tidens ideal för parkkyrkogårdar, som bland annat karaktäriseras av öppna gräsytor och oregelbundet placerade grupper av träd. Vid utförandet följde man i allt väsentligt arkitektens ritningar. Dock tycks man ha uteslutit större delen av det breda bälte av buskar som skulle ha planterats i ytterkanten runt om hela kyrkogården. Den ursprungliga utformningen med de kvalitéer arkitekten givit anläggningen finns till stora delar fortfarande bevarad. De flesta av träden från 1968, planterade enligt en separat planteringsplan med angivande av namn och antal, står kvar. Träden har också hunnit få en sådan storlek att de kan skapa den avsedda rumsligheten. Vid den revidering som under senare tid gjorts av gravkartan har man tyvärr inte känt till tankegångarna bakom de medvetet kortade och förskjutna raderna i kvarteren för kistgravar. Raderna har förlängts så att kvarteren får en rektangulär form, vilket inte ger det varierade uttryck som avsetts. Den fortsatta förvaltningen av Torslunda nya kyrkogård bör ske med hänsyn till de specifika värden som denna modernare typ av kyrkogård besitter. Befintliga kvalitéer bör upprätthållas och lyftas fram. Vid utbyte av träd bör den ursprungliga planteringsplanen följas. Kistgravskvarterens ursprungliga struktur med förskjutna rader är fortfarande bevarad i kvarter 4 och 5. Det är önskvärt att den av arkitekten Boysen eftersträvade variationen bevaras i åtminstone ett kvarter, förslagsvis kvarter 5. Här skall alltså den ursprungliga planen följas, vilket betyder att endast grav nummer 1-108 får utnyttjas. Urngravskvarteret (kvarter 1) har hittills anlagts helt i överensstämmelse med den ursprungliga planen. Ännu har bara omkring hälften av den planlagda ytan utnyttjats. Även vid den fortsatta användningen är det viktigt att den ursprungliga planens intentioner följs. Den centralt placerade platsen med ett kors och ett vattenkar utgör ett väsentligt inslag i kyrkogårdens ursprungliga utformning. Det är viktigt att platsens tidstypiskt strama arkitektur bevaras. Vid komplettering med sittbänkar, vilket skulle kunna öka platsens användning, bör dessa väljas med hänsyn till helhetsintrycket. Som tidigare beskrivits har utformningen av gravvårdar förändrats från den tid då kyrkogården anlades fram tills idag. Stilutvecklingen från en enklare till en allt mer varierad formgivning kan på ett pedagogiskt sätt följas, från söder till norr. Förhållandet gäller för både kistgravar och urngravar. Vid den fortsatta användningen av nya kyrkogården bör man sträva efter att bibehålla de olika gravkvarterens särart. Nya gravvårdar bör till form och material anpassas efter befintliga förhållanden i respektive kvarter. En större variation, med personligt utformade gravvårdar, kan tillåtas i den norra delen. |
