Stäng fönster Mörbylånga kn, RESMO KYRKA 1:1 RESMO KYRKA
Anläggning - Värdering
| RESMO KYRKA | |
| 6/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning av enskilda kvarter/områden Kvarter 01 och 02 Området utgör kyrkogårdens äldsta del. Det har genomgått flera stora förändringar. Många av gravplatsomgärdningarna har tagits bort och de grusbelagda ytorna har såtts in med gräs. Gravvårdarna har placerats i ryggställda rader med häckar emellan. Kvar finns ett fåtal äldre gravvårdar. Dessa vårdar har såväl stilhistoriska som hantverksmässiga värden. Ett par gravplatser har kvar sin omgärdning och grusbeläggning samt även murgrönskullar. Dessa bör bevaras som exempel på en form av gravplatsarrangemang som tidigare varit vanlig på kyrkogården. De äldsta gravvårdarna från 1700- och 1880-talet, vården av gjutjärn samt smides- och gjutjärnsstaketen ska införas på församlingens inventarieförteckning. Kvarter 03- 09 I kvarteren finns påkostade familjegravvårdar från slutet av 1800-och början av 1900-talen men också enkla församlingsgravar från 1950-talet, i kvarter 08. Kvarteren har brukats kontinuerligt sedan slutet av 1800-talet och äldre vårdar har plockats bort och nya tillkommit vilket ger en blandning av gammalt och nytt. De äldre kvarvarande gravvårdarna från slutet av 1800-talet och 1900-talets första decennier, vården med bevarat staket samt församlingsgravvårdarna berättar kvarterets historia. Spåren i form av de äldre gravvårdarna, de ännu häckomgärdade och grusbelagda gravplatserna samt gravplatsen med smidesstaket, men även murgrönskullarna bör bevaras som en länk till hur kyrkogården tidigare sett ut. Större delen av kvarteren norr om kyrkan var grusgravar med murgrönskullar vilket kan ses på fotografier från 1935. Gjutjärnsvården samt gjutjärnsstaketet ska föras in på församlingens inventarieförteckning. KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET Resmo kyrka och kyrkogård är en av de tre högst liggande kyrkomiljöerna på Öland. Utanför kyrkogården i norr breder jordbrukslandskapet ut sig och man har utsikt över Kalmarsund. Öster om kyrkan går väg 136, den västra landsvägen. Runt om kyrkan ligger byggnader som tidigare inhyste skola och fattigstuga. Den första kyrkogården bör ha anlagts i samband med att den första kyrkan byggdes på platsen men av den medeltida kyrkogården finns det inte idag några spår. Resmo kyrkogård bör ha utvidgats norr ut någon gång på 1700-talet men riktigt när är inte känt. Då platsen brukats som kyrkogård under så lång tid har det skapats en blandning av många olika stilar. Kyrkogården rymmer idag spår från slutet av 1700-talet och framåt men är främst ett resultat av 1900-talets användning. Av de grusgravar som fanns under sent 1800-tal och början av 1900-talet och som på många ställen har tagits bort och försvunnit finns ett relativt stort antal bevarade på Resmo kyrkogård. På 1950-talet togs alla gravplatser i kvarter 02 bort och hela området omlades. Delar av kvarter 08 är reserverad till krigskyrkogård. Kyrkogården rymmer också nyare inslag som minneslund och möjlighet till begravning även för människor med en icke kristen trosuppfattning. En vandring över kyrkogården berättar om olika synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgearbete i stort. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och ibland om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/by-/gårdsnamn och titlar. På Resmo kyrkogård är lantbrukare och hemmansägare den vanligaste titeln. Men titlar såsom bland annat kyrkoherden, kantor, åldermannen, gästgivaren, skomakaren, sergeanten, prosten, häradsprosten, konstnären och sjökaptenen förekommer också. Alla vittnar om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Gårds- eller bynamn finns angivet på majoriteten av vårdar. Som i så många andra landsortssocknar har det här varit viktigt att tala om vilken del av socknen man kallat sitt hem. De två vårdar från 1700-talet och vårdar från 1800-talets mitt och äldre ska föras in på församlingens inventarieförteckning och vårdas såsom kyrkliga inventarier. Detta gäller även vårdar av gjutjärn samt smides- och gjutjärnsstaketen. De kvarvarande grusgravarna och de med omgärdningar och murgrönskullarna samt de få, så kallade, församlingsgravårdarna från 1950-talet, bör sparas som en länk till en tidigare begravningstradition. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar byts ut och att gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika kyrkogårdsdelarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: • På Resmo kyrkogård finns flera äldre vårdar som har både ett stilhistoriskt och hantverksmässigt värde. • Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling. |
