Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Mörbylånga kn, BRÖTTORP 13:1 NORRA MÖCKLEBY KYRKA

 Anläggning - Värdering

NORRA MÖCKLEBY KYRKA
8/1/06
Motivering
Kulturhistorisk bedömning av gravkvarteren A-C
De tre gravkvarteren har samma karaktär med gravvårdar stående i gräsmatta. Här finns en
blandning av gravvårdar från olika tider. Flera av dessa har ett stilhistoriskt och/eller
hantverksmässigt värde. Hos enskilda gravvårdar finns också lokal- och personhistoriska
värden att värna dels genom de titlar som finns angivna, dels genom den kunskap som finns
om en del av de gravsatta. Gravvårdar från mitten av 1800-tale och äldre ska tillsammans med
smidesstaket och gravvårdarna av gjutjärn föras in på församlingens inventarieförteckning.
Det gäller även de vårdar som tagits bort från kyrkogården och står uppställda. Gravplatsen
som är belagda med grus och har kvar sin omgärdning bör bevaras. De utgör resterna av en
utsmyckningstradition som idag är bort. Det gäller även de gravkullar överväxta med
murgröna som finns kvar.


KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET
Norra Möckleby kyrkogård ligger på Ölands östra sida. Den kristna begravningsplatsen ligger
omgiven av gravfält från järnålder och vikingatid vilket vittnar om att platsen varit ett
centrum under lång tid. Kyrkogården anlades när den första kyrkan byggdes på 1100-talet.
Inga utvidgningar av kyrkogården är kända. En omläggning av kyrkogården i samband med
ombyggnaden av kyrkan 1824 ledde till en ny indelning i bysamfälligheter. Av detta kan man
idag möjligen ana spår. Under 1900-talet har kyrkogården genomgått ytterligare förändringar.
Gravvårdarna har placerats i raka rader och gravplatsomgärdningar, grusbelagda ytor har
nästan helt försvunnit och området har såtts in med gräs. Detta var en utveckling som många
kyrkogårdar genomgick från 1960-talet och framåt.

Eftersom N Möckleby kyrkogård använts under lång tid finns här en blandning av gravvårdar
och gravplatsutsmyckningar som berättar om skiftande synsätt när det gäller
begravningstraditioner och synen på döden. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar
om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som
handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, gårds- och bynamn samt
titlar. De vanligaste titlarna är lantbrukare och hemmansägare. Den dödes hemort finns
angivet på det stora flertalet vårdar. Gravvårdar från 1800-talets mitt och äldre ska föras in på
församlingens inventarieförteckning tillsammans med gravstaketet av smide och vårdarna av
gjutjärn. Kulturhistoriskt värdefulla för kyrkogården är också de omgärdade gravplatserna,
den grusbelagda gravplatsen samt gravkullarna. De visar på äldre former av
gravplatsarrangemang som en gång var vanliga på N Möckleby kyrkogård.

På N Möckleby kyrkogård finns flera ålderdomliga inslag t.ex. kyrkogårdsmuren från 1801
med järnringarna för att tjudra hästarna, smidesgrindarna som bekostats av socknens bönder,
klivstättorna, den f.d. likboden och trädkransen. Alla dessa företeelser bidrar till upplevelsen
av platsen. Kulturhistoriskt värdefulla är också de kalkstenskors som idag står uppställda i
kvarter C utmed kyrkogårdens östra mur. De utgör exempel på en lokalhantverkstradition.
Kyrkan och kyrkogården bildar tillsammans med omgivande bebyggelse i form av bl.a.
prästgården, skolan och kantorsbostaden en värdefull kulturmiljö som visar på platsens
betydelse i socknen.

På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får
ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på
att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från olika tider.

Sammanfattningsvis:
• N Möckleby kyrka och kyrkogård utgör ett administrativt och religiöst i centrum i
socknen med rötterna i järnåldern.
• I kyrkogårdsmiljön finns flera ålderdomliga anläggningar som kyrkogårdsmuren,
klivstättorna, smidesgrindarna och likboden.
• Bland gravvårdarna i N Möckleby kyrka och på kyrkogården finns exempel på vårdar
från medeltid fram till idag.