Stäng fönster Mörbylånga kn, MÖRBYLÅNGA KYRKA 1:2 MÖRBYLÅNGA KYRKA
Anläggning - Värdering
| MÖRBYLÅNGA KYRKA | |
| 4/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
kulturhistorisk bedömning av enskilda kvarter/områden Den äldsta kyrkogården, kvarter 1-8 Kyrkogården närmast kyrkan med kvarteren 1-8 utgör den äldsta delen av Mörbylånga kyrkogård. Här har sockenborna begravts sedan medeltiden. Redan på 1600-talet bör hela ytan ha ingått i kyrkogården. Strukturen och typen av vårdar liksom stenmur och ingångar har dock förändrats genom åren. De äldsta spåren utgörs av de fyra kalkstenshällar som ligger på den södra sidan. Hällarna är intressanta såsom kulturföremål och utgör exempel på en ålderdomlig form av gravvård som var vanlig från medeltiden och fram till 1700-talet. Mycket av dagens kyrkogård är ett resultat av 1800-talets och 1900-talets användning. Någon uppdelning mellan köpta och allmänna gravar har inte kunnat upptäckas på kyrkogården och det är oklart var gravplatserna för de mindre bemedlade fanns under exempelvis 1800-talet. Strukturen med raka rader och dagens gångsystem härstammar till stora delar från 1920-30- talens omdaning. Då ska också murarna ha lagts om. Från 1800-talet och 1900-talets början härstammar ett antal vårdar som bidrar till den speciella karaktär som är tydligast söder om kyrkan. Här domineras intrycket av de höga vårdarna av svart granit och de två gjutjärnskorsen som sticker upp högt över övriga vårdar. Karaktären finns även delvis bevarad i norr. Även om strukturen på kvarteren, med de strikta raderna och häckarna liksom merparten av vårdarna är ett resultat av bruket under 1900-talet bidrar ändå de höga vårdarna till att ge området en mer ålderdomlig prägel. Enstaka av vårdarna har ett högt kulturhistoriskt värde i sig själva, men det är mängden som bär upp områdets karaktär. De få bevarade murgrönskullarna i söder och enstaka stenramar kring gravplatserna i norr är spår efter den tid då kyrkogården till stora delar bestod av grusbelagda och omgärdade gravplatser och då murgrönskullar var en viktigt del av karaktären. Till områdets karaktär hör även den kallmurade kalkstensmuren med grindar och klivstättor, trädkransen och de stora lönnarna framför kyrkans entré i väster liksom bårhuset i norr. Med tanke på hur lång kontinuitet kyrkogården har är antalet äldre gravvårdar litet. Förutom de tidigare nämnda hällarna som är kyrkogårdens äldsta vårdar finns ett 15-tal vårdar från 1800-talet, främst från seklets sista decennier. Två av vårdarna är av gjutjärn, vilket idag är ett ovanligt gravvårdsmaterial. Många av gravplatserna i området har brukats av samma familj under lång tid. Efternamnen, by- eller gårdstillhörighet liksom uppgifter om den avlidnes yrkestitel berättar både om enskilda personer och familjer liksom om socknens historia. Här finns höga lokal- och personhistoriska värden att tillvarata. Bland de yrkestitlar som anges är hemmansägare och lantbrukare vanligt förekommande, men även titlar såsom handlare, komminister, skräddaremästare, ålderman, kvarnägare och skogsplantör förekommer. Som en rest från sockerbrukets dagar kan titeln inspektor nämnas. De två gjutjärnskorsen samt övriga gravvårdar som är äldre än 1900 bör alla införas på inventerarieförteckningen. Utvidgningen från 1920-talet, kvarter 9-17 Området lades till den gamla kyrkogården med början omkring 1920. Den ursprungliga strukturen, som delvis finns bevarad, var tidstypisk, med raka gångar och strikt ordnade rader. I ytterkanterna förlades de påkostade familjegravarna som gärna hade grusad yta och omgärdning. Många av dessa familjegravvårdar är bevarade och ger exempel på olika typer från 1930-50-talen. Tydligast är det i kvarter 9, men också i kvarter 13. Variationsrikedomen är relativt stor. Intressant är också området med stora liggande vårdar i områdets södra del. De allmänna gravarna som förlades till de gräsbesådda mittpartierna är idag borta. Redan på 1940-talet blev det ovanligt med uppdelningen mellan köpta och allmänna gravar och på 1950-talet gjordes den södra delen av området om till urngravsområde med liggande mindre vårdar och låg vegetation - en utveckling som låg i tiden och med en tidstypisk utformning. 1920-talets gångsystem är till viss del bevarad. I mittpartierna har dock flera gångar såtts igen med gräs. Samma sak har hänt med nästan alla tidigare grusade gravplatser. Typen av vegetation har också förändrats. Strukturen liksom de förändringar som genomförts är typiska för 1900-talets mitt då man velat ha en lättskött och grön kyrkogård. Att variera området med grupper av stående och liggande vårdar verkar dock ha varit en tanke som fanns med i ursprungsplanerna och som fortfarande är tydlig i området. Denna struktur bör tillvaratas. I området finns betydligt fler kalkstenvårdar än vad som är vanligt från samma tid på fastlandet. Här syns alltså spår efter den öländska kalkstensindustrin. De enstaka grusade och omgärdade gravplatserna bör bevaras såsom rester efter en tidigare vanlig företeelse. Till områdets kulturhistoriska värde hör även kalkstensmurarna och de gamla träden. Den nya kyrkogården, utvidgningen från 1970-talet, kvarter 19-29 Området är tidstypiskt med sina rader av relativt jämnstora vårdar, den lummiga vegetationen och den cirkulära minneslunden. Kulturhistorisk bedömning av kyrkogården i dess helhet Mörbylånga kyrkogård och kyrka ligger i kyrkbyn någon kilometer från Mörbylånga köping, utmed den gamla landsvägen. Kyrkogården omger kyrkobyggnaden i alla väderstreck med största utsträckning mot väster. Redan på medeltiden låg kyrka och kyrkogård här. Den äldsta kartan från 1641 visar dock att kyrkogården bara utgjorde lite mer än en tredjedel av dagens. Genom två stora utvidgningar på 1920-talet och på 1970-talet har kyrkogården blivit en av Ölands största. Kyrkogårdens omgärdning av kalkstensmur med klivstättor och påkostade grindpartier samt trädkransen utgör en viktig och traditionell del av kyrkomiljön. Till denna miljö hör även den näraliggande bebyggelsen som bl a består av bårhuset, de fd skolhusen i söder och sydost samt komministergården och prästgården. På Mörbylånga kyrkogård har sockenborna begravts sedan medeltiden. Dagens kyrkogård ger dock bara enstaka spår av tiden före 1800 och är främst ett resultat av 1900-talets användning. En vandring över kyrkogården kan dock berätta om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/by-/gårdsnamn och yrkestitlar. Yrkestitlarna berättar om verksamheter och utkomstmöjligheter som funnits i socknen. De äldsta delarna av kyrkogården präglas av det relativt stora antalet höga, äldre gravvårdar med olika former. Här kan något av det sena 1800-talet och det tidigas 1900-talets kyrkogård förnimmas även om strukturen är en skapelse av tiden efter 1920-talet då grusade ytor efterhand såddes igen och gravplatsomgärdningar togs bort. I mycket liten utsträckning finns äldre, enkla och små vårdar bevarade. Det på 1920-30-talen utvidgade området har använts kontinuerligt sedan det anlades. De påkostade familjegravvårdarna längs gångsystemet skulle kontrastera mot de inre områdenas enklare linjegravar. Linjegravarna är idag borta och har ersatts av urngravområde i söder och likartade familjegravvårdar i norr. Den övergripande strukturen är dock på vissa sätt lik den ursprungliga även om nästan alla grusgravar såtts igen. Avsaknaden av linjegravar, såväl på den gamla kyrkogården som på den delen som tillkom på 1920-30-talen, gör att kyrkogården i stort sett saknar den sociala bredden som funnits i socknen. Utvidgningen från 1970-talet är en tidstypisk anläggning med enkla rader av vårdar i gräsmatta och häckar och träd som avskiljer och ger skugga, samt en tidstypisk minneslund. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. |
