Stäng fönster Mariestad kn, GAMLA STADEN 6:2 MARIESTADS DOMKYRKA
Anläggning - Värdering
| MARIESTADS DOMKYRKA | |
| 6/20/06 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖN - Mariestads domkyrka har ett högt och centralt läge i stadsdelen Gamla staden invid Tidans utlopp i Vänern. I Gamla stadens välbevarade stadsmiljö, med kullerstensbelagda gator, återfinns ett flertal byggnader från 1700-och 1800-talet. Här ligger bland annat kyrkoherdebostaden och ett före detta läroverk. KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkogården, som är samtida med kyrkan, inramas av en kallmur av huggen granit och delvis av en trädrad. Ingångarna utgörs av muröppningar med stentrappor. Ett system av grusgångar indelar kyrkogården samt leder runt kyrkan. Den parklika kyrkogården innehåller rikt varierade gravvårdar från huvudsakligen 1700-1800-talet. Dessa är ett värdefullt dokument över stadens historia. Bland vårdarna finns enstaka tumbor och gravhällar med reliefer. Många av dem omgärdas av gjutjärnsstaket. Sydväst om kyrkan ligger ett bårhus, troligen från 1800-talets mitt. Den vitputsade byggnaden har tegeltäckt säteritak och utmed fasaderna är några gravhällar. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Mariestads domkyrka uppfördes 1593-1615 genom hertig Karl (blivande Karl IX) efter förebilder från Klara kyrka i Stockholm. Mariestad var säte för superintendenten och stiftsstad över Värmland och delar av norra Västergötland till 1647. Mariestads domkyrka är en av Sveriges få kyrkor från denna tid. Den består av ett högt långhus, fullbrett och tresidigt avslutat kor, smalare korsarmar och i väster ett 80 meter högt torn med spira. Den återhållsamt präglade exteriören präglas, trots senare förändringar, av byggnadstidens återhållsamma ideal. Strävpelare, hörnkedjor och de stickbågiga fönsteröppningarna har omfattningar av röd, kvaderhuggen kalksten. Tornet har hörnpelare, krönta av fialer, och små, tätt placerade ljudgluggar på varje sida. Långhusets mansardtak tillkom ca 1750. Nuvarande tornspira, spetsgavlar och masverk efter äldre förebilder är från Folke Zetterwalls renovering 1905. Vid samma renovering avlägsnades putsen från de rustika fasaderna av oputsad natursten. Det höga och luftiga kyrkorummet med kryssribbvalv präglas av en kvardröjande sengotik. Korsarmarna fungerar som vapenhus respektive sakristia och täcks av läktarvåningar. Båda är avskärmade från kyrkorummet, vilket ger interiören karaktär av salkyrka istället för korskyrka. Inredningen är till största delen i barock, bland annat dopfunten med lock av driven koppar från 1646, Birger Löfmans predikstol och altaruppsats från 1701, Johan Aurellers altartavlor från 1716 samt epitafier och gravhällar. Delar av orgelläktare och sidoläktare är möjligen från 1705. Från byggnadstiden är troligen ett tegelaltare bakom altaruppsatsen. Orgelfasaden är från Per Larsson Åkermans orgel från 1864. Rolf Berghs renovering 1958-1959 gav kyrkorummet vissa modernistiska inslag, bland annat glasmålningar, bänkar, nya altare och förändringar i entrépartiet. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön - Mariestads kyrka har ett centralt och framträdande läge nära Vänern i stadsdelen Gamla staden - Exteriörens huvudsakliga karaktär av sengotik - Interiörens välbevarade barockinredning och kryssribbvalv - Dopfunten från 1600-talet och orgelfasaden från 1864 - Korfönstrens glasmålningar och bänkinredningen från 1959 - Kyrkogården speglar, genom sina gravvårdar, stadens historia - Kyrkogårdens stenmur, trädrad och grusgångar - Bårhuset från 1800-talet |
