Stäng fönster Göteborg kn, BÖ 108:1 ÖRGRYTE GAMLA KYRKA
Anläggning - Värdering
| ÖRGRYTE GAMLA KYRKA | |
| 6/1/20 |
| Motivering |
|---|
|
Örgrytes gamla KYRKPLATS har kontinuitet åtminstone sedan 1100-talet. Eventuellt låg en träkyrka på platsen under tidig medeltid. KYRKOANLÄGGNINGEN med sin tydliga placering utgör ett viktigt blickfång i det omgivande stadslandskapet. Anläggningen med kyrka och begravningsplats har en ålderdomlig karaktär. De successiva utvidgningarna har givit KYRKOGÅRDEN en oregelbunden form. Det långa bruket och de många gravvårdstyperna ger en intressant bild av begravningskulturens historia, i synnerhet från sent 1700-tal fram till idag. Särskilt påtagligt är den rikliga förekomsten av kistmonument (tumbor), statyer och smidesstaket i olika utföranden. Kyrkogården rymmer många gravvårdar över kända göteborgare. Även murar, grindar och uppvuxna lövträd är värdefulla för kyrkomiljöns karaktär. KYRKAN är i grunden en romansk sockenkyrka och innehåller medeltida murverk i långhusets västra del. Kyrkans medeltida ursprung är främst avläsbart i det kraftiga murverket samt i det branta takfallet. EXTERIÖREN har fått sin starkaste prägel av 1700- och det tidiga 1800-talets utbyggnader. Först byggdes den ut till salskyrka med tresidigt fullbrett kor och förstorade fönster (1734-35), sedan tillkom ett torn i väster (1748) och två korsarmar (i norr 1774 och i söder 1817), så att kyrkan fick en korsplan. De flesta av förändringarna ritades av B. W. Carlberg. Kyrkans exteriör har inte nämnvärt förändrats sedan 1817, med undantag för den norra korsarmens gavel, där ett vapenhus av trä tagits bort och vid inredning av sakristia 1951-52 togs två fönsteröppningar upp. TORNET och den södra korsarmen är mest framträdande, dels på grund av byggnadsdelarnas volym och utryck och dels av kyrkans placering i stadslandskapet. Tornets kopparklädda takhuv och korsarmens gavel med tidstypiskt nyklassicistisk utformning är utmärkande drag. Delarna i INTERIÖREN samverkar till en enhetlig, harmonisk karaktär. Interiören får sin främsta karaktär av korsplanen och den rikligt bemålade träinredningen. Huvuddelen av inredningen tillkom under perioden 1700-1817 (delar av bänkinredningen i långhuset 1701, västläktare 1705, fönsteröppningar 1734, innertak 1736, dopfunt 1738, takmålning 1741, torn 1748, takkupor 1759, delar av inredningen i den norra korsarmen 1774, predikstol, prästestol och prästbänk 1780, altaruppsats av C. W. Carlberg 1800, inredning i den södra korsarmen 1817). Detta har satt en stark prägel på kyrkorummet. Särskilt värdefull är den karaktärsskapande TAKMÅLNINGEN av Johan Ross och Michael Carowsky. Måleriet räknas som ett av de första uttrycken för rokoko i västra Sverige. Korsplanen har avsevärt vidgat kyrkorummet och givit många fönsteröppningar, vilket ger ett ljust intryck trots myckenheten av bemålad träinredning. Tidstypiska tillägg från renoveringen 1925 (Sigurd Curman och Axel Forssén) är den återuppbyggda norra läktaren, de ombyggda bänkarna, skifferhällarna på golvet och dörren mellan tornet och långhuset. Det högklassiga marmoreringsmåleriet tillkom vid denna renovering. Från arbeten under 1951-52 märks sakristian och skärmväggarna under korsarmarnas läktare (Axel Forssén). Renoveringarna har haft en tydlig ambition att förstärka den äldre interiörens karaktär. Orgeln med fasad från 1957 är ett modernare tillskott med ett tidstypiskt uttryck. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljö: Den ålderdomliga kyrkomiljön har höga kulturhistoriska värden. Kyrkplatsen har kontinuitet åtminstone sedan 1100-talet. Kyrkogårdens karaktär med välbevarade gravvårdar från tiden kring 1700 och framåt, samt murar, grindar och uppvuxna lövträd. Många välkända göteborgare är gravsatta vid kyrkan. Kyrkan har ett framträdande läge i stadslandskapet. Kyrkans långa historia är avläsbar i exteriören genom tidstypiska tillägg till den ursprungliga romanska sockenkyrkan. De medeltida delarna av murverket (västra delen av långhuset) utgör omistliga historiska dokument. Tornets kopparhuv och den södra korsarmens gavel är mycket karaktärsskapande. Interiörens enhetliga och harmoniska karaktär som, trots vissa ändringar, i huvudsak präglas av 1700- och det tidiga 1800-talens ideal. Det uttrycks bl.a. genom korsplanen, måleriet och den äldre träinredningen. Takmålningen i rokoko (Johann Ross och Michael Carowsky) har ett mycket högt konstnärligt värde. Bänkarna går ända bak till västväggen. Curmans och Forsséns renoveringar under 1900-talet hade en tydlig ambition att förstärka den äldre interiörens karaktär. Marmoreringsmåleriet är av hög klass. |
