Stäng fönster Göteborg kn, TUVE 2:105 TUVE KYRKA
Anläggning - Värdering
| TUVE KYRKA | |
| 5/11/05 |
| Motivering |
|---|
|
Tuves välbevarade medeltidskyrka, den anslutande äldre bybebyggelsen och det närliggande järnåldersgravfältet utgör en värdefull KULTURMILJÖ som speglar områdets historia under mycket lång tid. Kyrkan har en tydlig och hög placering och utgör ett viktigt blickfång i det omgivande kulturlandskapet. KYRKOGÅRDEN som omger Tuve kyrka har prägeln av en typisk landsortskyrkogård. Den högt belägna vitkalkade kyrkan, den kraftiga muromgärdningen och den särpräglade klockstapeln (troligen 1700-tal) förstärker intrycket. Bevarade gravanordningar spänner över en tidsperiod av 300 år. Till anläggningen hör också ett bårhus och en modernistisk vänthall (Sven Brolid, 1975). Murar, grindar och uppvuxna lövträd är värdefulla för kyrkomiljöns karaktär. Tuve kyrka hör till de små, absidlösa, romanska sockenkyrkor som byggdes i dessa trakter på 1100- och 1200-talen. KYRKOBYGGNADEN ger ett ursprungligt och mycket ålderdomligt intryck med sitt smalare rakt avslutade korparti, den brutna taksiluetten med flera branta tak och två kraftiga strävpelare vid koret. EXTERIÖREN karaktäriseras främst av två perioder: medeltiden och 1700-talet. Det medeltida ursprunget syns i det smalare koret, den branta taklutningen och de robusta murarna. Murverket kan skönjas under putsen. 1700-talet har bidragit med strävpelarna (som tillkom efter det att man rev triumfbågen) och sannolikt även vapenhuset och de stickbågiga fönsteröppningarna. 1900-talets tillskott i form sakristia och pannrum är väl anpassade till den äldre kyrkan. KYRKORUMMET är ljust och luftigt. Fönstren är relativt stora och sitter djupt inne i avfasade nischer, vilket understryker murarnas tjocklek. Dopfunten är från 1200-talets förra hälft. Kyrkans interiör präglas främst av 1700-talets omdaningar med det välvda dekormålade trätaket, utvidgade fönsteröppningar, läktaren med bemålad bröstning och annan inredning såsom altaruppsatsen och predikstolens ljudtak. Kyrkan har under århundradenas lopp kontinuerligt tillförts INREDNING och föremål, t.ex. predikstolens korg från 1600-talet, altarringen från sent 1800-tal och orgelfasaden från sekelskiftet 1900 (Ragnar Östberg). Kyrkorummet har en harmonisk färgsättning som binder samman äldre och yngre byggnadsdetaljer. Mer sentida tillskott har givits en enkel utformning som underordnar sig den äldre inredningen. Den ålderdomliga karaktären är delvis ett resultat av restaureringen 1959. Man strävade då efter att återställa ett äldre utseende bl.a. genom att bygga slutna bänkkvarter, ta fram den ursprungliga altartavlan och återgå till äldre färgsättning och marmorering på träinredning. De flesta tilläggen från 1800- och tidigt 1900-tal avlägsnades vid denna restaurering. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: Kyrkplatsen och det intilliggande järnåldersgravfält utgör en samlad och kulturhistoriskt omistlig miljö med över tusenårig kontinuitet. Kyrkoanläggningen har ett framträdande läge i landskapet. Kyrkogården med klockstapel, murar, grindar och uppvuxna lövträd samt bevarade äldre gravstenar har en ålderdomlig karaktär. Den modernistiska vänthallen har ett tydligt samtida uttryck. Klockstapelns stomme kan vara ursprunglig. Kyrkan är ett välbevarat byggnadsverk från medeltiden. Det medeltida murverket utgör ett omistligt historiskt dokument. Exteriören hämtar sina viktigaste karaktärsdrag ur kyrkans medeltida ursprung samt 1700-talets omdaningar. Interiörens enhetliga och harmoniska karaktär som, trots vissa ändringar, i huvudsak präglas av 1700-talets ideal. Dopfunten från 1200-talet, predikstolens korg från 1600-talet, träinredningen och rokokomåleriet från 1700-talet, orgelfasaden från 1800-talet samt bänkinredningen från 1959. |
