Stäng fönster Göteborg kn, TORSLANDA 35:1 TORSLANDA KYRKA
Anläggning - Värdering
| TORSLANDA KYRKA | |
| 6/9/06 |
| Motivering |
|---|
|
TORSLANDA KYRKA ligger på en plats med en lång historisk kontinuitet i ett område rikt på fornlämningar. Kyrka uppfördes under medeltiden med en planform som var vanlig under 1100-talet och början av 1200-talet. Kyrkan ligger väl placerad i skydd för vinden från tre väderstreck, genom mindre bergspartier. Anläggningen består av kyrka, klockstapel, begravningsplats och församlingshem med förskola. Församlingshemmets västra del utgörs av den gamla prästgården som ursprungligen uppfördes 1888 och som senare flyttats till nuvarande plats. Karaktäristiskt för KYRKOGÅRDEN är den kraftiga stenmur av släthuggen granit med grindar av smide som omgärdar den äldsta delen. Längs kyrkogårdsmurens insida växer stora träd. Väsentlig för kyrkomiljön är också den s k "tusenåriga linden" som antas vara Hisingens äldsta träd (naturminne) som växer på kyrkogården. Klockstapeln har en tydlig och hög placering på berget väster om kyrkogården. KYRKOBYGGNADEN representerar de medeltida sockenkyrkor som senare byggts om till salskyrka (1780), med det karaktäristiska tresidiga koret och förstorade fönster. Kyrkans exteriör har inte nämnvärt förändrats sedan dess med undantag för sakristian som tillkom 1806. Kyrkan innehåller medeltida murverk i sin västra del Kyrkorummet är ljust med en närhet mellan bänkrader och det tresidigt avslutat koret. Rummet domineras av ett tunnvälvt innertak av trä. Fönstren är relativt stora och sitter djupt inne i avfasade nischer, vilket understryker murarnas tjocklek. Kyrkans medeltida rötter belyses också av dopfunten från 1200-talet som tillskrivs Thorkillusgruppen och de bevarade träarbetena som anses vara från 1400-talet med altarskåp och triumfkrucifix. Äldre fast inredning och äldre inventarier har tillkommit successivt under kyrkans hela verksamhetstid, predikstolen (1627), läktaren (1671), en dopfunt i trä (1690), basunängel (1737), fönstren (kan vara från 1806 och 1835) och bänkinredningen (1956). Kyrkans ålderdomliga karaktären är delvis ett resultat av den stora restaureringen 1956 som syftade både till att lyfta fram den medeltida kyrkan och 16- 1700-talskaraktären. Den då framtagna färgskalan som innebar en tillbakagång till kyrkans äldre färgsättning samverkar till en helhet som präglar kyrkans interiör. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - På kyrkogården finns ett naturminne, den s k "tusenåriga linden". - Den högt placerade klockstapeln. - Kyrkans exteriör är i allt väsentligt bevarad sedan 1780-talet. - De delar av murverket som är medeltida, altarskåpet och triumfkrucifixet samt dopfunten utgör omistliga historiska dokument - Kyrkan är rik på äldre inventarier från 1600- och 1700-talen - Den 1956 framtagna färgskalan. |
