Stäng fönster Malmö kn, INNERSTADEN 1:151 SANKT PETRI KYRKA
Anläggning - Värdering
| Sankt Petri kyrka, SANKT PETRI KYRKA | |
| 10/3/17 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för S:t Petri kyrkoanläggning S:t Petri kyrka från 1300-talet är en av Malmös äldsta bevarade medeltidsbyggnader, en kyrka som stått i 700 år. Den ingår i ett medeltida gatunät med bland annat Adelgatan/Östergatan som var den dåvarande huvudgatan. Kyrkan är en stor treskeppig tegelkyrka med tvärskepp och kor med koromgång och kapellkrans. Fasaderna indelas och stöttas av strävpelare och strävbågar. Tvärskeppet med höga fönster är lika högt som klerestoriet. De spetsbågiga öppningarna omges i flera språng av profiltegel. Under senmedeltiden tillfogades kapell varav tre återstår. Kyrkan är renoverad och ombyggd av Brunius vid mitten av 1800-talet då delar av murverket förnyades, sidoskeppens tak sänktes och klerestoriets fönster förstorades. Tornet byggdes om på 1890-talet. Trots ombyggnader innehåller byggnaden stora delar medeltida murverk och upplevs exteriört som välbevarad. Brunius tegel är handslaget och är svårt att skilja från det medeltida murverket medan tornets nya tegel och fönsterpelarna är lättare att urskilja. Kyrkan är en mycket god och starkt autentisk representant för den baltiska tegelgotiken. Den blomstrade runt Östersjön under medeltiden, då regionens kuststäder tillväxte tack vare fisket och handelsmöjligheterna. I Malmö och Helsingborg, och seklet senare i Båstad och Landskrona, uppfördes nya helgedomar, där S:t Petri kyrka i Malmö bör räknas som regionens främsta exempel på en fullt utvecklad baltisk tegelgotik. Här uppfylls stilidealen fullt ut med ett yttre strävsystem, en ljus högkyrka, takryttare, kapellkrans och tvärskepp. S:t Petri är den största och praktfullaste av dessa kyrkor. Däremot är S:t Maria i Helsingborg invändigt livfullare med oputsat tegel. Kyrkorummets mittskepp är mycket högt och ljust och täcks av vitmålade spetsbågiga valv. Några av valven är vackra stjärnvalv. En gång täcktes väggar och valv av kalkmålningar. Rummet vitkalkades redan vid mitten av 1500-talet men vid Brunius renovering knackades putsen ner och målningarna förstördes. I Krämarkapellet däremot, som periodvis varit avskilt från kyrkan, är målningar bevarade vilka togs fram i början på 1900-talet. I Krämarkapellet får man en bild av hur hela kyrkan kan ha sett ut tidigare. I valven skildras en fantasirik bildvärld med olika scener omgivet av ett lövverk. Målningarna från omkring 1500 är skickligt och detaljrikt utformade. De skiljer sig från mer naivistiskt måleri i sockenkyrkorna från denna tid. Målarmästaren anses vara tysk eller vara influerad av tyskt måleri. Ett grafiskt tryck av Albrecht Dürer med motiv av St. Jöran anses vara förebild till en målning. Krämarkapellets spännande valv inbjuder till att utforska bilderna och ständigt hitta nya motiv. Kapellet används numera som dopkapell. Om exteriören till synes är 1300-tal präglas interiören av många olika tidsskikt från flera århundranden. Kyrkan har förändrats interiört flera gånger, av Brunius, Wåhlin och Græbe. De högresta valven är medeltida men den täta, täckande, vita färgen är utan liv. Det saknas sannolikt historisk förankring att ha pilastrar och valvribbor oputsade eller målade i en avvikande färgnyans men jag anser det hade varit välgörande och hade markerat valven på ett annat sätt. Färgkontrasten hade också blivit mindre mot 1600-talsinventarierna. Redan Brunius förespråkade att pilastrar och ribbor skulle likna fogstruken tegelsten men fick inget gehör för det. Kyrkans höjd i mittskeppet inger sakral stämning. Rummet är sammanhållet, att kyrkan är en korskyrka märks bara genom ökat ljus genom tvärskeppets stora fönster. Kyrkan är ljus men ändå inåtvänd då fönstren är högtsittande och har katedralglas. Kalkstensgolvet lades i början av 1900-talet. De många äldre infällda gravstenarna som är konstfullt utformade bidrar till ålderdomlig stämning och är personhistoriskt intressanta. Den slutna bänkinredningens utformning i mittskeppet är från Græbes renovering på 1960-talet men passar väl i kyrkorummet. I S:ta Annas kapell finns Hugo Gehlins berättande glasmålningar från 1930-tal. Få medeltida inventarier finns kvar, kyrkorummet karaktäriseras istället av 1600-talets sammanhållna inventarier. Bland dem märks altartavla, dopfunt, predikstol och epitafier från 1600-talet med stora konstnärliga värden. De kända bildhuggarna Statius Otto och Jacob Kremberg har gjort figurerna på altartavlan. Bland Statius Ottos övriga verk finns den konstfulla predikstolen i S:ta Maria kyrka i Helsingborg. Till de allra nyaste inventarierna hör ett nytt flyttbart koraltare och ambo som med färgval och förgyllning tar upp intryck från altartavlan men med ett modernt uttryck. |
