Stäng fönster Malmö kn, KAPELLET 12 KIRSEBERGS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Kirsebergs kyrka, KIRSEBERGS KYRKA | |
| 10/3/17 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering Kirsebergs kyrka byggdes som en av Sveriges första småkyrkor, i syfte att tjäna de ofta utsatta invånarna i arbetarstadsdelen. Byggnaden uppfördes med hjälp av privata medel, som enträget samlades in under lång tid, och frivilliga insatser. Kyrkan har kontinuerligt fortsatt arbeta nära församlingsborna, med ideella aktiviteter, ett stort socialt engagemang och ett framåttänkande miljöarbete. Kyrkan, med sitt nya, moderna församlingshus, fortsätter att vara en viktig, centralt belägen träffpunkt i stadsdelen och utgör på så sätt en stor del av dess identitet. Kyrkan är därtill, liksom t.ex. fängelset, sjukhuset, järnvägsområdet och 1800-talets gatehus, viktiga komponenter i den samhälls- och socialhistoriskt intressanta bebyggelsemiljön. Kyrkan uppfördes under 1920-talet, i en tid då det skånska kyrkobyggandet klingat av efter den nygotiska byggboomen. Byggnaden blev nödvändig för att möta den snabba urbaniseringen i Malmö, där arbetarna drogs till stadens nybyggnadsområden, och fick en jämförelsevis modest skala. Istället för sekelskiftets stora, statiska kyrkorum byggde man ett mindre kyrkorum och en angränsande sal, som kunde sammankopplas med långhuset vid behov. Församlingsdelen lades kring en gemensam gård, som gav kyrkan en välbehövlig avskildhet från gatans larm. Gården avskildes av en mur med ett grindparti av smide, som ännu är bevarat. Lösningarna hade otvivelaktigt framtiden för sig. Theodor Wåhlins insatser för det skånska kyrkobyggandet går inte att överskatta. I sin roll som domkyrkoarkitekt arbetade han framför allt med restaureringar, ofta med intentionen att framhäva de medeltida dragen, och ytterst sällan med nybyggnation. Kirsebergs kyrka och Snårestads kyrka (1925) är de enda Wåhlin ritade från grunden. Båda kyrkorna utgår från den arketypiska, romanska lantkyrkoplanen med torn, långhus och ett mindre kor, men anläggningen i Kirseberg rymmer fler moderna element, en mer varierad arkitektur och ett mer komplext byggnadsprogram med kyrksal och församlingsdel. Den traditionella, ganska oansenliga exteriören balanseras invändigt mot drag av både hantverksmässig nationalromantik och stram tjugotalsklassicism. Kalkstensgolven, de profilerade fotlisterna och fodren, ramverksdörrarna och smideslampan i vapenhuset för tankarna till Wåhlins något äldre byggnader, och kombineras med modernt vitmålade väggar och valv till en enkel och saklig arkitektur. I synnerhet församlingsdelen har förändrats över tid, t.ex. har fönstren förnyats och golvet bytts i samband med att församlingshuset byggts och renoverats. I Wåhlins södra vinkel har nära på alla ytskikt förnyats med en helt annan rumslig karaktär som följd. Även kyrkorummet har i begränsad grad kvar sitt ursprungliga utseende. Ändringarna som gjorts kan i hög grad relateras till liturgiska önskemål; altaret har ersatts, flyttats ned och ställts fritt framför koret, altarringen har rivits, flera bänkar bytts mot lösa stolar, ursprungsarmaturerna har tagit ned, vikdörrarna till kyrksalen gjorts om och orgelläktaren förstorats för att ge plats åt kör och musiker. Orgelfasaden från 1974 tar upp hela tornbågens bredd och hindrar mycket av det infallande norrljuset. Längst ned i långhuset har ordnats en dopplats med funten elegant ställd i rak axel mot altaret. Altartavlan har ersatts av glasmålningar. Det mycket dominanta rundfönstret med sin symboliska treenighetsframställning utgör ett starkt blickfång, där betraktaren leds in i ett oändlighetsperspektiv. Omdispositionerna har lämnat det idag koret i stort sett omöblerat, vilket gör att det tappat i dignitet. Den enkla upphöjningen förstärker inte det religiösa, utan ger snarare intrycket av en scen. Församlingshuset möter Wåhlins byggnad på ett fint sätt genom en uppglasad entréhall, som har huvudentrén mot den gamla förgården. Byggnaden är funktionell med en konsekvent genomförd plan, som på ett bra sätt anpassats till tomtens varierade nivåförhållanden. Ombyggnaden 2005 har bidragit till att byggnaden blivit ljusare och den rumsliga variationen större, bl.a. genom att man lagt till ett restaurangkök. |
