Stäng fönster Oskarshamn kn, EMMEKALV 2:2 PÅSKALLAVIKS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Påskallaviks kyrka, PÅSKALLAVIKS KYRKA | |
| 1/1/05 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter 2, 3, 4 och 9 Kvarter 2,3,4 och 9 ligger alla inom den äldsta delen av Påskallviks kyrkogård. Samtliga fyra kvarter rymmer gravvårdar från slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet och de har kontinuerligt brukats under hela 1900-talet. Det avspeglas i kvarterens gravvårdar. Särskilt utmärker sig de höga vårdarna av Våneviks-granit. De ger området dess karaktär och är ett uttryck för den lokala stenhuggeritraditionen som finns i trakten av Påskallavik. Att återanvända dessa stenar, vilket finns exempel på att man gjort, är ett bra sätt att behålla områdets karaktär. De gravplatser som fortfarande är belagda med grus utgör de sista resterna av en gravtradition som tidigare var den dominerande på Påskallaviks kyrkogård. De bör därför vårdas som länkar till kyrkogårdens historia. Det gjutjärnskors som finns i kvarter 9 ska införas på församlingens inventarieförteckning och vårdas av församlingen. I området finns också flera gravvårdar som har ett lokal- och personhistoriskt värde t.ex. Arvid Källströms gravvård. Kvarter 5 Kvarter 5 rymmer de äldsta bevarade gravvårdarna på Påskallaviks kyrkogård. Flera enskilda vårdar har ett hantverksmässigt och ett lokalhistoriskt värde. Det gäller framförallt de tre äldsta vårdarna av sandsten. Samtliga gravvårdar från mitten av 1800-talet ska uppföras på församlingens inventarieförteckning och, i de fall gravrätten upphört, vårdas av församlingen. Det gäller även den tumba som kröns av en ängel av brons. Gravvården ritades av konstnären Arvid Källström och har ett högt konsthistoriskt värde. Ett värde finns också i utformningen av den del av kvarteret där familjen Callerströms gravvårdar är placerade med de gamla lönnarna och hängaskarna. De gravplatser som omgärdas av stenramar är spår av den utformning kyrkogården tidigare hade med grusbelagda och omgärdade gravplatser. De stenramar som finns kvar bör därför vårdas. Kvarter 7 och 8 De båda kvarteren har en struktur typisk för 1900-talets första decennier bevarad i form av köpegravplatserna i kvarterens ytterkanter. Till detta har fogats moderna inslag som urngravplatser och minneslund. De äldre gravvårdarna har former och dekorer typiska för mitten av 1900-talet. Båda kvarteren utgör exempel på hur äldre kvarter kan återanvändas för moderna gravformer på ett sätt som ändå låter kvarteren behålla sin äldre utformning. Kvarter B1 och B2 Kvarteren B1 och B2 ligger på den nya delen av Påskallaviks kyrkogård som anlades i slutet av 1950-talet. Denna del av kyrkogården är en representant för den tid när den ritades och skiljer sig på flera sätt från den äldre delen av kyrkogården. På denna del av kyrkogården speglas tidsandan som förespråkade funktion och social utjämning. I det fortsatta brukandet av område är det viktigt att ta hänsyn till områdets utfomrning med de ryggställda gravvårdarna och klippta tujahäckarna. KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET På Påskallaviks kyrkogård har människor begravts sedan mitten av 1800-talet. En vandring över kyrkogården berättare om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort under de senaste 150 åren. Enskilda gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, ort- /gårdsnamn och titlar. På gravvårdar på Påskallaviks kyrkogård finns yrkestitlar som berättar om verksamheter som varit viktiga för bygden t.ex. fiskare, lotsförman, trädgårdsmästare, köpman, stenhuggare, pappersmästare, sjökapten och lantbrukare. Ortnamn finns angivet på färre än hälften av gravvårdarna vilket är ovanligt för en landsortskyrkogård. På landsbygden utgör byn eller gården en viktig del av människors identitet. Kanske beror avsaknaden av ortsnamn på att jordbruket inte varit av betydelse i bygden. Redan innan kyrkan stod klar 1862 hade kyrkogården tagits i bruk. Under 1900-talet har kyrkogården utvidgats i söder vid två tillfällen, 1930 och1957. Idag präglas kyrkogården av den omdaning som påbörjades någon gång efter 1964. Denna innebar att gravplatser som var belagda med grus såddes in med gräs och omgärdningar kring gravplatserna plockades bort. Viktiga för kyrkogårdens karaktär är murarna som avgränsar kyrkogården, äldre träd av olika slag samt mausoleet. Två företeelser dominerar intrycket av Påskallaviks kyrkogård. Det är dels området med äldre gravplatser i kvarter 5. Här står kyrkogårdens äldsta gravvårdar varav flera är resta över medlemmar av familjen Callerström. Områdets ålderdomliga karaktär förstärks av ett antal hängaskar som planterats i kvarteret. Gravvårdarna från mitten av 1800-talet ska införas på församlingens inventarieförteckning och ska, i de fall gravrätten upphört, vårdas av församlingen. Det gäller även den gravvård i form av en tumba krönt av en ängel av brons som ritats av Arvid Källström. Denna gravvård har ett såväl lokalhistoriskt som konstnärligt värde. Den andra företeelsen som präglar intrycket av Påskallaviks kyrkogård är familjen Örns mausoleum. Byggnaden ett stort konstnärligt värde och utgör ett gott exempel på den lokala hantverksskickligheten. Linjegravsområden var tidigare vanliga på våra kyrkogårdar. På Påskallaviks kyrkogård finns dels rester av linjegravar i kvarter 1 och ett mindre sammanhängande område i kvarter 6. Linjegravsområdena har ett socialhistoriskt värde och berättar om ett äldre gravskick. Det är därför önskvärt att bevara sammanhängande delar av linjegravsområden. Hos flera av dessa vårdar finns såväl lokal- och personhistoriska värden som hantverksmässiga och konstnärliga värden. Dessa spår berättar om en viktig del av Påskallaviks historia. I det fortsatta bruket av kyrkogården är det viktigt att värna om spåren av denna lokala tradition. Till kyrkomiljön i Påskallavik hör förutom kyrkan och kyrkogården även församlingshemmet och skolan. Tillsammans skapar de en värdefull kulturmiljö som vittnar om att platsen har en historia som centrum i bygden. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: • Påskallaviks kyrka och kyrkogård utgör en viktig del av samhället Påskallaviks historia. • Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur vilken visar kyrkogårdens utveckling under slutet av 1800-talet och hela 1900-talet. |
