Stäng fönster Malmö kn, ROSENGÅRD 131:72 VÄSTRA SKRÄVLINGE KYRKA
Anläggning - Värdering
| Västra Skrävlinge kyrka, VÄSTRA SKRÄVLINGE KYRKA | |
| 5/7/18 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Västra Skrävlinge kyrkoanläggning Västra Skrävlinge kyrka ligger inom en medeltida bytomt men inga spår finns kvar av den tidigare byn eller av jordbrukslandskapet. Kyrkotomten omges av vägar, storskaliga miljonprogramsområde med flerbostadshus från 1960–70-tal och grönområde. I det mångkulturella området ligger kyrka och moské inom nära synhåll. Kyrkan är en ensam och viktig länk till områdets tidigare historia. Kyrkogården karaktäriseras till stora delar av buxbomsomgärdade singelgravar enligt sent 1800-tals ideal medan nyare delar kännetecknas av gräsytor med stenar direkt i gräs. Kyrkogården är mycket lummig med trädkantade singelgångar. Flera gravar finns med personhistoriskt intresse som t ex Kockums gravar som anknyter till närområdets utveckling. Kyrkan har medeltida ursprung men revs till stora delar på 1860-talet då endast tornet sparades som byggdes på och en ny kyrka uppfördes efter ritningar av Malmös stadsarkitekt William Klein. Kyrkan är byggd under en intensiv kyrkobyggnadstid som kulminerade på 1860-talet då 37 nya kyrkor byggdes i Skåne. Främsta anledningen till om- och nybyggnad var den stora befolkningstillväxten men berodde också på att samhället vid denna tid förändrades i grunden av enskiftet, ökad effektivitet i jordbruket och industrialiseringen. Kyrkorna byggdes i allmänhet för att 2/3 av församlingen skulle få plats. Kyrkan är byggd i rundbågestil. Den vitputsade kyrkan har kontrasterande detaljer i oputsat gult tegel i friser och omfattningar runt fönster och dörrar vilket förstärker intrycket av dem. Fönstren är i långhuset tregrupperade inom rundbågiga nischer. Gjutjärnsfönstren är original sedan kyrkan byggdes. Under andra hälften av 1800-talet byggdes kyrkorna i olika historiserande stilar. Västra Skrävlinge kyrka är byggd med inslag av tidig medeltidsinspiration i kombination med nyklassicistisk salskyrka. Domkyrkoarkitekt C G Brunius dominerande ställning i Skåne främjade medeltidsstilen. Rundbågsfriserna i oputsat tegel och den rundade korbyggnaden anspelar på tidigmedeltida absider. Den åttkantiga tornpåbyggnaden är mindre vanligt som västtorn men återfinns på Langlets centralkyrkor och i Tullstorps kyrka av Brunius. Det på tornet påbyggda entrépartiet visar formrikedom och anspelar på medeltida portalarkitektur. Kyrkans exteriör är välbevarad förutom att entrédörrar bytts. Vapenhuset i det medeltida tornet är välvt med ett vackert 1200-tals valv med halvrunda ribbor. Denna valvtyp är den äldsta förekommande kryssvalvstypen. Medeltida murverk har genom ålder stort värde. I vapenhusets valv blir kyrkans medeltida historia synlig. Kyrkorummet karaktäriseras främst av kryssvalven med rundbågiga sköld-. och gördelbågar, ribbor och pilastrar målade i gult imiterat tegelmönster. Golvet i mittgången är ett vackert mönsterlagt tegelgolv troligen ursprungligt från 1860-tal. Rummet är ljust med tregrupperade gjutjärnsfönster med enkelglas med nära kontakt ute och inne. Inredningen är antingen målad blått/rött eller ekådrad. Fokus riktas mot det upphöjda koret med Theodor Wåhlins dominerande altaruppsats i klassicerande stil med barockinslag. Dopfunt och altaruppsats samspelar. Kyrkorummet är tämligen välbevarat från 1864. Förändringar är bland annat ny färgsättning på bänkar, utbyggd orgelläktare och framflyttad altaruppsats. Flera av inventarierna är från början av 1900-talet, som dopfunt och altaruppsats medan glasmålningarna i koret sattes in på 1950-talet. Om kyrkans tidigare historia minner bland annat klockorna från 1500- och 1700-tal. |
