Stäng fönster Tomelilla kn, INGELSTAD 85:1 ÖSTRA INGELSTADS KYRKA
Anläggning - Värdering
| östra ingelstads kyrka, ÖSTRA INGELSTADS KYRKA | |
| 11/27/17 |
| Motivering |
|---|
|
Östra Ingelstads kyrkomiljö har många välbevarade delar och flera unika drag med betydande kulturhistoriska värden. Kyrkan är en mycket komplex byggnad i många olika avseenden både värdemässigt, byggnadshistoriskt, teknikhistoriskt och ingår i en högintressant bymiljö utpekad som riksintresse för kultumiljön av riksantikvarieämbetet. Närheten till Ingelstads gård är ett mycket påtagligt inslag i kyrkomiljön. Det topografiska strukturen med gård och kyrka placerade tillsammans är inte unikt utan karaktäriserar många kyrkor på Österlen. Inte långt från Östra Ingelstad finns exempelvis Smedstorp, Tosterup, Bollerup som också har nära koppling till en huvudgård. I Östra Ingelstad kan man dock anta att huvudgården även ha haft en viss roll som administrativa centrum med samlingsplats som kanske kan gå tillbaka till förkristen tid. Det ligger också nära till hands att kyrkan när den byggdes också fick en särskild status som någon form av huvudkyrka i häradet. Kyrkan har en monumental prägel med en mycket rik och påkostad exteriör och interiör. Likaså pekar emporöppningen på att tornet har haft en särskild funktion som herrskapsläktare. Kyrkans äldsta delar är mycket välbyggda av sten som hämtat från stenbrott i trakten. Valvens och yttertaket av kalkstensflis har en ovanlig och tekniskt avancerat konstruktion. Carl Stenmäster har föreslagits som kyrkans byggmästare vilket förlägger kyrkans byggnadstid till omkring 1100-talets mitt. Stenhuggeriets släktskap med stenskulpturen i Östra Herrestads kyrka gör kopplingen rimlig men man kan också tänka sig en bygghytta där flera byggmästare verkat med samma teknik och byggnadskultur. Däremot är det tydligt att kyrkans byggmästare har haft en lokal förankring genom likheter med andra kyrkor i området exempelvis Valleberga kyrka och rundkyrkorna på Bornholm. Invändigt är också den tvådelade valvbågen till ett ursprungligt torn vanligt förekommande i sydöstra Skåne. Senare under medeltiden tillkommer vapenhus vid norra och södra portalerna vilket är en vanlig byggnadsutveckling hos de Skånska sockenkyrkorna. I Östra Ingelstad fick det norra vapenhuset formen av ett torn, vilket däremot är mer ovanligt, kanske som en kompensation för västtornet som verkar ha raserats relativt tidigt. Kyrkans interiör är ovanligt välbevarad både vad gäller valv och inredning vilket gör att upplevelsen av kyrkorummet sannolikt ligger nära det medeltida kyrkorummet. Från kyrkans katolska tid är framför allt valven, kalkmålningarna från tre olika tidsperioder, de romanska fönsteröppningarna, portalerna, tornbågarna och dopfunten mycket karaktärskapande för kyrkan. Av kalkmålningarnas motiv är en scen är särskilt intressant då den tros föreställa en donator. Även den efterreformatoriska perioden har efterlämnat välbevarade spår i form av predikstol med baldakin, altaruppsats och herrskaps-, präst- och klockarebänkar. Korförlängningen är en åtgärd som är typisk för 1600-talet då krav på sär-skilda gravrum för att rymma godsherrens praktkistor. Flera kyrkor i Skåne är förlängda på detta sätt med gravvalv intill eller under koret. Förutom gravvalvet har kyrkan ingen tydlig karaktär av patronatskyrka exempelvis genom epitafier och minnestavlor vilket annars ofta är vanligt. Viktigt för kyrkans karaktär är också de förändringar som genomförs under 1900-talets början. Renoveringen är både tidstypisk och ett viktigt exempel på Wåhlins arkitektur. Flera inslag i kyrkan är mycket typiska för Wåhlin så som exempelvis läktaren utseende, trävalven i vapenhus och förhall samt bänkarnas utformning. Många små tillbyggnader istället för korsarmar och större tillbyggnader är också utmärkande för Wåhlin. Trots att Wåhlin fick arbeta hårt för att bevara kyrkans romanska delar gjordes en hel del kompromisser i samband med renoveringen som kan tyckas brutala idag såsom ombyggnaden av västtornet. En del ändringar såsom ombyggnad av kyrkans fönsteröppningar gjordes sannolikt för ett mer enhetligt utseende liksom ”försköningar” genom tillägg av tegellistverk och blinderingar för att ”förstärka” kyrkans medeltida karaktär. De sentida förändringarna till trots är kyrkans exteriör och interiör ett resultat av många generationers om- och tillbyggnader tydligt avspeglade i både arkitektur och inredning vilket tillsammans med kyrkomiljön som helhet ger den dess höga kulturhistoriska värden. |
