Stäng fönster Tomelilla kn, TRYDE 12:2 TRYDE KYRKA
Anläggning - Värdering
| tryde kyrka, TRYDE KYRKA | |
| 6/3/22 |
| Motivering |
|---|
|
Kyrkan i Tryde ligger mitt i byn som ligger samlad kring vägarna väster och söder om kyrkan. Byn präglas av kyrkomiljön där också prästgården och skolan ingår i ett traditionellt sammanhang. Byns äldre historia är mycket intressant inte minst genom den kunskap som den medeltida kyrkan förmedlar. Dateringen av kyrkan till 1160 är trolig och även om utgrävningar tyder på att kyrkan byggts i etapper bör både långhus och torn vara byggda under 1100-talet. Framför allt tornet är intressant och tillhör en grupp breda västtorn som William Andersson delar in i tre grupper beroende på tornets planform. Tryde tillhör Tommarpsgruppen vars premonstratenserkloster bör ha haft ett stor inflytande på Tryde och eller vice versa. Östra Tommarps kyrka uppfördes med absid medan Tryde byggdes till med absid senare vilket kan tyda på att Tryde kyrka började byggas före klosterkyrkan. Genom den äldre träkyrkan kan Tryde ha en än längre kontinuitet bak i tiden, före 1160. Tryde är kanske mest känt för sin dopfunt vars uttrycksfulla stenhuggeri är Trydemästarens främsta verk. Trydemästaren eller Magister Majestatis kan i själva verket vara en verkstad eller ett flertal personer verksamma under en längre tid. Bevarat stenmaterial från den gamla kyrkan tyder på att även denna hade mycket kostsamma och välarbetade detaljer utöver det vanliga. Ett par lejonskulpturer är sannolikt huggna av Trydemästaren och även andra detaljer kan vara huggna av samma hand och säkerligen knutna till mästarens verkstad. Det andra av kyrkans mästerverk, triumfkrucifixet, brukar också dateras till 1100-talet och räknas som ett av de främsta från denna tid. Sammantaget pekar mycket på att Tryde var en vik-tig centralort kring 1100-talets första hälft med resurser att administrera och uppföra en kyrkobyggnad av Trydes kyrkas dignitet och karaktär. Efter den danska tiden förföll kyrkan och när den revs omintetgjordes ett betydande tidigmedeltida monument. Kyrkans historia är dock relativt väl dokumenterad och genom återbruket av stenmaterial i den nya kyrkan finns möjlighet att studera bevarade detaljer av kyrkan. Den nuvarande kyrkan har en typisk 1800-talskaraktär, i form av en salkyrka med enkel och monumental planlösning med stora fönster för maximalt ljusinsläpp. Exteriören är relativt välbevarad även om takmaterialet har förändrats. Det breda treskeppiga långhuset medgav plats till den stora för-samlingen och det fanns även planer på att uppföra läktare längs sidorna vilket hade gett ännu mer bänkutrymme. Av den ursprungliga inredningen i nyrenässans finns inte mycket bevarat med undantag av de äldre inventarierna från gamla kyrkan. Sedan den byggdes har inredningens färgskala ljusats upp och de gamla inventarierna lyfts fram. Förändringarna är relativt nedtonade och har förankring i det efterreformatoriska kyrkorummet. Mest framträdande är de ändringar som gjordes på 1970-talet genom nya bänkar och inbyggnader under läktaren påtagliga och bär Torsten Leon-Nilsons karaktäristiska signum. Kyrkorummets karaktär är luftigt och rymligt och bänkinredningen från 1970-talet har en lågmäld och enkel karaktär som trots att de är många till antalet inte gör allt för mycket anspråk på kyrkorummet. Detta lämnar plats åt de gamla inventarierna med en betydligt större verkan på kyrkorummet genom sin färgprakt. Liksom de äldre medeltida inventarierna är även renässansinredningen påkostad med hög kvalitet, även om den inte har samma unika värden. Den nya kyrkogården karaktäriseras av en rik variation av gravvårdar huvudsakligen från 1900-talet på grusade gravplatser omgärdade med stenram eller buxbomshäck. Grässådda partier där begränsningarna har tagits bort finns i alla kvarter. Växtligheten är rik och varierande med viktiga biologiska värden och har en stor betydelse för kyrkomiljön och den samlade bymiljön. På gamla kyrkogården finns en större andel äldre gravvårdar med höga kulturhistoriska värden. Ett viktigt exempel är de familjegravplatser som använts i flera generationer. Grusgravplatser finns bevarade i den norra och östra delen medan den södra är helt grästäckt. |
