Stäng fönster Linköping kn, ÖRTOMTA KYRKA 1:1 ÖRTOMTA KYRKA
Anläggning - Värdering
ÖRTOMTA KYRKOGÅRD, ÖRTOMTA KYRKA | |
1/1/06 |
Motivering |
---|
Kulturhistorisk bedömning Örtomta kyrka och kyrkogård bildar tillsammans med murar, klockbod, gravkapell, trädkrans, grusgångar och grindar en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Kyrkan ligger på en markant höjd i det öppna fornlämningsrika sprickdalslandskapet strax norr om den gamla landsvägen från Gistad mot Åtvidaberg. Att Örtomta kyrka ligger nära de tre stora säterierna Ekenäs, Svenneby och Sörby återspeglas på kyrkogården som har flera stora gravplatser för bland annat familjerna de la Gardie, Banér och Klingspor. Bogårdsmuren hade under 1600-talet huvar av spån, muren benämns också som rappad under 1700-talet. Örtomta kyrkogård planerades om 1839 och smidesgrinden i söder tillverkades 1840. Kyrkogården utvidgades till nära dubbelt sin storlek 1862. Klockboden från 1877 och gravkapellet har mycket höga kulturhistoriska värden, både som enskilda byggnader och som representanter för sin byggnadskategori. De har dessutom ett restaureringshistoriskt värde genom arkitekt Erik Fant som dessutom ansvarade för kyrkans restaurering och utformningen av kyrkogårdens utvidgning i norr. Träden i trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt på landsortskyrkogårdarna framförallt under 1800-talet. Grusgångarna understryker kyrkogårdens struktur med olika karaktär på olika delar. De påkostade grusgravplatserna ligger sydväst och nordöst om kyrkan och har omgärdningar i form av gjutjärnsstaket, pollare med kedja eller stenram, ofta med stenklot i omgärdningens hörn. Dessa områden karaktäriseras av omgärdade gravplatser som ligger tätt intill varandra. Detta i kontrast till övriga gravvårdar på kyrkogården som mestadels står framför rygghäckar i nordsydlig riktning. Till de mer påkostade gravvårdarna hör bl a en urna på kolonn från 1840- talet. Till de omgärdade familjegravarna hör en beläggning med grus. Det är ett gravskick som varit mycket vanligt åtminstone från mitten av 1800-talet. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I Örtomta är det ovanligt många adliga titlar så som friherrar och grevar och dessutom titlar med militär anknytning samt sju nämndemän. Gravvårdar med titlar som hemmansägare/lantbrukare och titlar med anknytning till hantverksyrken förekommer. Utvidgningen i norr som planerades av arkitekt Erik Fant 1926 utformades i tidens klassicistiska anda. Kyrkogården delas in i kvarter av grusgångar som bildar ett kors. Den arkitektoniska upplevelsen förstärks av en tät trädkrans, fyra popplar som markerar rundeln i korsets mitt samt den breda kalkstenstrappa som leder upp till den äldre kyrkogården. Utvidgningens välplanerade utformning har stora kulturhistoriska värden Kyrkogården har enskilda gravvårdar från den tidigare allmänna linjen. Under mer än 150 år, fram till mitten av 1960-talet, hade man s k linjegravar eller allmänna linjen på kyrkogårdarna. Där begravdes de avlidna en och en radvis och åtminstone från mitten av 1800-talet övergick det till att bli en begravningsform för dem som inte kunde eller ville köpa en gravplats. Det är viktigt att bevara linjegravvårdar så att det går att följa gravläggningsordningen. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter A Kulturhistorisk bedömning Enskilda gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde. De stora gravplatserna i kvarterets västra del har flera olika typer av omgärdningar. Dessa gravplatser är ett bra exempel på hur högreståndspersoner valt att utforma sina viloplatser, näst intill monumentalt. Grustäckningen är mycket typisk för dessa påkostade gravar. Kvarter B Kulturhistorisk bedömning Enskilda gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde. Den centralt placerade gravvården med gjutjärnsstaket samt rygghäckarna som löper i nordsydlig riktning är karaktärsskapande för hela kvarteret. Kvarter C Kulturhistorisk bedömning Inom kvarteret finns flera gravvårdar med mycket högt kulturhistoriskt värde. Kvarteret har gravvårdar från 1800-talets slut fram till 2000-talet. Detta gör också att det finns en mängd olika typer av gravvårdar på en relativt begränsad yta. Kvarteret har ett högt pedagogiskt värde, då man kan se många olika typer av gravvårdar. Kvarter D, K Kulturhistorisk bedömning Kvarteret har flera gravvårdar med mycket högt kulturhistoriskt värde. I kvarterets västra del finns endast omgärdade gravvårdar antingen med häck, pollare med kedja, gjutjärnsstaket eller stenram i kalksten eller granit med stenklot i hörnen. Dessa gravvårdar har ett högt miljöskapande-, personhistorisk- och lokalhistoriskt värde. De är också goda representanter för hur högreståndsgravvårdar utformades och vilka material som användes under 1800-talets slut och 1900-talets början. Kvarter E, F, G, H Kulturhistorisk bedömning Utvidgningen i norr som planerades av arkitekt Erik Fant 1926 utformades i tidens klassicistiska anda. Kyrkogården delas in i kvarter av grusgångar som bildar ett kors. Den arkitektoniska upplevelsen förstärks av en tät trädkrans, fyra popplar som markerar rundeln i korsets mitt samt den breda kalkstenstrappa som leder upp till den äldre kyrkogården. Utvidgningens välplanerade utformning har stora kulturhistoriska värden Kyrkogården har enskilda gravvårdar från den tidigare allmänna linjen. Under mer än 150 år, fram till mitten av 1960-talet, hade man s k linjegravar eller allmänna linjen på kyrkogårdarna. Där begravdes de avlidna en och en radvis och åtminstone från mitten av 1800-talet övergick det till att bli en begravningsform för dem som inte kunde eller ville köpa en gravplats. Det är viktigt att bevara linjegravvårdar så att det går att följa gravläggningsordningen. |