Stäng fönster Norrköping kn, JONSBERG 4:2 JONSBERGS KYRKA
Anläggning - Värdering
| JONSBERGS KYRKOGÅRD, JONSBERGS KYRKA | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning Jonsbergs kyrka med kyrkogård, klockstapel, gravkapell, omgärdning och grindar utgör en väl samlad miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Klockstapeln lär enligt uppgift vara uppförd redan 1692 och har mycket höga kulturhistoriska värden. Gravkapellet utgör ett intressant exempel på ett sätt att försöka att anpassa det nyuppförda gravkapellets utformning efter kyrkans dåvarande utseende. Gravkapellet har därigenom en klar koppling till Bergstens numera helt utplånade restaurering av kyrkan. Dessutom har det en lokal anknytning då det är ritat av byggnadsingenjör G Hellström på Gottenvik. Kyrkogårdens omgärdning har en skiftande karaktär med bl a stenmurar och staket av gjutjärn. Det senare är mycket ovanligt på kyrkogårdarna i Östergötland. Grindarna har olika utformning där de båda pargrindarna i norr har en mer påkostad utformning som betonar kyrkogårdens huvudingångar. Gångsystemet med grusade gångar stämmer i huvudsak överens med de gångar som syns på flygfoto från 1954. Gångarna är viktiga för kyrkogårdens struktur då de indelar kyrkogården i kvarter och kvarteren i olika delar som delvis fått olika karaktär. När det gäller vegetation är den stora eken invid kyrkan dominerande och har en framträdande placering vid kyrkans ingång. Rygghäckarna understryker delar av kyrkogårdens strikta karaktär. Tujor och ädelgranar invid gravkapellet har här en äldre tradition. De två stora familjegravarna med sandtäckt yta hör till en gravtradition som troligen växte fram under andra delen av 1800-talet och var mycket vanligt förekommande i länet. Denna typ av gravar omgärdades oftast av häckar eller stenramar, men även staket i gjutjärn eller järnsmide förekom, liksom pollare med kätting. De båda fotografierna ovan visar att det åtminstone vid mitten av 1900-talet var häckomgärdning som var vanligast. Denna typ av gravanläggning har försvunnit till stor del i länet genom senare tiders omläggningar av gravkvarter och de har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Idag är det endast de två tidigare nämnda stora familjegravarna som har kvar en äldre marktäckning och omgärdning på kyrkogården i Jonsberg. Häckomgärdning fanns inte bara runt familjegravarna utan även de enklare s k linjegravarna verkar ha varit omgärdade. Linjegravar har funnits i samtliga tre kvarter och idag finns delar av detta system bevarade i kvarter A och B. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. När linjerna var fullbelagda, eller efter ett visst antal år, grävdes de om undan för undan. I kvarter A finns det troligen rester kvar av en äldre och en yngre linje. På länets kyrkogårdar var det vanligt att familjegravarna låg i kvarterens ytterkanter och linjegravarna i kvarterens mitt. I Jonsberg verkar detta ha varit fallet i delar av kvarteren, bl a södra delen av kvarter A och B. Det var också vanligt att familjegravar låg invid kyrkogårdsmuren. Denna struktur går att avläsa på kyrkogården än idag och har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a de mer ålderdomliga gravvårdarna från 1800-talet och gravvårdar av speciell typ så som obelisker, s k bautastenar och avbrutna livsträd samt gravvårdar av lokalhistoriskt intresse. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I Jonsberg visar titlar som mästerlots och fyrmästare på att det är en kustsocken. I övrigt finns här bl a hemmansägare, högreståndstitlar så som kammarherre och sentida yrkestitlar. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter A Gravplats nr 1-339 Kulturhistorisk bedömning Kvarterets struktur har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Detta gäller indelningen i familjegravar och s k linjegravar. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700- talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. När linjerna var fullbelagda, eller efter ett visst antal år, grävdes de om undan för undan. I kvarter A finns det troligen rester kvar av en äldre och en yngre linje. I kvarteret finns de enda två gravarna som har kvar en äldre marktäckning med sand och omgärdning med buxbomshäck. Det är två stora familjegravar som hör till egendomarna Broxvik och Gottenvik. Bland enskilda gravvårdar med speciell utformning märks obelisk, s k bautasten samt två avbrutna livsträd. Kvarter B Gravplats nr 1-311 Kulturhistorisk bedömning Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a gravvårdar från tidigt 1900-tal och gravvårdar med titlar. Rygghäckarna i norra och mellersta delen understryker den strikta karaktären. Kvarter C Gravplats nr 1-426 Kulturhistorisk bedömning Kvarteret har kvar delar av en äldre indelning med familjegravar och s k linjegravar. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. Linjegravvårdar finns kvar i kvarterets norra del. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. I kvarterets mellandel finns en del mer påkostade gravvårdar som hör till tidigare omgärdade familjegravar, de flesta av svart granit. Bland gravvårdar med speciell utformning märks två s k bautastenar och en obelisk. Rygghäckarna bidrar till kvarterets i huvudsak strikta karaktär. |
