Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Herrljunga kn, MJÄLDRUNGA 10:1 MJÄLDRUNGA KYRKA

 Anläggning - Värdering

MJÄLDRUNGA KYRKA
9/8/05
Motivering
KYRKOMILJÖN - Mjäldrunga kyrka ligger vid en vägkorsning mitt i byn på en låg åsrygg i den skogrika jordbruksbygden. De två gårdarna närmast kyrkan heter sedan gammalt Bosgården och Biskopsgården, vilket kan antyda att såväl kungen som biskopen under medeltiden hade gårdar och intressen i byn.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Mjäldrunga kyrkogård är liksom kyrkan medeltida men har idag något av en 1800-talskaraktär med kallmurar, smidesgrindar och trädkrans runt öppna ytor med få grusgångar. Här står en gammal klockstapel, som sannolikt 1823 fick sin brädfodring av vid "kjoltyp", vanlig i området.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Mjäldrunga kyrka är en av sju bevarade medeltida absidkyrkor som uppförts före 1200-talets mitt i Västergötland. Virke i koret har daterats dendrokronologiskt till 1201 men kyrkan kan vara äldre än så. Kyrkan har en välbevarad samtida furutakstol, en blandning av gammal västgötsk kryssad typ och den något yngre skånskinfluerade romanska typen, samt skulpterad nockås. Den romanska planen är intakt med högt, kort och brett långhus, tunnvälvt kor och bred djup absid med högsmalt romanskt fönster. Det arkitekturhistoriska värdet är således mycket högt. Exteriörens ålderdomliga prägel förstärks av de små och asymmetriskt placerade fönster samt den timrade västgavelns spåntäckning. Den ursprungliga sydportens rundbågade vulstomfattning är redovisad i fasaden. Västportens tillkomst är okänd men den är äldre än läktaren som täcker dess överdel. En senmedeltida kyrkklocka är helgad åt S:t Hippolytus. Kyrkan är som helhet ett viktigt byggnadsteknikhistoriskt dokument.
Det faluröda vapenhuset, troligen uppfört vid 1840-talets mitt, är kraftigt renoverat i sen tid medan sakristian från 1922 är väl anpassad till den åldriga kyrkobyggnaden. Interiörens karaktär från medeltiden är också påtaglig. Kyrkorummets ringa storlek, de buktande murarna med kullrig gammal gulrosa puts med målningsrester från bland annat 1200-talets senare hälft, romanskt stenaltare, absidfönster, dopfunt (Sienefunt) och en träskulptur gör att upplevelsen av detta tidsskikt dominerar över predikstolen i sen renässans och altarbarriären i tidig barock. Absidmålningarna, som framtogs 1938, uppvisar en övergångsstil mellan kvardröjande romansk stil och unggotik. Men mycket av kyrkorummets utformning stammar också från 1700-1800-talen. Då höggs skiljemurarna i korvalvet bort och stora fönster, innertak i långhuset, bemålat trätak i korvalvet, läktare, ljudtak till predikstolen, den nu sidoställda altartavlan och altarringen med bemålning signerad 1819 tillkom. Läktarbarriären är originellt och ålderdomligt dekorerad med bandflätor och har liksom predikstolskorgen ett högt konsthistoriskt värde.
Kyrkan har sammantaget ett mycket högt kulturhistoriskt värde.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
- Kyrkogårdens kallmurar, smidesgrindar, trädrader och grusgångar.
- Klockstapeln.
- Bevarade medeltida murverk och takstolar utgör ett omistligt historiskt
dokument, vilket här avser i stort sett hela kyrkan.
- Tidigmedeltida altare, dopfunt och kalkmålningar.
- Altaruppsats, altarring, läktarbarriär och predikstol.
- Kyrkan har så höga kulturhistoriska värden att såväl
exteriör som interiör är mycket känsliga för förändringar.